Sjungande fåglar i lunden

Största delen av naturskyddsområdet består av lövträdsskogar med alar och björkar eller friska moar. På Telkkämäkiområdet finns det tre bäckar, i vilkas fuktiga dälder bl.a. de frodiga ormbunkarna trivs. I skogens skydd kan man höra lövsångare, bofink och koltrast. På området förekommer även de något sällsyntare nordsångarna och lundsångarna.

Gamla fält och blomsterängar

svedjefältets växtkraft tar slut, röjer man upp ett nytt svedjeland i skogen. Det gamla fältet bli betesmark och området fylls av färggranna naturblomster samt smultron. Så småningom vidgas odlings- och betesmarken kring husets gårdsplan. Som följd av bosättningen på svedjefält uppkom ordspråket "Oma maa mansikka, muu maa mustikka" (Borta bra men hemma bäst). Då skogen så småningom växte upp på betesmarkerna försvann smultronen och blåbären började ta över. Den svedjade skogen bränns igen 20 - 40 år senare och kretsloppet börjar om igen.

Får bakom staket.

Tack vare betesgången och slåttret bevaras Telkkamäkis gårdsområde som vackra ängar. Redan efter några få års betesgång kan man på Telkkämäki upptäcka att ängsväxtligheten blir rikligare och mångsidigare. I och med detta har fjärilarna ökat i antal. Av svedjelandsarterna är de vanligaste sommarfibbla, åkervädd och rölleka. Av de talrika ängsblommorna är de vanligaste mjölkört, skogspipa och smörblomma. Till exempel rödbläran ger färgprakt åt naturstigen.

Rödblära blommar på ängen. Bakgrunden är täckt av rök.

I Telkkämäki växer även den nationellt utrotningshotade skogsklockan, som blommar ljusblå i juli på öppna växtplatser, som t.ex. invid vägar. Skogsklockans mjölke har förr i tiden använts som läkemedel.