Kvalster. Bild: Teemu RintalaFästingen (Ixodes ricinus) förekommer främst i skärgården och kustområdena i vårt land, men påträffas också ställvis i inlandet. Fästingen trivs bäst i den täta undervegetationen i lövskogar och i våta gräsmarker. Fästingen är en liten, svartbrun och långsmal insekt som livnär sig på blod i alla sina utvecklingsstadier (larv, nymf och vuxen). För att suga blod biter fästingen sig fast i sitt värddjur, oftast smågnagare eller fåglar, men den kan också parasitera på hundar, katter och människor.

Fästingar kan sprida borrelios som orsakas av borreliabakterien och fästingburen hjärninflammation som orsakas av TBE-viruset. En klar minoritet av fästingarna är smittbärare och risken att få smitta från ett enskilt fästingbett är liten.

Hur ska man skydda sig?

Man undviker smitta bäst genom att se till att fästingen inte får kontakt med huden. Använd långbyxor med byxbenen instoppade i strumporna när du rör dig i fästingtäta skogar och gräsmarker.  

Det bästa sättet att skydda sig mot fästingar är rätt klädsel. Bild: Laura Lehtonen

Det går lättast att urskilja fästingarna om man bär ljusa kläder. Efter en utflykt på ett område där det finns fästingar ska man göra en fästingkontroll av hela familjen, också sällskapsdjuren, och ta bort fästingar som bitit sig fast i huden så snabbt som möjligt. Verktyg som är lämpliga för borttagning av fästingar, till exempel fästingpincetter och fästingplockare, säljs på apotek.

Man kan skydda sig mot fästingburen hjärninflammation genom vaccinering, men det finns inget vaccin mot borrelios. Bettstället ska hållas under uppsikt under några dagar. Om det bildas ett rött, ringformat hudutslag runt bettet ska man uppsöka läkare. Borrelios behandlas med antibiotika och de flesta som drabbas återhämtar sig väl.

Källor:

Mer information: