Siikalahtis naturskyddsområdes symbolVegetation i Siikalahti
Fåglar i Siikalahti
Trollsländornas vackra mosaik

Siikalahti, som är belägen i Parikkala i närheten av Finlands sydöstra gräns, har en riklig och artrik häckande och flyttande fågelfauna. Organismgeografiskt hör Siikalahti till lundzonen i Ladoga-Karelen. Fågelvägen är det bara 35 km från Parikkala till Ladoga. Siikalahti är drygt 5 km lång och har en drygt 16 km lång strandlinje. Vattnet är t.o.m. på det djupaste stället endast en knapp meter.

De gröna mosaiktrollsländorna är en färggrann syn i juli. Bild: Rainer RajakallioOm somrarna häckar ett par tusen fågelpar i Siikalahti. Man påträffar 70 häckande fågelarter på områden. Vårflyttningen når sin kulmen i maj, då även trollsländor ger sin färg åt landskapet. Under slutet av sommaren samlas det på våtmarken ruggande sjöfåglar som förbereder sig för höstflyttningen.

Vegetationens zoner är typisk för fågelvattnen.Siikalahtis vegetation består utgående från fastlandet mot det öppna vattnet av skogar, strandlundar, olika strandängar, starr-, fräken- och vassvegetation och på det öppna vattnet av vattenväxter med flytblad och vattenväxter med undervattensblad. Varje zon har sina egna dominerande arter. Vegetationens mångfald förklarar varför så många fågelarter har slagit sig ner i Siikalahti.

Vegetation i Siikalahti

Fackelblomstern ger färg åt stränderna. Bild: Tiina Niikkonen

Siikalahtis öar och strandskogar består av lundar eller gammal betesmark där det växer albestånd. På våren slår blåsipporna ut i blom vid tiden för morsdagen. Lungörten och vårärten hinner blomma just innan trädens löv helt spricker ut. I dunklet av gråalen, björken, häggen, aspen och sälgen växer ett frodigt buskbestånd, bl.a. tibast. I lundarnas dunkel svävar doften av liljekonvalj och älggräs. I Siikalahtis lundar växer även lundkovallen som är en specialitet för Ladoga-Karelens område.

Den sällsynta strandskräppan med ordinärt utseende erövrar som första art dammarnas brinkar. Från stranden börjar våtmarken, vars växter är rätt så höga. Man uppskattar att det finns ca 130 kärlväxtarter och ca 20 mossarter på Siikalahtis våtmark.

Enbart bredkaveldunbestånd finns det ca 70 hektar av i Siikalahti, så man har varit tvungen att begränsa dess utbredning. På det öppna vattnet fyller vattenväxter med undervattensblad det grunda vattnet från bottnen till ytan. Det finns flera utrotningshotade arter i Siikalahti, men en av de mest värdefulla är spädnajasen, som växer under vattnet.

Fåglar i Siikalahti

Rördrommen - Siikalahtis symboldjur

Rördromsunge. Bild: Seppo Utriainen

Rördrommarna bor i de allra högsta och tätaste vassruggarna. Det är svårt att upptäcka en rördrom som smyger i vassen eftersom dess brungulbrokiga fjäderdräkt fullkomligt smälter ihop med vassen. Rördrommen kan dessutom förbättra sin kamouflering genom att sträcka sig smal och vaja i takt med vassen. Man kan upptäcka en rördrom antingen då den flyger iväg på fiskefärd eller med hjälp av dess läte.

Rördrommen lockar honor till sitt harem och utmärker sitt revir med dämpade blåsningar, som kan höras t.o.m. på fem kilometers avstånd. Hanarna är polygama och deltar inte i skötseln av ungarna. Rördrommens ungar är som små troll med sina fåtaliga spretande orangefärgade dun.

De öppna vattnens fåglar

De öppna vattnens labyrintlika kanter är skyddade boplatser. Det häckar ca 500 skrattmåspar i Siikalahti. Om dagarna dominerar måsarna våtmarken med sina skränanden. Skäggdoppingar, svarthakedoppingar och många änder söker sig i närheten av måssamhällen för att häcka, eftersom de hätska måsarna håller rovdjur och boplundrare på avstånd.

Skrattmås. Bild: Hannu Siitonen

 

Ibland kan man urskilja lätt flaxande dvärgmåsar i måsflockarna. Dvärgmåsen är en av fågelvattnens typiska arter och den har etablerat sig i Siikalahtis häckande fågelfauna. Det häckar åtskilliga fiskmåspar och fisktärnpar i Siikalahti.

Änderna som häckar på de grunda strandmadarna söker sin föda i de stora höljorna. Kanterna av de öppna vattnen erbjuder lugna gömställen åt de ruggande fåglarna. På sensommaren samlas det från ett stort område en större mängd fåglar i Siikalahti än vad där häckar eller föds.

Svarthakedoppingen är en typisk art för de bästa fågelvattnen. I Siikalahti är beståndet ett av landets mest stabila. Även brunanden är en äkta våtmarksart. En del av brunänderna häckar på strandängen och andra vid randen av öppet vatten. Från utkanten av gräsmarkerna hör man ofta ljudet av sothönornas hetsiga revirstrider.

Fiskgjusen kommer till Siikalahti för att fiska bl.a. rudor. Rudan klarar sig bra även om viken om vintern fryser igen nästan ända till bottnen.

