Naturen i Älänne

Den känsliga naturen på åsarna
Myrarnas mångfald
Tiilikanjoki
Öppna insjölandskap

Naturen visar sitt mest mångsidiga ansikte på det lilla Älänneområdet. Landskapsbilden i Älänne domineras av insjön som delas upp i två separata delar - Älänne och Tiilikanselkä - av en lång ås. Åsformationen bildar ett parti som är klart högre än omgivningen. Den högsta punkten ligger på 150 meters höjd över havet. I områdets södra del går älven Tiilikanjoki rakt genom åsformationen Huuhkaja. Området karaktäriseras av torra tallhedar och grönskande grandungar i älvdalen.

Åsformation vid naturstigen Huuhkajankierros. Bild: Katri Suhonen

Strandområdena har relativt väl förblivit i naturligt tillstånd och är till största delen obebyggda så den som färdas på vattnen kan känna den vildmarkslika stämningen. Älänne och Tiilikanselkä har sammanlagt 39 kilometer strandlinje. Sjöns fjärdar med sitt mörka vatten omges av stränder som främst består av sand- och grusstränder och trädlösa mossar. Multasuo och Suurisuo är värdefulla fågelmyrar, men de viktigaste fågelobjekten är holmarna Selkäsaaret i Älänne och Tiilikanselkä.

Området ligger i en trakt där det sydliga vegetationsbältet övergår i det nordliga, vilket innebär att det i skog- och myrvegetationen finns både sydliga och nordliga drag. Skogarna i Älänne domineras till största delen av tall och på torrare momarker växer lingon Från tallbestånden hörs göken och i den vuxna skogen trivs även den flöjtande dubbeltrasten. Bland de sällsyntaste växterna på området är tätörten, som är en köttätande växt med klibbiga blad.

Älgstammen i området ger sig i alla fall till känna genom lämningar, eftersom det väldigt ofta ligger spillning mitt på naturstigen. Vid vattendragen håller däremot många däggdjur till, som till exempel kanadensisk bäver, utter, bisamråtta, vattennäbbmus och vattensork.

Den känsliga naturen på åsarna

Åsformationen i området är i ett riksomfattande perspektiv en mycket värdefull helhet som på grund av sin karga och vildmarkslika natur är mycket känslig för slitage. Åsformationen är även ett viktigt grundvattenområde.

Hela området domineras av åsnaturen. Runt tjärnarna och sjöarna i den norra delen är åsarna en väsentlig del i mosaiken av sjöar, tjärnar, skogar och myrar. Trädbeståndet blir tätare i den södra delen av åsen. Det vackraste partiet i den södra delen är granbestånden i Tiilikanjokis älvdal och utsikten från åsen där man på sina ställen kan urskilja älvdalen.

Åsarna är känsliga för slitage och man bör därför hålla sig till lederna. Bild: Katri Suhonen

Åsarna i Älänne ingår i en åsformation som löper i nord-sydlig riktning och som sträcker sig från Kangaslahti till Harjuntakanen. I forna tider gröpte smältvattnen från inlandsisen ur fåror under och i kanten av isen och samtidigt avlagrade vattnet den silade jorden till åshöjder som följde på varandra.

Vegetationen på åsarna är torr och karg. Vegetationen i Älänne är inte typisk för åsskogar eftersom åsarna på grund av den nord-sydliga riktningen saknar sluttningar både med gassande sol på sydsidan och med skugga på nordsidan. Bäst trivs mjölon och plattlummer på Älännes åsar. Älännes tallskogar är mycket unga till följd av avverkning. Bland annat lärkfalken, rödstjärten och dubbeltrasten häckar i skydd av skogarna på åsarna.

Bild: Auvo Sapattinen

Myrarnas mångfald

Myrarna ligger i zonen där aapamyrarna övergår i högmossar. I Älänne finns både högmossar som är typiska för södra Finland och öppna aapamyrar som är kännetecknande för norra Finland. En av skillnaderna mellan högmossar och aapamyrar är att högmossarna får sitt vatten från regnvatten, medan aapamyrarna till största delen får sitt vatten från flödande smältvatten och närliggande mineraljordar.

I Älänne finns det två stora myrområden. Multasuo ligger söder om Tiilikanselkä och Suurisuo väster om sjön Älänne. Suurisuo består av både högmosse och aapamyr. Multasuo är en aapamyr vars mittersta del består av näringsrikt flark-fattigkärr. Södra delen av Multasuo består sin tur av kargt vitmossa-fattigkärrs-tallkärr där vitmossetuvorna även är goda hjortronställen. Älännes aapamyrar omges dessutom ofta av skogbevuxna tallmyrar och grankärr.

Eftersom aapamyrarna i Älänne hör till de sydligaste aapamyrarna i Norra Savolax har de på grund av sitt läge en betydande inverkan på fågelbeståndet. De vanligaste vadarfåglarna på myrarna är grönbenan, ljungpiparen, småspoven och enkelbeckasinen. Av måsfåglarna häckar fiskmås och silltrut på myrarna. På Multasuo kan man få syn på bland annat fiskgjuse, blå kärrhök och trana. På Suurisuo trivs däremot orren som räknas till skogshönsfåglarna. Under fåglarnas häckningstider bör man undvika att färdas eller vistas på myrarna.

