Kuva: Marjo Nevalainen / Retkeilyks. Kuva on tuotettu osana Keski-Suomen retkeilyreitit maailmankartalle –hanketta, jota rahoittaa Keski-Suomen ELY-keskus maaseudun kehittämisen maatalousrahastosta.

Artrik pärla

Olika livsmiljöer

Flygekorrar, tretåig hackspettar och järpar gömmer sig i granskogens skydd

Tysta nedbrytare av död ved

Vaarunvuorets landskap är känt för sitt ståtliga brant sluttande bergsstup som reser sig från viken Korospohja. I andra ändan av området finns en lund vid bäcken Oittila, som är Mellersta Finlands första naturskyddsområde, som avsatts år 1946. Vaarunvuorets exceptionellt brokiga mångfald av sällsynta och utrotningshotade arter har gjort området särskilt intressant bland naturintresserade.

Artrik pärla

På Vaarunvuoret-området har man påträffat 60 i hela landet missgynnade eller utrotningshotade arter. Utrotningshotade arter har påträffats i alla utforskade grupper: kärlväxter, mossor, lavar, tickor, insekter, däggdjur och fåglar. På området förekommer också en mängd sydliga och nordliga arter vid sina yttersta gränser. I Oittila almlund och på den angränsande ängen Vaaraniitty växer Finlands nordligaste hasselbuskar. Likaledes är almen alldeles på gränsen av sitt förekomstområde. På Vaarus branter påträffas förutom den sydliga blåmunkar, också fjällväxter: blågröe och fjällbräcka.

Olika livsmiljöer

De olika typerna av livsmiljöer möjliggör artbeståndets mångsidighet. På området finns bl.a. frodiga lundar och rikkärr, gamla tallbestånd, solexponerade skogsbryn och berg samt ängar. Den mest betydelsefulla livsmiljön för Vaarus utrotningshotade organismers artsammansättning är den branta steniga branten som sluttar mot viken Korospohja. Sydsluttningen är en öppen och varm växtplats. I dess berggrund finns den basiska stenarten amfibolit, från vilken det lösgörs viktiga näringsämnen för växterna. Näringsrikedomen möjliggör många krävande arters, såsom skogsknipprotens förekomst. Det finns också rikligt med död ved i sluttningen, av vilka många utrotningshotade insekter och tickor är beroende.

Bild: Pertti Heinonen

Flygekorrar, tretåig hackspettar och järpar gömmer sig i granskogens skydd

Av däggdjuren trivs många vanliga skogsarter, såsom skogssork, ekorre, skogshare och älg. Även flygekorre, lo och björn hör till områdets fauna. Bland fåglarna framträder hålbyggare och arter som trivs i gamla skogar. En uppmärksam besökare märker högst troligt hackspettarnas trummande eller då hönsfåglarna flyger i väg. Bland hackspettarna påträffas förutom de bekantaste större hackspetten och spillkråkan även mindre hackspetten, den tretåiga hackspetten och den vitryggiga hackspetten. På Vaaruområdet hoar även berguv, och på vårvintern kan man höra pärlugglans parningsrop. Andra intrssanta fåglar i Vaaru är nattskärra, bivråk och mindre flugsnappare.

Tysta nedbrytare av död ved

Man fäster ofta mindre uppmärksamhet på tickor och skalbaggar än på vackra blommor eller högljudda fåglar. De är dock viktiga för hela skogens organismsamhälle, eftersom de använder död ved som näring och sålunda främjar näringsämnenas kretslopp. Dessa organismgrupper som håller sig undan är ofta även starkt bundna till varandra. Till exempel använder större flatbagge som näring den vedmassa som klibbtickan brutit ned och den starkt hotade gulfläckig brunbaggen vitröta som åstadkommits av fnöskticka i björkar. Andra intressanta skalbaggsarter i Vaaru är den sårbara halvknäpparen som lever i vedmassans ihåligheter samt lindgrenbock som lever på skogslindens grenar som fallit marken. Beträffande arter är Vaarunvuoret Mellersta Finlands artrikaste naturskyddsområde.

Den håriga blombockens larver lever på murknande tallved på solexponerade platser och de fullvuxna äter av blommornas nektar och pollen. Bild: Jaakko Mattila