Kulhanvuori har branta sluttningar

Det kägelformiga berget Kulhanvuori reser sig 60 meter över omgivningen och 260 meter över havsytan. Kulhanvuori ingår i en 7 kilometer lång åsformation, som uppstod under istiden och går från sydöst mot nordväst. Berget uppstod då isen och vattnet avsatte en exceptionellt hög kulle av stora flyttblock och sand.

Bild: Markku Könkkölä

Kulhanvuoris sluttningar är fortfarande branta, för efter istiden täckte vattnet de områden som låg lägre än 220 meter över havsytan och vattnets nötande verkan sträckte sig inte upp till Kulhanvuoris branter. Som ett minne av den forna stranden i sitt högsta läge finns det på Kulhanvuoris sydsluttning, vid 223 meter över havet, ett stenfält som på sin tid sköljdes av vågor.

Syväojanrotko

Ravinen Syväojanrotkos väggar är nästan lodräta och når trädens topp. På ravinens botten finns det blockmark, i vars mitt bäcken Syväoja rinner fram. Ravinen är en kilometer lång och ställvis till och med tjugo meter djup. Bergväggarna i ravinen skiljer sig från varandra som natt och dag. Den nordöstra väggen badar i sol, medan den sydvästra väggen alltid är fuktig och kall. På den skuggiga väggen bildas under vintern en mäktig svallisvägg, som man kan se resterna av ännu i juli. På ravinens botten råder alltid jämn fuktighet och där är alltid vindstilla.

De äldsta skogarna på Kulhanvuoriområdet växer i närheten av Syväjoenrotko. Många sällsynta arter lever på den döda veden på området. Även fågelfaunan är mångsidig: här kan man få se och höra lavskrika, gärdsmyg och mindre flugsnappare. I klippspringor växer bl.a. stensöta och hällebräken.

Varierande skogar och myrar samt sällsynta växter

De skogar på Kulhanvuoriområdet som befinner sig närmast naturtillståndet växer på själva berget och i Syväojanrotkos omgivning. Dessa blandskogar består huvudsakligen av gran, tall och björk, ställvis också av asp. I faunan ingår bl.a. flygekorre och tjäder. Merparten av skogarna på skyddsområdet består av tämligen unga, planterade tallskogar, i vilka man hittar rikligt med blåbär och lingon på sommaren och hösten. I de unga tallskogarna trivs förutom bärplockare även älgar.

Kulha skogslandskap får berikande inslag inte bara av berget, åsen och bergsstupen utan också av olika slags myrar, t.ex. näringsfattiga tallmossar och näringsrika skogskärr och myrar som omger tjärnar. De frodigaste växtställena hittar man i lunddungarna i bäckdalar. I lundarna påträffas bl.a. majbräken och harsyra.

På Kulhanvuoriområdet förekommer ett par arter som klassas som hotade i Mellersta Finland. Av dessa trivs dytåg på blöta fattigmyrar medan finsk näckros växer i tjärnar med mjuk botten. På fuktiga och frodiga ängar kan man med god tur få syn på den spensliga slåtterblommans vita, stjärnformiga blomma.