Åsnaturen

Växtgeografiskt hör Punkaharju ås till det östfinska lundområdet, och de viktigaste särdragen i dess natur är en följd av istiden. Åsens säregna former uppkom för ca 10 000 år sedan då inlandsisen drog sig tillbaka mot Bottenviken.

Bild: Auvo Sapattinen

De första växterna spred sig till området då marken blev bar efter isens smältvatten. Ännu i dag finns där representanter för arter som tidigt bredde ut sig på området. Fältvedeln blommar i mängder längs vägen på åsen i maj-juni. Fjällvedeln är numera en typisk art för norra Finland och åsar. Växtligheten på området består dock huvudsakligen av arter som är karakteristiska för torra moar. Här trivs bl.a. kattfot, ljung och lingon.

Punkaharju naturskyddsområde. Bild: Jari KostetDen branta topografin möjliggör varierande livsmiljöer: de sluttningar som vätter mot söder och väst är verkligen gassande heta miljöer en solig sommardag, medan de sluttningar som vätter mot norr och öster har ett kallt och fuktigt mikroklimat. På sydsluttningarna trivs krävande åsvegetation, som tål en hög temperatur. Jordmånen på åsarna håller vatten kvar dåligt, så växterna bör tåla även torka. Förutom de torra tallskogarna förekommer här också små, frodiga lundar på stränder och i bottnen av dödisgropar. I lundarna växer det krävande arter såsom underviol, skuggviol, mjölkört och strutbräken.

Kokonharju urskog

Åsägens omgivning sköts så att man tar i beaktande landskapsaspekter, och åslandskapet befinner sig därför inte helt i naturtillstånd. Kokonharju urskog utgör ett bra jämförelseobjekt med forskningsskogarna och landskapsvårdsområdet på åsen. Kokonharjus skogar har fått utvecklas utan ingrepp mot ett naturtillstånd. Där finns granunderväxt under de grova tallarna, och med tiden kommer skogen att växa igen.

Bild: Mari Laukkanen

Kokonharju urskog. Bild: Anne Pyykönen

Fåglar och djur

På området kan man bekanta sig med typiska arter för torra tallmoskogar. Här kan man träffa på bl.a. skogspiplärka, grå flugsnappare, rödstjärt och gök. I sommarkvällens skymning kan man få höra nattskärrans spinnande läte. Även spillkråka och större hackspett häckar på området. I strandvattnen trivs storlommar, gråhakedoppingar och skäggdoppingar. I cembratalldungarna i Laukansaari forskningsskog kan man med god tur stöta på en nötkråkskull. På Kaarnalahtis och Valkialammis stränder finns det spår efter bävrars knog, och en lugn kväll kan man få syn på själva djuret också. Även bisamråttor och rävar har påträffats på åsområdet.

Lär känna träden i forskningsparken

Skogsforskningen har långa anor på åsområdet och i dess omgivning. Ett trevligt inslag i Punkaharjuområdet är arboretumet med cirka hundra olika trädslag. Arboretumet finns på Laukansaari i närheten av naturskyddsområdet. Man har på prov flyttat för oss främmande trädarter från områden med motsvarande klimatzon till arboretumet och följt med hur de klarar sig i Finland. I parken finns också säregna former, såsom ormgranar. Genom forskning har man fått allmän kunskap om skogsnaturen och nyttig kunskap till utvecklingen av skogsodlingen i praktiken. Naturresursinstitutet (www.luke.fi) ansvarar för forskningen.

Bild: Jussi Kirmanen

Deltagare på exkursion i Punkaharju i samband med Finska Forstföreningens 30 årsmöte i Nyslott år 1907. Bilden har tagits vid Montells lärkträdbestånd nr 1/1877. Bild: Lusto/Samling/E.M. Andersen.