Djur

Tack vare den ödemarkslika och varierande livsmiljön är områdets fauna tämligen mångsidig. Av de stora rovdjuren är björnen en stadig invånare i närområdena. Även lodjur har påträffats under de senaste åren. Vårt största klövdjur älgen är om vintrarna bosatt på Auttijokis stränder, där de rikliga lövslyen erbjuder ett viktigt tillskott i dess vinterföda.

Det sällsynta mårddjuret uttern är Auttijokis hemlighetsfulla invånare. På vintern berättar de slingrande spåren och rutschkanorna i närheten av vakarna om dess nattliga färder.

Renarna som är på bete om vintrarna faller ibland från snöiga och hala klipputsprång, vilket oftast innebär en säker död. En gammal hågkomst berättar om Ispinävaaras klippbranters bedräglighet: "Där har nog mången ren störtat, som betat på smultna ställen om våren" (Filpus Harju-Antti f. 1908, Pitäjänkokoelmien nimitoimisto, SKS).

Strömstare. Bild: Tapani VartiainenDen rikliga fågelfaunans intressanta specialitet är strömstaren, som häckar om sommaren på Auttiköngäs ravins klippvägg och tillbringar sin vinter nära vakar och söker sin föda ur vattnet. Även flera andra fågelarter bygger sitt bo på Auttiköngäs klipputsprång. De mest typiska av dessa är sädesärlan och den gråa flugsnapparen.

En sällsynthet som påträffats är forsärlan, som veterligen häckat åtminstone en gång på Auttiköngäs. Sommardagar ser man ofta silhuetten av ett kungsörnpar ovanför trädtopparna och då skymningen faller kan vandraren höra berguvens hoande i närskogen.

I Auttijoki finns det förutom de sedvanliga gäddorna och abborrarna även ädelfisk såsom sik, harr och bäcköring. Ibland kan man även se en krokkäftad sjö-öring hoppa i forsens skum då den desperat försöker vinna ett oöverkomligt hinder.

Växter

På basen av sin växtlighet hör området till det nordbottniska barrskogsbältet. På de morängrundade bergssluttningarna finner man skägglavbevuxna granskogar, och på Auttijokidalens sandåsar är det mest typiska trädslaget tall. Älvstranden och de talrika bäckarna kantas huvudsakligen av yviga lövträd.

På grund av terrängens ytformer är bergsväxtlighet typisk för området och representeras bl.a. av fjällbräcka, stenbräken, hällebräken och stensöta.

Floran indikerar en tämligen karg jordmån. Sällsynta arter är bl.a. lappblågull, lappranunkel, svarta vinbär och klockpyrola. Det finns få kalkgynnande växter. De representeras nästan uteslutande av den sällsynta röda trolldruvan.

Geologi

De häftiga jordbävningarna som skakade dessa trakter för flera miljoner år sedan orsakade en brottlinje, längs vilken Auttijoki nuförtiden flyter. Korouma och Auttijärvi dal hör till samma stora enhetliga spricka i berggrunden. Detta brott, som hör till Kuusamo - Kolari -jordbävningslinje, ligger uppenbarligen på gränsen mellan två stora bergsblock, där det nuförtiden förekommer rörelse mellan blocken.

Dessa spår efter jordbävningarna som inträffade för miljoner år sedan syns speciellt tydligt på området. Morän finner man närmast på bergssluttningarna. I åsformationerna på Auttijokis stränder förekommer det också mera sorterad materia såsom sand och mo. Dessa åsar har bildats som en följd av smältvattnet som strömmade från inlandsisen.

Efter att inlandsisen dragit tillbaka sig (ca 9000 f.Kr.) var Auttitrakten täckt av Östersjöns andra stadium, Yoldiahavet (ca 8000 f.Kr.). Speciellt på Könkäänvaaras sluttningar kan man se Yoldiahavets strandterasser på 180 - 210 meters höjd. Östersjöns tredje stadiums, Ancylussjöns (ca 6500 f.Kr.) högsta stränder ligger på ca 155 meters höjd på detta område.