Rasvasuo - Kitkasuo myrskyddsområde

26.1.2022
Kolla de regionala koronainstruktionerna före din utflykt eller besök till ett naturum.

Limingovikens naturum är stängt 1.1.-4.2.2022. Finlands naturcentrum Haltia är stängt 10.1.–1.2.2022 och Kolis naturum Ukko är stängt 1.1.–20.2.2022. Kuusamos kundtjänst Karhuntassu är stängt 13.1.-31.1.2022.

I andra naturum i Finland, skall man bära mask och hålla 2 meters avstånd till andra besökare. Koronapass kan även frågas, och/eller antalet besökare begränsas. Mera information finns på naturums webbplats. Längden av restriktionerna varierar regionalt. Mera regional information kan läsas på på Regionalförvaltningsverkets webbplats.

En öppen myr, skog i bakgrunden.

Rasvasuo - Kitkasuo myrskyddsområde i norra delen av Lieksa stad ingår i aapamyrregionen i Norra Karelen. Området har bevarats vildmarkslikt och till största delen undgått avverkningar.

Flygvy över myrlandskapet.

Terrängen i Rasvasuo - Kitkasuotrakten är tämligen jämn utan märkbara höjdskillnader: området är beläget ungefär 135 meter över havet. Ån Jongunjoki som flyter genom västra delen av området har tidigare fungerat som flottningsled. Myrskyddsområdet ligger på ca 45 km avstånd från Lieksa tätort och på ca 10 km avstånd från Änäkäinen rekreationsskog.

En strömmande älv som kantas av tät skog på båda sidorna.

Det går en skogsbilväg genom nordöstra delen av myrskyddsområdet. I områdets västra del går vandringsleden Karhunpolku (vaellus.info, på finska), som Lieksa stad svarar för. På skyddsområdet finns det inga egentliga friluftsanordningar, såsom t.ex. underhållna eldplatser. Man får röra sig på området med stöd av allemansrätten.

Naturen på myrskyddsområdet

Myrskyddsområdet inrättades år 1988. Det är 11,64 km² stort och ingår i ett 18,74 km² stort Natura-2000 -område.

Skogarna består huvudsakligen av gamla tallskogar i naturtillstånd som uppkommit efter skogsbränder. Ställvis finns det också rikligt med gammeltallar som besparats från bränder. Kring Ylä-Pälvelammi förekommer det frodigare blandskog med gamla björkar och aspar i stort antal. Kanadabävrar har tagit asparna längs ån i besittning. På de jordvallar som uppstod då flottningsleden rensades växer det gråalar. Det finns rikligt med döda omkullfallna träd -lågor - och rotstående, döda träd i blandskogarna på området.

En vandrare i skogen.

På skyddsområdet finns det flera vackra tjärnar, av vilka Kakkinen, Rasvalampi och Ylä-Pälvelampi är de största. Myrarna är ganska små till ytan. Karga, vitmossrika och lågstarrika tallmossar är karakteristiska myrtyper för området. På Rasvasuo i norra delen av skyddsområdet påträffas de största mossarna. Myrarna uppvisar ställvis också inslag av högmossar.

Två omkullfallna och delvis ruttnade träd i förgrunden. I bakrunden finns en myr.

På grund av att terrängen är så småskuren och det finns så rikligt med skog, är fågeltätheten på skyddsområdet något större än på andra myrrika skyddsområden i Norra Karelen. Till de rikligast förekommande arterna på skyddsområdet hör de typiska skogsfåglarna bofink, grå flugsnappare, lövsångare och skogspiplärka. Myrarter som påträffas på området är bl.a. gulärla, småspov, storspov, brushane, enkelbeckasin, gluttsnäppa och skogssnäppa. Även tranor häckar på Rasvasuo. Alla våra skogshöns, med undantag av dalripan, häckar på skyddsområdet.