På de glesbevuxna fattigkärrs-tallmyrarna förekommer de mera sällsynta fjärilsarterna mörkbrun gulringad gräsfjäril och Frejas pärlemorfjäril, vars orange vinge är alltigenom mönstrad med svart. Det är bara en kort tid från början av juni fram till midsommaren som man kan se de vackra fjärilarna flyga.

Tiilikanjoki

Tiilikanjoki är en vildmarkslik älv i naturligt tillstånd och är lämplig för den erfarna paddlaren. Älvens mest framträdande och sammanhängande forsar finns söder om sjön Älänne. Älvens totala längd är 11 km på Älänneområdet av vilken 9 km går genom områdets södra del och 2 km genom dess norra del. Älven rinner genom sjöarna Tiilikanselkä och Älänne.

Tiilikanjoki strömmar fridfullt fram en lugn sommardag. Bild: Katri Suhonen

Tiilikanjoki börjar vid sjön Sammakkojärvi i södra ändan av Tiilikkajärvi nationalpark och rinner till Tiilikanselkä i Älänneområdet och fortsätter via Älänne mot insjöområdet Korpinen som förenar sig med sjön Syväri. Hela älven mellan Sammakkojärvi och Korpinen är 65 km lång och på denna sträcka finns det sammanlagt 17 forsar.

Den långa älven Tiilikanjoki omges av storslagna åslandskap. Älvdalen är relativt rak mellan sjön Älänne och Vongankoski i förhållande till nedre loppet från Vongankoski där den slingrar sig sakta genom åslandskapet. Till exempel mellan Vongankoski och Huuhkajanniemi är älvdalen 25 m djup med branta sluttningar.

Alldeles invid älven har vegetationen lundartade drag. I den mullhaltiga jorden växer tibast och ormbär. Om vårarna blommar häggen och i juni-juli kanelrosen. I lundarna längs älven växer förutom vanliga skogsmossor även kammossa och kranshakmossa.

Livet i älvdalen

Bävrarnas matplats. Bild: Katri Suhonen Fågelfaunan i älvdalen är mycket mångsidig. I Tiilikanjokis lugnvatten häckar gärna grönbenor och andra sjöfåglar och särskilt den som paddlar bör ta hänsyn till häckningstiden om våren. I älvdalens granskog kan man å andra sidan få höra videsparvens klara sång. Den ljudliga gärdsmygen trivs i den gamla skogen där även talltitan och tofsmesen håller till i bohålor som de hackat in i murkna träd.

En stor stam av kanadensisk bäver har slagit sig ner vid älvarna Tiilikanjoki och Suojärvenjoki. Det finns rikligt med gamla och nya matrester både vid älvdalarna och området med tjärnar och sjöar i norra delen. För bävrarna är bark och blad från lövträden en särskild delikatess. Trädgrenar och mindre träd tjänar som material för dammbyggen. Älänne är således ett lämpligt område om man vill se en skymt av "plattsvansarna".

Öppna insjölandskap

Älänne ingår i övre delen av Nilsiä-stråten i Vuoksenområdet. Området består av ett vidsträckt, kargt insjöområde med brunt vatten och av cirka tjugo små tjärnar. Vattenlandskapet är mycket öppet eftersom det knappt finns några öar i sjöarna och på stränderna övergår landskapet på många ställen i stora öppna mossar. Insjöområdet Älänne och Tiilikanselkä har en sammanlagd areal på 10 km². Området är cirka 10 km långt och 2 - 3 km långt.

Både på fjärden Tiilikanselkä och i sjön Älänne finns en stor holme som heter Selkäsaari. Båda Selkäsaari-holmarna är mycket viktiga för områdets fågelbestånd. Största delen av områdets måsfåglar häckar på holmarna. Bland måsfåglarna man kan få syn på gråtrut, fiskmås, skrattmås och silltrut. Dessutom häckar fisktärnor och storlommar på holmarna. Man bör undvika att gå i land på holmarna under fåglarnas häckningstider.

På stränderna trivs både människor och fåglar

Älännes sandstränder är de mest vidsträckta i Norra Savolax. Sjöarna omges av sanddyner som formats av vinden och som bildar upp till halvkilometerlånga sandstränder. På stränderna finns 1 - 2 m höga dyner, dvs. drivor som har bildats av flygsand. De största sandstränderna finns vid Kuokkaniemi, Haatainniemi, Rouskunhiekka och Näätähiekka. Rouskunhiekka är Rautavaara kommuns badstrand och Näätähiekka är Lapinlahti kommuns badstrand. Det finns dock ingen allmän badstrand.

Näätähiekka. Bild: Katri Suhonen

I närheten av stränderna trivs olika sparvfåglar som till exempel sädesärlan, sävsångaren och sävsparven. Området har sumpiga stränder som lämpar sig för änder och vadare. Videsnåren och starrvegetationen ger skydd för fåglarnas häckning. Kricka, bläsand, gräsand och knipa är de allmännaste andfåglarna i Älänne. Drillsnäppan är den vadare som förekommer i Älänne. I norra delen av området häckar också storlommen och sångsvanen.