Naturen i Tegelbruksbacken-Norrfjärden

Ängar och betesmarker

Tegelbruksbacken har i århundraden varit stadsbornas gemensamma betesmark för kor och hästar. Regelbunden betesgång och slåtter upphörde på 1970-talet. Ängens igenvuxna delar har nu röjts upp och får går på bete i hagarna. På en del av ängarna har man även utfört höbärgning. Vid vägkanten har ett traditionellt slanstängsel byggts och bredvid fårhagen en liten ängslada.

Ängsmark som länge använts för bete, karaktäriseras av dekorativa busk- eller pelarformade enar. Boskapen äter inte enar och därför växer det ståtliga pelarformade enar på Tegelbruksbackens ängsområde. Där växer också enstaka stora granar och tallar, samt tämligen rikligt med yngre lövträd. Mitt i området finns bergskullar med typiska torrängsväxter, såsom backlök, backnejlika, gulmåra, luddhavre, gul fetknopp samt kärleksört.

Betesmark vid Tegelbrucksbacken. Foto: Tuija Warén.

Tegelbruksbackens norra del är gammal skogsbetes- och hagmark. På närmast igenvuxna små ängs- och åkerfläckar härskar bl.a. älggräs, humleblomster, skogspipa, brudborste, smörblomma, hundloka och mjölkört.

Även Norrfjärdens stränder och strandskogar är gammal betesmark. En strand där bete inte förekommer växer snabbt igen med tät vass som inte ger rum för annan växtlighet. För att återställa strändernas mångformighet har höglandsboskap förts på bete till Norrfjärden.

Ängar och beteshagar där bete och slåtter förekommer hör till våra mest artrika omgivningar. De är viktiga habitat för växter, fjärilar och andra insekter som föredrar ljusa och öppna platser. En femtedel, dvs. nästan 400 av våra utrotningshotade arter utgörs av arter från kulturpåverkade områden.

Strandlundar

Strandlundar, av vilka en del är gamla betesmarker, påträffas på båda sidor om Tjöck å. Näringsämnen i ån uppehåller strandlundarnas artrikedom. Strandlundarna är i huvudsak bördiga, men även torrare områden förekommer. I juni och juli förekommer den vackert blommande lundstjärnblomman ställvis rikligt. Andra vanliga arter är harsyra, rödblära och ekorrbär.

Frodig strandalskog längs Tjöckå. Foto: Tuija Warén.

Den täta trädvegetationen på stranden består i huvudsak av gråal och hägg men även rönn, asp, glasbjörk och videarter. De mäktigaste tallarna växer i Tegelbruksbackens lundliknande moskog, medan i Norrfjärden växer gammal grandominerad blandskog och skogskärr. Områdets specialitet är de planterade ädla lövträden; lönn och skogsalm. Det finns rikligt med murkna träd. I Finland finns tusentals organismer som är beroende av murkna träd, främst svampar och smådjur. Fåglar som är intresserade av murkna träd och vad de har att ge är t.ex. hackspettar.

Livet på åstranden

Tjöck å utgör mittpunkten i områdets landskap. De näringsrika, översvämningspåverkade holmarna och stränderna är speciellt värdefulla för naturens mångfald. På åstranden förekommer mesotrofa norrlands- och flaskstarrsängar samt vasstarr och små rörflenssamhällen. Trollsländor förekommer också i nästan alla vattenmiljöer.

Forsarna och de vackra strandlandskapen lockar till fiske och kanotfärder. I ån fångas bland annat gädda, braxen och nejonöga. Flybäcken, som rinner ut i Norrfjärden, är en viktig vandringsrutt för gädda, abborre och mört, som på våren stiger upp för att leka i bäcken och i Storträsk, som ligger tre kilometer längre norrut. Av däggdjuren påträffas utter vid åstranden.

Områdets rika fågelfauna

Tjöck ås strandlundar, de öppna enbevuxna ängsmarkerna samt de skuggande lund- och blandskogarna erbjuder skyddade häckningsplatser åt många fåglar. Områdets fågelfauna är mångsidig och man har upptäckt nästan 50 häckande arter. Antalet par är omkring 230. På området häckar bl.a. brun kärrhök, mindre hackspett, småfläckig sumphöna, järpe, näktergal, härmsångare, svarthätta, rosenfink, rörsångare och kärrsångare.

Området har även stor betydelse för fåglarnas flyttning som tidig mat- och rastplats. I vatten där isen smultit tidigt på våren trivs tiotals sång- och knölsvanar, knipor och storskrakar. Då våren framskrider vilar även hundratals sim- och dykänder i området.

Mynningsområdet är även födoområde för flyttande rovfåglar. Vid lågvatten blottläggs dybottnarna som erbjuder rikligt med föda åt de rastande vadarna. Som mest kan ett hundratal vadare söka sin föda här. Man har även påträffat många sällsynta fåglar på vilopaus i Norrfjärden, bl.a. snatterand, kungsfiskare, dammsnäppa, ägretthäger, smådopping amerikansk kricka, svarttärna, rödspov och mindre skrikörn.