Naturen kring Rapolaåsens fornborg

I Rapola kan man se vackra åsskogar. I området finns också lundar, ängar och trädbevuxna myrar. Trädarter som trivs i Rapolaåsens skogar är bland annat gran, ek, lönn, lind och vresalm.

Artrikedomen är stor i Rapolaområdet. Bland de fågelarter som observerats i området finns spillkråkan. Bland de fjärilar som förekommer i Rapola finns den synnerligen hotade skogsklövervecklaren, som är en av de arter i Finland som är i behov av mest brådskande skydd.

Växtligheten på Rapolaåsen har påverkats av människans långvariga verksamhet samt av områdets gynnsamma klimat och jordmånen. Numera domineras området där fornborgen finns i huvudsak av naturlig växtlighet medan människans mångsidiga inverkan på artsammansättningen fortfarande kan skönjas klart på gravfältsområdet mot Vanajavesi.

Om människans långvariga verksamhet i Rapola berättar i synnerhet det stora antalet arkeofyter, dvs. nykomlingar på forntiden. En arkeofyt är en växtart som har spritt sig till vårt land redan under förhistorisk tid genom människans förmedling. På Rupakallio gravfält växer till exempel rockentrav (Arabis glabra), som betraktas som ett tecken på järnåldersbosättning. Ungefär hälften av alla arter som undersökts i Rapolaområdet är ursprungliga, en femtedel arkeofyter och resten nykomlingar under senare tid.

Vårdbiotopen med sina mångsidiga arter är också en viktig del av naturen och landskapet i Rapola. På gravfältsområdet växer många sällsynta och hotade vårdbiotopväxter, så som piggstarr och snårstarr samt harmynta. På Hirvikallio påträffas den i Finland sällsynta hasselörten. Vårdbiotopen sköts genom bete på Rapolaåsen och samtidigt skyddas de värdefulla arterna.

Bild: Elias Lahtinen