Skydd mot fästingar, mygg och andra insekter

Vandraren får ofta sällskap av mindre eftertraktade medvandrare, såsom fästingar. Täckande klädsel ger skydd också när myggor, bromsar, knott, svidknott eller älgflugor flyger omkring en.

Användning av insektsmedel i naturskyddsområden

Det finns två typer av preparat för insektsbekämpning: insektsmedel och insektsgifter. Utgångspunkten är att preparat som avskräcker insekter och som appliceras direkt på huden är mindre skadliga för miljön än insektsgifter, vars uppgift är att döda. I Finland får man endast använda preparat som godkänts av Tukes. Du känner igen dessa på Tukes tillståndsnummer på förpackningen och hittar dem i biocidregistret (kemidigi.fi)

Användning av förångande insektsbekämpningsutrustning som godkänts av Tukes är tillåten att användas endast i enlighet med bruksanvisningarna. De får bara användas utanför byggnader, såsom på terrasser och verandor som finns på gårdstunet. Det innebär att man inte får använda dem till exempel under utflykter eller när man rör sig i naturen. Rastplatser i nationalparker och andra naturobjekt (inkluderande vindskydd) klassificeras inte som byggnader, så användning på rastplatser är inte tillåten. Forststyrelsen önskar, att man inte alls använder förångande insektsbekämpningsutrustning i nationalparker och andra naturskyddsområden.

Sjukdomar förorsakade av fästingar och hur man skyddar sig mot dem

Många tror att fästingar bara är ett problem under högsommaren, men fästingarna vaknar så fort marken är isfri och de är aktiva ända fram till höstkylan. Trots det lönar det sig inte att begränsa sin vistelse i naturen av rädsla för fästingar, eftersom hälsofördelarna med friluftsliv och vistelse i naturen är mycket större än riskerna med fästingar.  

Skydda dig mot fästingbett En person med händerna på höfterna och nedan bild av en fästing. Fästingkontroll: hår och hårbotten, armhålorna, naveln, midjan, ljumskarna, knävecken.

Det bästa sättet att förebygga fästingburna sjukdomar är att förhindra att fästingen kommer i kontakt med huden. När man rör sig i naturen på fästingrika områden, till exempel i skärgårdens skogar och på ängar utanför stigar, lönar det sig att bära långärmat och långbyxor. Det är bra att dra strumporna över byxbenen så att fästingen inte kan krypa direkt in på huden. Stövlar skyddar allra bäst! Även klädernas färg har stor betydelse: på ljusa kläder urskiljs fästingen bättre. 

Efter utfärden och utomhusvistelsen lönar det sig att göra en fästingkontroll på hela gänget, även på husdjuren. I en fästingkontroll granskar man huden från tårna till hårfästet. Särskilt noggrant kontrollerar man veck, såsom armhålor, knäveck och ljumskar, samt nacke och huvud. Det är bra att skaka av kläderna ordentligt. Ett bra sätt är också att borsta igenom kläderna med en klädvårdsrulle. Den lösgör effektivt fästingarna från tygets yta.

Hundar och katter är fästingmagneter. Därför lönar det sig också att göra en grundlig fästingkontroll på dem. Fästingarna kan följa med djuren hem i pälsen. Görs inte fästingkontroll kan djuret bära fästingar till soffan eller till sängen, varifrån de kan förflytta sig till människan.

Vad ska man göra om fästingen biter?

När du hittar en fästing som bitit sig fast, ta bort den omedelbart. Ju längre fästingen sitter kvar, desto större är smittorisken för människan. Risken för smitta ökar betydligt när fästingen bitit sig fast över ett dygn.

Det bästa redskapet för att avlägsna fästingar är en fästingborttagare. Ha alltid en sådan med på utfärden samt i första hjälpen-väskan. Vanliga pincetter fungerar också om du inte har tillgång till en fästingborttagare.

Följ med hudens färg kring bettet under de följande veckorna. Om det uppstår en röd ring kring bettet ska du uppsöka läkare. Om läkaren konstaterar borreliasmitta ordinerar hen dig antibiotika. Även förkylningsliknande symtom, trötthet eller annan konstig känsla som uppkommer efter flera månader kan tyda på smitta. 

Var finns fästingen? Fästing.

I Finland finns det cirka 1 500 kvalsterarter, varav endast en liten del är fästingar. Endast två av arterna biter människor: vanlig fästing (Ixodes ricinus) och tajgafästing (Ixodes persulcatus). Fästingar kan numera påträffas i nästan hela landet. Risken att bli biten är störst i kustområdena och östra Finland. Särskilt många fästingar förekommer i den sydvästra skärgården. 

Finländarna antas få cirka 500 000 fästingbett per år. Flest fästingrelaterade sjukdomar konstateras i augusti-september. 

Delta i kartläggningen av fästingarnas utbredning: Punkkilive (punkkilive.fi)

Fästingen sprider sjukdomar

Fästingarna sprider farliga sjukdomar: bakteriell borrelios samt virusrelaterad fästingburen hjärnhinneinflammation. Endast en del av fästingarna bär på sjukdomen. 

Fästingen bär på bakterier redan som ung, dvs. som nymf. Nymfen är endast 1–2 mm, medan en vuxen fästing är 5–10 mm. En fästing i nymfstadiet är den vanligaste smittbäraren av borrelia-infektion, eftersom den på grund av sin ringa storlek förblir obemärkt. 

Det finns ett effektivt TBE-vaccin mot fästingburen hjärnhinneinflammation. Men vaccinet skyddar varken mot borrelios eller hindrar fästingar från att bita sig fast i huden. Borrelios orsakad av bakterier behandlas med antibiotika.

Mer information

Är fästingen bara ond?

Fästingar och andra kvalster är föda för många insekter och små rovdjur. Parasitkvalster som suger blod har också en annan uppgift när det gäller att upprätthålla balansen i ekosystemet: de påverkar djurpopulationernas storlek då en del värddjur dör till följd av fästingburna sjukdomar. Exakt på samma sätt som rovdjuren minskar på stammarna.

Fästingar erbjuder också en gynnsam livsmiljö för många virus och bakterier. Fästingar har funnits redan under dinosauriernas tid, så uppenbarligen har de sin egen berättigade plats i ekosystemen.

En vandrare står framför en klippa och tittar på en informationstavla på ett träd. Vandraren är klädd i långbyxor och en jacka. Gräset och den andra växtligheten är långt och grönskande.

Källor