Fornborgen Vreghdenborgs historia

Tecken på maktutövning
Omgiven av vatten och vallar
I bruk på 1300-talet
Liinmaan linna eller Vreghdenborg?
Berättelser

Tecken på maktutövning

På Bottniska vikens kust byggdes det på 1300-talet några små befästningar i samma stil som Vreghdenborg. De byggdes på sandkullar, och i huvudsak i trä. I Sverige finns det åtminstone tre liknande borgar längs kusten; i Finland finns det förutom Vreghdenborg även Korsholm slott nära Vasa. Deras läge på platser som övervakade trafiken och handeln hörde ihop med den allt mer organiserade handeln och maktutövningen som växte runt Bottniska viken.

Omgiven av vatten och vallar

Idag ligger borgen ca 300 meter från havet, men på medeltiden låg borgen på en liten ö. Ännu på en karta från 1629 omges borgen av vatten.

Borgens kvadratiska borggård (42x30 m) kantas av en sandvall som antagligen ursprungligen byggdes av träkistor som fyllts med sand och stenar. Bakom vallen finns en vallgrav som alltid varit torr. Vallgraven kantas av en andra vall. Man nådde borgen från sydöst, och där kan man fortfarande urskilja en portliknande öppning.

På borgens västra sida fins en ca 100 meter lång stenvall som tolkats vara en vågbrytare. Den låg i närheten av den dåvarande stranden, eller kanske till och med lite under vattnet. Under utgrävningar som gjordes 2004 bekräftades det att det är fråga om två till tre stenlager som staplats ovanpå en trägrund. Vallen var ursprungligen längre, men en del av den har förstörts som följd av senare markanvändning. Årsringarna i stödstrukturens trästockar daterar stenvallen till 1370–1390-talen.

Vallgrav. Bild: Laura Lehtonen

I bruk på 1300-talet

De första arkeologiska undersökningarna i Vreghdenborg utfördes på 1880-talet. De mest omfattande utgrävningarna gjordes 1978–1979, och mindre områden undersöktes 2004–2005.

Enligt undersökningarna byggdes Vreghdenborg i slutet av 1200-talet och var i bruk på 1300-talet. Innan borgen byggdes röjde man antagligen ön genom hyggesbränning. Undersökningar av jordlagren avslöjade att det brunnit i borgen två gånger efter att den byggdes, varav den senare branden antagligen ägde rum i slutet av 1300-talet då borgen revs. 

I utgrävningar har man hittat till exempel delar av borggårdens stenläggning och byggnader. På borggården hittade man även föremål som berättar om livet på 1300-talet, till exempel bitar av ett glaskärl och lerkärl, metallföremål, ett gotländskt silvermynt och tärningar i ben. I samband med undersökningarna hittade man även gott om brända djurben som berättar om de dåvarande invånarnas kost. Enligt radiokoldateringarna som gjordes på kol- och benprover från borggården är en del från slutet av 1200-talet och en del från 1300-talet.

Liinmaan linna eller Vreghdenborg?

I undersökningarna har borgens finska namn Liinmaan linna kopplats ihop med Vreghdenborg som omnämns 1395, och som fick sitt namn efter tyska Dietrich Vieregge (Wereghede). Han var en av de adliga fältherrarna som stod i kung Albrekt av Mecklenburg tjänst. År 1367 gav kungen honom och två andra ädlingar i uppgift att riva en borg som låg i Satakunta och bygga en ny med bättre läge. Den gamla borgen låg troligtvis i Forsby eller Isoluoto i Kumo. Den nya borgen som skulle byggas har i undersökningarna kopplats till Vreghdenborg, som i sin tur kopplats till Liinmaan linna, men detta är inte säkert. År 1398 befallde drottning Margareta att överflödiga borgar skulle rivas. Det är sannolikt att detta även var Vreghdenborgs öde.

Berättelser

I Finland finns endast få skriftliga källor från medeltiden. Däremot finns det många traditionella berättelser som hör ihop med Vreghdenborg. Den äldsta är en folksägen som skrivits ner på 1730-talet: "Man levde inte gott då det fanns en borg i Liinmaa, då kostade en ko ett bröd, och med en smula fick man en tjurkalv, så ett bröd kostade en ko, och en smula kostade en tjurkalv." Berättelsen syftar på borgarna som låg i Liinmaa och Kuhmo på 1300-talet och den börda som de lade på invånarna som bodde i närheten; då var brödet dyrt!

Enligt en annan berättelse som skrevs ner på 1800-talet misstog en gång Vreghdenborgs slottsherre skeppet som hans son seglade hem i med ett tegellass för ett fientligt krigsskepp, och befallde sina män att sänka skeppet med borgens kanoner. Då misstaget gick upp för slottsherren sörjde han sin son och blev så deprimerad att han förstörde hela borgen. Enligt en annan version sprängde slottsherren borgen och drog sig tillbaka till borgens källare för att sörja med sina skatter och återsågs aldrig.