Vassruggarnas fåglar

Orsaken till Siikalahtis värde som fågelvatten står i hög grad att finna i de täta vassruggarna och bredkaveldunbestånden. Siikalahti har landets starkaste rördromsbestånd, nästan åtta hanar. Rördrommen är den mest krävande av våtmarksfåglarna, eftersom den häckar endast i vassruggar som är flere hektar stora.
Rördromshona. Bild: Seppo Utriainen

Den bruna kärrhöken är den synligaste av Siikalahtis värdefulla sjöfågelarter. Då och då flyger den upp ur vassruggen för att sväva över våtmarken.

Siikalahti är ett utmärkt häckningsområde för rallfåglar. Dvärgsumphönor, vattenrallar och rörhönor föder upp sina kullar i skydd av vassen. Den mindre sumphönan häckar regelbundet i Finland endast i Siikalahti. Även dvärgsumphönan har observerats sporadiskt.

Sångarna svarar för de nattliga ljuden i vassen. I Siikalahti är sävsångarbeståndet landets tätaste. Siikalahtis fantastiska vassruggar är rörsångarens och den ännu mer krävande trastsångarens viktigaste häckningsvåtmarker i Finland. Om våren blandar sig åkergrodans kväkande i fågelsången.

Buskarnas och strandängens fåglar

Under försomrarnas nätter kan gräshoppsångarens, kärrsångarens och busksångarens konsert höras i videsnåren. De är våtmarkernas mest typiska buskfåglar.

Sävsparven är den talrikaste sparvfågeln runtom Siikalahti. Rosenfinken, törnskatan och buskskvättan har brett ut sig från våtmarkens utkanter från de torra öppna markerna. Även lövsångaren, törnsångaren och trädgårdssångaren växer i antal då strandängarna blir förbuskade.

Den sällsynta gyllensparven hörde under några årtionden till Siikalahtis mest värdefulla häckande arter. Man vet inte säkert vad som var orsaken till att den försvann. Gulärlan har minskat i antal i och med förbuskningen.

Bläsändernas, viggarnas och stjärtändernas bon är koncentrerade till fågelvattnens strandängar. För fågelvattnens krävande andfåglar - årtan och skedanden - är Siikalahtis ängar landets bästa häckningsplatser då de hålls öppna.

Enkelbeckasinen trivs på Siikalahtis igenvuxna strandmadar. Betesgång och slåtter ger häckningsplatser även åt tofsvipan, storspoven och grönbenan.

Tofsvipa. Bild: Hannu Siitonen
 

I Siikalahtis omgivning häckar det årligen hornugglor. Under gynnsamma sorkår ansluter sig även jordugglan till Siikalahtis fågelfauna. Hanarna kan ses även på dagen då de jagar vid våtmarkens utkanter.

Lundarnas fåglar

I den frodiga skogen finns det tillräckligt med insektföda samt bo- och skyddsplatser. I lundarna är fågelfaunan tätare och artrikare än i barrskogarna.

De arter som trivs överallt i våra skogar såsom bofinken och lövsångaren, trivs även i lundarna. Från grenverket ljuder även björktrastens, rödvingetrastens, den svartvita flugsnapparens och mesarnas bekanta läten.

Lundarnas värdefullaste fågelarter är de som lever endast i frodiga skogar. I Siikalahtis strandskogar häckar ett tätt näktergalbestånd. Under försommarens nätter kan man höra näktergalhanarna sjunga i kapp. Till de bästa sångarna kan man också räkna koltrasten, svarthättan, trädgårdssångaren och härmsångaren. Sommargyllingarna visslar i närheten av sina bon, som hänger från de övre grenarna.

Den mindre hackspetten tillbringar hela året i strandlundarna. Murkna träd är livsviktiga för den allt mera sällsynta hackspetten, eftersom den endast kan urgröpa mjukt trä. Även den vitryggade hackspetten häckar regelbundet i Siikalahti.

Morkullans speciella flygljud hör oskiljaktigt till lundens stämning. Lika speciell är dess jämntjocka uppenbarelse då den flyger sin vinglande spelflygning i kvällsskymningen.

Trollsländornas vackra mosaik

I juli kan man få syn på den sällsynta gröna mosaiktrollsländan. Photo: Rainer Rajakallio
Det finns rikligt med trollsländor i Siikalahti - drygt 20 arter. Till exempel i slutet av juni finns det tillräckligt med tvåfläckiga trollsländor som föda för lärk- och aftonfalkarna. Även de sällsynta gröna mosaiktrollsländorna och kärrtrollsländorna har fattat tycke för Siikalahti. Den bästa tiden att se trollsländor börjar i slutet av maj.

På hösten gör en mängd fladdrande stora ängstrollsländor en fin uppvisning. Man kan bra iakttaga trollsländor från parkeringsplatsens utsiktsavsats och naturstigens spångar. Med kikare urskiljer man de fina mönstren på sländornas vingar och den avlånga kroppens mönstring är olika hos de skilda arterna, som kan vara allt från glödande turkos till gularandig. Som följd av de första nattfrosterna försvinner de sista ängstrollsländsarterna.

Forststyrelsens publikationer om Siikalahti (julkaisut.metsa.fi).

Övriga webbtjänster

Parikkalas övriga intressanta fågelobjekt (www.visitparikkala.fi, på finska).