Naturen i Aulanko

Bild: Markus Sirkka

I Aulanko naturskyddsområde smälter natur och kultur samman i nationallandskapet. I parken i engelsk stil hittar du nästan alla vilt växande ädla trädarter i Finland.

Så här värnar vi om naturen

Aulangonjärvi och Aulangonvuori

Bild: Jari Kostet

Aulangonjärvi är naturskyddsområdets mest betydande vattendrag. Det blev en separat sjö mellan åren 1819 och 1924, då Vanajavesis yta sänktes sammanlagt tre meter. Från sjöns strand höjer sig det storslagna Aulangonvuori, vars höjd över havet är cirka 150 m och över Aulangonjärvi cirka 70 m. Från Aulangonvuori har man även utsikt över vårt nationallandskap Vanajavesis dal.

Vånådalens nationallandskap

Bild: Elina Nystedt.

En del av det finländska själsliga landskapet

Vånådalen är en av de 27 landskapshelheter som utsetts till nationallandskap i Finland. Till nationallandskap har sådana områden valts som bäst representerar de karakteristiska särdragen i vårt lands natur och kultur.

Aulanko är en väsentlig del av Vånådalens nationallandskap och nationellt sett ett värdefullt landskapsområde. Redan över ett sekel har man från Aulankovuori utsiktstorn har man kunnat beundra sjön Aulankojärvis lummiga östra strand redan under ett århundrade. Det vildmarksartade och skogbevuxna landskap som öppnar sig från utsiktstornet har alltid fängslat och inspirerat konstnärer. Man förmodar att det var just dessa landskap, på sin födelseort, som Sibelius hade i tankarna då han tonsatte Finlandia. I Vånådalens landskap har, förutom Sibelius, även andra stora kulturpersoner såsom Axel Gallen-Kallela och Eino Leino trivts.

Naturen och kulturen sammanlänkade i landskapet

Nationallandskapets kärnområde är Vånådalen med sina vikar, klippholmar och uddar. En viktig del av nationallandskapet utgörs av dess rika kulturarv. Ända från förhistorisk tid har här funnits bosättning och jordbruk, vilket har satt sin prägel på landskapet: historisk markanvändning med mångsidiga åker- och ängsplättar samt traditionella boningshus syns ännu i landskapet.

Vånådalen är full av historia. Herrgårdsmiljöerna med sina parker och trädgårdar, den medeltida Heliga Korsets Kyrka i Hattula samt förstås Tavastehus slott berättar om gångna århundraden. Heliga Korsets Kyrka murades på 1300-talet vid samma tidpunkt som Tavastehus slotts tegelmurar. Ursprungligen byggdes det i gråsten uppförda slottet som skydd för Tavastland och den övriga delen av riket i slutet av 1200-talet. Heliga Korsets kyrka var för sin del under den katolska tiden en av vårt lands viktigaste pilgrimskyrkor.

Vykortslandskap

I sin avhandling Teräslintu ja lumpeenkukka (1997) granskar och tolkar fotografen Taneli Eskola hur fotografier som tagits från Aulanko har förändrats genom tiderna. Undersökningen visar hur den finländska landskapsidentiteten har vuxit fram, samt hur turistkulturen har förändrats. I undersökningen lindas turismen och fotograferingen in i varandra.

I början av 1900-talet var Aulanko en viktig del av Finlandsbilden. Aulanko fanns ofta avbildad på vykort, i bildverk över Finland samt t.o.m. i filmer. Vanligtvis avbildades mest vackra landskap, men även mera dramatiska infallsvinklar fanns: under krigsåren gav Lotta Svärd-organisationen ut ett vykort, där en ung lotta, med uppgift inom luftbevakningen, genom kikaren spanar mot horisonten uppifrån Aulankotornet. Det är en stark känsla i bilden. Nationella symboler var det välbekanta, vackra landskapet med sin harmoni samt den vaksamma vakten.

Trädplanteringarna från förra århundradet frodas

Bild: Leena Hiltunen.

Förutom jordmånens frodighet berikas floran i Aulanko naturskyddsområde av planteringarna som gjordes i början av förra århundradet. Det finns sammanlagt över 140 olika arter av buskar och träd i Aulanko. Till områdets specialiteter hör bestånden av utländska trädarter och masurbjörksbestånden. Även rönnbeståndet som uppkommit naturligt i Ruusulaakso är sällsynt, eftersom rönnen sällan i Finland bildar rena bestånd. Av de planterade träden har särskilt ädelgranarna, lärkträden, douglas-granarna, lindarna, lönnarna, askarna och almarna bevarats bäst. Den sällsynta nya arten skogsalpklockan har på sin tid kommit till Aulanko tillsammans med trädplantor som hämtats från Mellaneuropa.

Hackspettars trumvirvlar, ugglors hoande

Aulanko-området hör till det södra barrskogsbältet, där karga och bördiga skogstyper varierar. Naturen i Aulanko är ändå exceptionellt frodig och på området finns nästan alla arter av ädelträd som förekommer i naturligt tillstånd i Finland. Till områdets mångsidiga fågelfauna hör bl.a. trädkrypare, mindre hackspett, nötkråka, kattuggla, kungsfågel och flera mesarter.

Bild: Johanna Hellman

Även naturen som omger naturskyddsområdet är frodig. Där växer det bl.a. den sällsynta och fredade vresalmen samt nipsippa. I omnejden förekommer även flygekorre.

Aulanko tujaskog

Tujaskogen i Aulanko parkskog är en av pärlorna i området. I skogen av vanlig tuja och jättetuja råder det en dunkel och sagolik stämning. De största av dessa tujor, som förekommer naturligt i Nordamerika, har fått växa i fred i området i närmare hundra år. De stora och frodiga grenarna ger effektivt skugga under soliga dagar. Bristen på ljus och tujornas sura barrförna hindrar nästan all undervegetation från att växa och även i varmt sommarväder är det mycket svalt i skogen.

Bild: Titta Jylhänkangas.

Till den friskt doftande tujaskogen leder spångar som startar från Ruusulaakso, under vilka det i synnerhet om våren porlar en bäck som har sin början i Metsälampi. I tujaskogen får vandrare många fina sinnesupplevelser.

Bild: Teijo Heinänen

Stormfällen bidrar till naturens mångfald

I november år 2001 härjade på naturskyddsområdet en storm som kallades Janika, som fällde flera träd och t.o.m. ett helt skogsbestånd. Områdena som skadats av stormen låter man föryngras naturligt. Man ser bäst spåren efter stormen på Molkkarinmäkiområdet. Det föll även träd på Aulangonvuori samt i Aulangonniemi vid Aulangonjärvis strand.

Tillägsinformation om Aulanko

Forststyrelsens publikationer (julkaisut.metsa.fi)