Kulturhistoria

Området ligger på gränsen mellan två landskap. Traktens människor har använt det som gemensamma jaktmarker redan länge sedan. Senare har man bränt tjära och avverkat skog. Som spår efter mänsklig aktivitet kan man se stigar, ruiner efter byggnader samt spår efter avverkningen.

Skyddshistoria

De första förslagen på skydd av Vieremäs norra delar gjordes redan på 1970-talet, men de bar ingen frukt. Ett steg mot skyddet togs, då en del av Talasjärvi myrområde skyddades som ett myrskyddsområde år 1987.
 
Man började inse värdet av de gamla skyddade skogarna på 1980-talet. Skyddsprojekten framskred inte ännu, utan på vintern 1988-89 fortsatte Forststyrelsen avverkningen på Talaskangas och på Vieremä och Vuolijoki kommuners områden. Då hindrade naturskyddsaktivisterna avverkningen. De växt- och djurutredningar som gjorts på Talaskangasområdet visar, att det förekommer otaliga utrotningshotade arter på området. Detta förde skyddsplanerna framåt och år 1994 avsattes Talaskangas speciella skyddsområde, vars avsikt var att skydda områdets skogar och myrnatur.
 
Man kan bekanta sig med objektet för skyddsaktivisternas direkta verksamhet, Heinosenaho, på områdets vandringsstig. Spåren efter de avverkningar som hann göras kommer att synas i terrängen ännu länge.