Pulkan som transportmedel

Den som planerar en långfärd på vintern har två möjligheter att transportera packningen med sig - bära den i ryggsäck på ryggen eller dra den i en pulka. Den som bär packningen på ryggen, kan friare göra sina vägval, men å andra sidan är den utrustningsmängd som man kan ta med sig klart begränsad.

Pulkan är ett utmärkt hjälpmedel för att frakta sin utrustning. Bild: Markus Sirkka.

Den som drar en pulka planerar sin färdrutt helst genom jämnare terrängpartier, men i gengäld kan han göra t.o.m. en flera veckors långfärd med medhavd utrustning och proviant. Då kan man göra sina färder så att man inte är beroende av markerade leder eller stugor och kan njuta av friden i den verkliga vildmarken.

Det urval av funktionella pulkor som finns på marknaden är rätt begränsat, men många friluftsföreningar har produktutveckling och gemensam tillverkning av friluftsutrustning på sitt program. Bland dessa utrustningsinnovationer finns många av praktiken utformade och beprövade modeller där föreningarna även står för underhåll och reparation.

Pulkans egenskaper

Pulkans strukturella delar utgörs av dragbälte, skaklar, pulkans skrov och kapell. Beroende på tillverkare skiljer sig delarnas tekniska lösningar från varandra och även deras mekaniska fästanordningar. Till pulkans grundegenskaper hör att den är tillräckligt stor för att rymma all den utrustning som behövs även under längre turer. Den ska vara försedd med ett vattentätt kapell som fästs vid pulkans sidosarg. Kapellet rullas ut som ett åtsittande överdrag på packningen, samtidigt binder kapellet sakerna så de hålls på plats. Pulkans skrovform skall vara sådan att den löper i skidspåret utan att stjälpa och följer skidåkaren smidigt också i kurvor och svängar. Fast förbindelse mellan dragare och pulka är en nödvändighet, annars utsätts dragaren för ständigt återkommande stötar av skaklarna i ojämn terräng.

Skaklarna hindrar pulkan från att stöta på dragarens hasor och styr den, så den passerar på samma sida om trädstammar som dragaren t.o.m. då man går på skrå. Dragbältet bör vara utformat så att draglinorna lätt kan spännas stadigt fast i bältet. Bältet bör också vara försett med snabblås så att man i alla situationer kan lösgöra både bälte och pulka, även i hög fart i utförslöpor. Pulkans konstruktion bör vara sådan att man lätt kan byta en defekt del mot en ny, även i fältförhållanden. Om pulkan förses med skyddsbågar och säkerhetsutrustning lämpar den sig också utmärkt för transport av småbarn t.ex. under dagsturer. Det lönar sig att granska pulkans skick alltid före man ska använda pulkan och helst efter varje användning.

Att packa pulkan

Utrustningen placeras i pulkan så balanserad som möjligt i både längd- och tvärriktning. Utrustning som ofta behövs under turen placeras t.ex. överst i främre delen av pulkan, så den är lätt att få fram och stuva undan igen.

Den som gör turer med pulka behöver inte bära något på ryggen. Genast då han stannar upp kan han genast vila och kanske t.o.m. ryggen är torr, då ingen packning baddar mot ryggen och klistrar kläderna intill kroppen.

På tur med pulka utan skidor

Då den första snön fallit och vintermörkrets tid står för dörren är det idealiska förhållanden för stavgångsvandringar, med eller utan snöskor. Utrustning med tält och annan utrustning packas i pulkan. Då dagen är kort blir det mycket tid i lägret och man lyssna på ljud, beundra norrsken eller göra andra iakttagelser i naturen.