Inkvartering i ödestugor och etikett för vandrare

Finlands nätverk av ödestugor är ett unikt stödnätverk för vandrare i våra nationalparker. Ödestugorna erbjuder vandraren tak över huvudet för en eller två nätter och gör det möjligt för många friluftsmänniskor att ge sig ut i naturen utan att behöva oroa sig för var de ska hitta en sovplats.

Vi finländare och alla som vandrar i Finland har tillgång till en unik port till naturen via tiotals nationalparker och strövområden. Ödestugorna som är belägna i nationalparkerna, i vildmarken och utmed kända vandringsleder är öppna stugor som Forststyrelsen underhåller och som är avsedda för kortvarig inkvartering.

Bild: Kea Creutz.

I strövområdena och nationalparkerna kan du alltså planera vandringar med en eller flera övernattningar som stödjer sig på vårt unika nätverk av ödestugor. Stugorna är belägna i rik natur och olika typer av landskap.

Utöver de avgiftsfria ödestugorna finns också andra inkvarteringsalternativ, såsom avgiftsbelagda hyres- och reserveringsstugor (där du kan reservera sovplats på förhand), raststugor (som namnet säger avsedda som rastplatser under dagen, men inte för övernattning), kåtor och torvkåtar samt fasta skärmskydd.

En vandrare som vill ordna sin egen sovplats kan också slå upp ett tält, resa ett vindskydd eller spänna upp en hängmatta i närheten av de stugor där det är tillåtet att slå läger. I närheten av skärmskydd och ödestugor är det oftast tillåtet att slå läger, men kontrollera ändå alltid vilka regler som gäller i ett område på webbplatsen Utinaturen.fi eller i regionens naturum.

En natt i en ödestuga är ett unikt sätt att uppleva Finlands natur och kultur

Ödestugornas historia har sina rötter flera århundraden tillbaka i tiden, när man började bygga stugorna längs kända leder som rastplatser för vandrare. Nätverket av ödestugor utvecklades på 1800-talet till följd av vägnätens utveckling, utforskandet av alla avkrokar i terrängen och postutbärningen. På den tiden besökte också många av historiens kända stormän de här stugorna på sina upptäcktsfärder i naturen. Våra stugors historia är alltså också förknippad med en stor mängd intressant kulturhistoria.

Ödestugor har byggts av myndigheterna sedan 1800-talet och stugor har byggts också för renskötsel och jakt. Senare under 1900-talet när vandringskulturen började ta form började man också bygga fler stugor för turismen.

Bild: Kea Creutz.

Dagens ödestugor är avskalade, enkelt utrustade stockstugor. Stugorna är öppna för alla som rör sig i området och därför kan man inte reservera en ödestuga för eget bruk. Till utrustningen i stugorna hör i allmänhet en sovbrits, bord och bänkar, spis eller kamin, ved, vattenhink/-kastrull samt komposterande utedass. Numera är ödestugorna också oftast utrustade med en gasflaska och gaskök.

Vandrarna följer gemensamma spelregler i naturen – Vad är etikett för vandrare?

Etiketten för vandrare är de oskrivna regler som under årens lopp utformats gällande hur man beter sig i ödestugorna så att alla trivs och känner sig trygga när de vistas i stugorna. Kom alltså ihåg följande när du besöker en ödestuga:

  • Ödestugorna är avsedda för kortvariga raster och inkvartering för privatpersoner som rör sig i terrängen på egen hand. Det är alltså tillåtet att övernatta 1–2 nätter; därefter städar man stugan för nästa besökare. Öppna ödestugor är inte avsedda för långvarig inkvartering och personer som vandrar i större grupper ska alltid reservera sovplatser åt gruppen i en reserveringsstuga.
  • I många ödestugor finns en handbok som besökare borde läsa. I den finns information om stugans utrustning och hur utrustningen används, om områdets särdrag samt om stugans läge.
  • När du anländer till en ödestuga ska du först kontrollera att gasflaskans kran har varit stängd. Kranen öppnas endast vid behov för matlagning. Du kan stänga kranen när du inte behöver använda gasspisen. I stugan kan du laga mat, ta hand om dig själv och din utrustning samt vila på så sätt att det också finns utrymme för andra vandrare som använder stugan.
  • Kontrollera att eldstaden är i gott skick innan du tänder i stugans kamin eller spis. Ta vid behov bort aska och lägg den i askhinken innan du tänder, och använd sparsamt med ved.
  • På utflyktsmålets webbsida (utinaturen.fi) eller i stugmappen kan du kontrollera om vattnet vid stugan är drickbart. Om du inte hittar information om vattnets kvalitet ska du alltid koka vattnet innan du dricker det.
  • Ta med dig allt skräp som du haft med dig på vandringen och lämna inga föremål eller matvaror i stugan till besvär för andra vandrare eller så att skadedjur kan hitta dem. Följ också i övrigt stugans anvisningar för sorteringsanvisningar; bränn till exempel endast små mängder rent papper och lägg endast nedbrytbart avfall i komposttoaletten.
  • Finns det hjärterum så finns det stjärterum gäller även i ödestugor, där den vandrare som kommit tidigare ger plats åt vandrare som kommer senare och kanske är ännu tröttare. Se till att lämna tillräckligt mycket utrymme för andra vandrare när du bär in mat och utrustning in i stugan. Om stugan är full kan du lämna extra utrustning utanför.
  • Det är förbjudet att röka inne i stugan! Kontrollera också på förhand om du får ta med sällskapsdjur i stugan.
  • Fyll på ved färdigt åt följande besökare om du har tänt en brasa under din vistelse. Gör också färdigt småved och tändved med spånor, så att det går snabbt att tända i kaminen.
  • Städa stugan och dess omgivning innan du ger dig av och se till att kranen på gasflaskan är stängd. Töm vattenhinken och askan från kaminen. Skriv ett meddelande i gästboken; du kan berätta om väderleken och ditt nästa mål på vandringen eller informera underhållsteamet om andra viktiga iakttagelser vid stugan. Stäng dörrar och fönster ordentligt!

Tips och vidare läsning