Gran som dött under de svåra förhållandena på toppen av höjden. Bild: Risto SausoSiikavaaras höga bergsrygg syns på långt håll. Den gamla skogen höjer sig som en mörkgrön, på vintern som en svindlande blå mur över de omgivande åkrarna och de unga skogsbestånden. Det finns mycket snö på vintern och på höglänta områden koncentreras den rikliga fuktigheten i träden i form av dimfrost.

Sluttningar och bäckar

Höjdskillnaderna samt den rikliga näringen och kalkhalten i berggrundens stenarter gör vegetationen i området mycket mångsidig. I Siikavaara möts nordliga och sydliga arter just på grund av de stora höjdskillnaderna. Bäckdalarna i de nedre delarna av sluttningarna domineras av lundar, lundartade moar och grankärr. Största delen av sluttningarna täcks av granbestånd som livas upp av stora sälgar och rönnar. I bäckdalarna finns ståtliga aspbestånd och på vissa ställen kan man se gamla betesmarker som numera består av björkbestånd.

Källor och rikkärr

De stora höjdskillnadernas betydelse framkommer även i mängden av källor, vilket ger ett sällsynt tillägg i vegetationen. De mest speciella av Siikavaaras naturtyper är källområden samt källpåverkade rikkärr. På källområden sipprar och porlar grundvatten fram på skogshöjdens yta och bildar en levnadsplats för speciella mossor och källväxter. Rikkärren på höjdsträckningen är mycket varierande och representativa. På grund av dem och den rikliga mängden av krävande växtarter tillhör Siikavaara naturskyddsområdenas adel såväl i Kajanaland som i hela Finland.

De övre sluttningarnas mossiga granskogar

Högre upp blir vegetationen mindre krävande. Skogarna på krönen är blöta granbestånd med tjockt mosstäcke. Uppe på krönet finns ställvis små områden som består av nästan enbart björkbestånd där träden påminner om äppelträd på samma sätt som björkarna på fjällen. Undervegetationen i granbeståndet på krönet domineras av skogslummermossa, kruståtel och blåbär. Dessa växttyper förekommer inte på låglänta områden. Mosstäcket är mycket tjockt i skogarna på krönen. På myrarna som finns på krönen ersätts tallen av gran.

Slåtterblomman blommar som ett moln av stjärnor i rikkärrets kanter på högsommaren. Bild: Risto SausoArtbeståndet

I skogsvegetationen representeras sydliga arter av bl.a. harsyra, liljekonvalj och stenbär. Sydliga lundarter som växer i bäckdalarna är strutbräken och skogsolvon. De nordligare arterna representeras av kråkbär som förekommer i förhållandevis rikliga mängder. Blåbär förekommer i rikligare mängder även på torra moar jämfört med skogarna längre söderut. Av myrväxterna stiger getpors och odon speciellt upp på de nordliga sluttningarna även ut på skogsmarken, vilket är ett typiskt nordligt fenomen. Även bland växter som kräver näringsrik jord finns nordliga arter såsom torta som är utrotningshotad i Kajanaland. På rikkärren förekommer nordliga arter som bl.a. björnbrodd som är en liten liljeväxt; dvärglummer som är en sällsynt sporväxt som förekommer på myrar, källdunört, fjälldunört och den späda vackra slåtterblomman som är bekant från Gallen-Kallelas tavla Lemminkäinens mor.

Svampplockarens skattkammare

Siikavaara är svampmark utan like. Många olika slag av växtplatser ger ett rikt svampbestånd. På dessa breddgrader finns det få ställen där man kan hitta så mycket kantarell och trattkantarell som i Siikavaara. Granskogsarterna är dominerande. Svampkorgen kan fyllas med fårticka, blek taggsvamp, rimskivling, skogsriska och andra riskor samt björksoppar. Vissa år kan man plocka stora skördar Karljohansvamp. Förutom matsvampar förekommer även många andra, även speciella svamparter. Tickartbeståndet domineras av typiska granskogsarter.

Taigans fauna

Fågelbeståndet består av arter som är typiska för gammelskogar och myrar. Av rovfåglar påträffas berguv, lappuggla och hökuggla. Trots att myrarna är ganska små trivs även trana och sädgås i området. Det finns mycket hålbyggare, tretåig hackspett och spillkråka håller insekterna i styr. Mindre flugsnappare, blåstjärt som är en östlig raritet samt östlig lundsångare och nordsångare representerar sällsynta sångfåglar. Hotade däggdjur som förekommer i området är utter, björn samt varg som förekommer sporadiskt.

Kometto bergsbrant

Kometto är ett väldigt blockberg med en brant bergsvägg. Från krönet av höjden öppnar sig en storslagen utsikt österut mot Tenämä och Suolijärvi. Lon är en självskriven tyst härskare över Kometto blockfält.

Branta bergssluttningar i Kometto. Bild: Risto Sauso