Telkkämäki kulturgård

Huset och gårdsplanen i Telkkämäki är numera en sevärdhet som är öppen för allmänheten. Läs mera om svedjekulturgårdens gårdsplan.

Ett landskap format av svedjebränder

Svedjebrukets historia sträcker sig tillbaka till förhistorisk tid i Finland. Svedjebruket hör nära samman med Norra Savolax bebyggning från 1400-talet. Av svedjebruksformerna är speciellt svedjebruk i barrskog (fi. huuhtakaski) varit grundläggande för nybyggarnas tekniska och ekonomiska leverne.

I Telkkämäki är de synligaste tecknen på det forna svedjebruket de stenkummel som bildats och de lövskogar som vuxit upp i samband med svedjeröjandet samt gropar efter rovor.

Svedjebruket fortsätter i Telkkämäki

Forststyrelsen har allt sedan år 1993 idkat svedjebruk i Telkkämäki enligt traditionsenliga metoder. För det mesta har svedjebruket varit s.k. vanligt svedjebruk, bränt i ung lövskog. Granskog (fi. huuhtakaski) svedjades för första gången år 2000. Efter detta har man även bränt ung, busklik lövskog (fi. rieskakaski). Förutom ett par missväxtår har det bränts sved på området minst en gång om året.

En man i traditionella kläder står på marken som är täckt av aska framför brinnande träd, mannen håller en lång stav i handen. I bakgrunden syns en del av ett tak och en stege framför skogen.

I Telkkämäki känner man igen de områden som ska svedjebrännas på träden, från vilkas nedre del barken har skalats, alltså träden har ringbarkats för att torka inför svedjebränningen. För sved i tallskog (fi. pykälikkökaski) avverkas träden för att torka i april, medan de fälls först i juli för vanlig svedjebränning. Svedjebränningen sker i slutet av maj eller i början av juni följande år. Däremot bränns ung, busklik lövskog samma år. Sveden tänds på hela sin bredd. Då elden har flammat upp tillräckligt för att bränna jordytan på ett par centimeters djup, flyttas de brinnande stammarna framåt med långa käppar till följande ställe som ännu inte brunnit. Man fortsatte att rulla vidare de brinnande stammarna tills hela svedjeområdet var bränt. Genom att bränna skogen befriar man trädens och jordmånens näringsämnen till odlingsväxterna.

På svedjelandet odlar man rova, råg, korn, bovete, havre eller lin. Ifall det planteras rova på området, sker det på midsommarveckan. Sådden skedde genom spottning. Området som skall odlas luckras upp med en risharv före och efter sådden. Svedrågen sås på Lauris dag den 10 augusti. Då plogas marken med en (paloaatras) och harvas med en risharv. Telkkämäkis svedråg är av äkta Kaaviskt ursprung och har bevarats för kommande generationer i genbanken.

Rovorna skördas på hösten innan frosten. Rågen övervintrar på svedjan och slåttras följande höst med skära, torkas på stackar och tröskas i en ria. Rågen skördas på talkon tillsammans med den lokala befolkningen.

Fyra män i traditionella kläder står på den uppluckrade marken. En har en näverryggsäck och en annan håller ett risknippe i handen.