Naturen i Meiko

Meiko är ett vidsträckt och till naturen sällsynt värdefullt område som till stor del bevarats som ödemark. Det ligger mitt i Västra Nyland, som på många håll har en intensiv markanvändningshistoria. I det skogbevuxna höglandet finns sjöar och tjärnar med klart vatten.

Meiko ligger i gränstrakten mellan den hemi- och sydboreala växtlighetszonen. Naturen varierar från karga tallskogar till frodiga ädelträdslundar. Vegetationen hos talldungarna på bergen och de små myrarna bildar en mosaikartad figur. En betydande del av mo- och bergsskogarna har ett trädbestånd som är i naturtillstånd.

I området finns också två större myrar, Slätmossen och Grenomossen, samt gamla urskogar. Sjöarna och tjärnarna är värdefulla på grund av sitt naturtillstånd.

Ett vått myrområde mitt i skogen på våren. Våtmarken i Meiko.

Området är också betydelsefullt i fråga om sitt naturlandskap. Sjön Mustjärvis branta strandklippor är särskilt imponerande.

Meikoområdet består till största delen av en mosaik av steniga kullar och sänkor mellan dem. Sprickdalen i nordvästlig-sydöstlig riktning avgränsar området till två bergshelheter, varav den nordligare kallas Dorgarns bergsplatå. Den gränsar i östra delen till en sprickdal i nord-sydlig riktning, där bl.a. Nydalsviken och Mustjärvi ligger.

I sänkorna mellan klippkullarna finns sjöar, tjärnar eller myrar. De talrika klippbranterna sätter sin prägel på Meikoområdet. Särskilt mäktiga stup finns vid båda sprickdalarnas kanter samt vid Meikosjöns södra och östra stränder.

En stor sjöfågel simmar i sjön.

Området är viktigt med tanke på fågelbeståndet. Eftersom terrängen i huvudsak är karg är fågeltätheten inte särskilt stor, men artbeståndet är mångsidigt.

Storlommen häckar i Meikosjön och de många små tjärnarna erbjuder häckningsplatser främst för olika andfåglar. Förekomsten av skogsfåglar, såsom skogshönsfåglar, ugglor, hökar och hackspettar, vittnar om betydelsen av det vidsträckta området som bevarats som ödemark. De nära hotade arterna nattskärra och trädlärka, som häckar på öppna bergytor, förekommer i Meiko. Gökstammen i området är exceptionellt tät.

Av däggdjuren påträffas bland annat flygekorre, utter och ibland lodjur i Meiko. Mårdstammen i området är stark.

En mindre växt med vita blommor växer i strandvattnet.  Notblomstret som också förekommer i Meikosjön växer i rent vatten.

Meiko är ett nationellt viktigt område för skyddet av de sydliga tickorna, i synnerhet de tallberoende arterna av tickor och corticium (en svampart). I Nyland eller den hemiboreala zonen känner man för närvarande inte till något skogsområde där tallarnas rötarter skulle vara lika representativa som i Meiko. Området har också stor betydelse för skyddet av krävande och hotade arter som är beroende av död granved.