Skanslandet önskar alla besökare välkomna

Under sommaren 2017, från maj till september, trafikerar både JT-Line (www.jt-line.fi, på finska) samt Aavalines (www.aavalines.fi, på finska) med sjöbussar från Salutorget till Skanslandet. JT-lines färja avgår från från Kolera bassängen (samt under högsommaren från Hagnäs) och tar iland vid lotsgårdens brygga på Skanslandet.  Aavalines färja avgår från kajen bredvid Sveaborgsfärjan och tar iland vid Torpedviken på Skanslandet. Vid Salutorget står det Vallisaari på kajen.

Även Skanslandets och Kungsholmens tappställen, torrtoaletter och picknick-bord är tillgängliga för besökare året om, samt utfärdshamnens service, kafé- och guidetjänster under sommaren. Det är tillåtet att ta iland vid utfärdshamnen året om.

Naturen på Skanslandet är sårbar. Var vänlig och håll dig till rutterna. Innan ditt besök kan du bekanta dig med anvisningarna och reglerna. Hundar är välkomna, men de fyrfotade vännerna ska hållas i koppel.

Karta över Skanslandet (www.retkikartta.fi)

Skanslandet är platsen med den mest varierade naturen i hela skärgården i huvudstadsregionen. Ett rekordstort antal arter vittnar om samexistensen mellan människan och naturen. Under de senaste årtiondena har Skanslandet och Kungsholmen utvecklats till vilda områden i naturtillstånd.

Bild: Jukka-Pekka Ronkainen

Enorm artrikedom

Forskare utredde vid millennieskiftet den biologiska mångfalden på över 200 öar i Helsingfors. Skanslandet visade sig vara den ö som var rikast på växtarter. Många krävande växter från de traditionella miljöerna trivs på vallarna och de öppna gårdarna på ön. Man kan exempelvis stöta på luddhavre och backnejlika.

Skanslandet är även hem till 1 000 olika fjärilsarter. 100 av dessa är hotade eller sällsynta. Skanslandet fungerar som en språngbräda för sydliga fjärilsarter, för vilka de varma ängarna och dungarna med ädla lövträd erbjuder samma livsbetingelser som i Centraleuropa. Exempelvis fjäderbärare trivs på ön. På sandbotten på de gassiga fälten finns det skalbaggsarter, som man ofta även hittar på sandstränderna, som exempelvis philopedon plagiatus.
Bild: Jukka-Pekka Ronkainen
Öns klibbalar, aspar och häggsnår skyddar de skuggiga fågellundarna, där bastardnäktergaler, näktergaler och busksångare sjunger. Efter solnedgången kryper grävlingarna fram ur sina hålor och fladdermössen och berguvarna lyfter sina vingar.  

Den rekordartade artrikedomen på Skanslandet kan man även tacka människorna för. Försvarsmaktens verksamhet hållit vallarna och fälten vid fästningarna öppna och berikat naturens spektrum. Vallarnas kalkhaltiga murbruk och de smuliga betongkonstruktionerna upprätthåller sällsynta moss- och lavpopulationer.

Fladdermössens favoritställe

På Skanslandet flyger nordisk fladdermus, mustaschfladdermus/taigafladdermus, dammfladdermus, långörad fladdermus och trollfladdermus. De är alla fridlysta.

Bild: Jukka-Pekka Ronkainen

Fästningarna, grottorna och de gamla byggnaderna erbjuder de skinnfjädrade djuren fortplantnings- och övervintringsplatser. De lummiga skogarna, ängarna och dammarna ser till att det finns tillräckligt med insekter för dem att mumsa i sig. För fladdermöss är det viktigt att ön delvis bevaras tyst, mörk och sval.

Artfränder från öst

Växterna på Alexandersbatteriets kullar vittnar om öns ryska historia. Den gula blomstrande Ryssgubben, den gråa sandvitan som blommar på sensommaren och den sällsynta ryska drakblomman är exempel på arter som har hittat till ön från öst med djurens foder.

Ryssgubben Bild: Jukka-Pekka Ronkainen

På vallarna på Skanslandets sydspets lever skalbaggen Trachyphloeus scabriculus, som är oförmögen att flyga. Precis som växterna har den tagit sig till ön som fripassagerare från öst. Den för Finland nya taggblomvivelarten hittades år 2013 i samband med Forststyrelsens naturkartläggning.

Den gråa sandvitan. Bild: Jukka-Pekka Ronkainen

Tack till talkoarbetarna

Talkoarbete är livsviktigt för Skanslandets natur. Innan Forststyrelsen med sina samarbetspartner påbörjade arbetet med att öppna ön för besökare år 2013 hade stigarna, gårdarna och vallarna växt igen. Frivilliga sköter nu öns natur tillsammans med oss. Även fångar deltar i reparationsarbetena. Arbetet leds alltid av proffs.

Vill du vara med och sköta Skanslandets natur? Läs mer om frivilligverksamheten.