Naturen i Koli

Bild: Kirsti Hassinen

De skogsklädda höjderna, gamla skogarna, frodiga lundarna och färggranna svedjeängarna i Koli nationalpark är imponerande. Här kan du bekanta dig med både den vilda naturen och de skötta vårdbiotoperna.

Så här värnar vi om naturen

De björkdominerade svedjeskogarna, ängarna och bergsbranterna ger omväxling i Kolis natur. Skogarna på östsluttningarna ut mot Pielinen består av trolska och mörka granskogar och i bäckdalarna förekommer det frodiga lundskogar. På vintern då snön dominerar landskapet bildar granar med upplegor intressanta figurer på de skogklädda bergens toppar. På bergskrönen och på de västra bergssluttningarna kan man vandra i karga tallskogar.

Bild: Tuuli Jansson

Forna omvälvningar

Kolis skogklädda berg är rester av den forna bergskedjan Kareliderna. Kareliderna uppkom för nästan 2 miljarder år sedan, då kontinentalplattorna trycktes mot varandra. De berg av hårda kvartsiter som uppkom i denna omvälvning har tålt slitage och förvittring under istiderna bättre än sin omgivning.

Bild: Tiina Hakkarainen.

Bergskedjans och hela södra Finlands högsta punkt Ukko-Koli ligger 347 meter över havet och 253 meter över sjön Pielinen. Även de som inte är så insatta i geologi upptäcker säkert säregna geologiska formationer på området, såsom klippor med vågmärken och olika istidsformationer t.ex. den långsmala räckan av öar, Purjesaaret, i Pielinen.

Finlands sydligaste upplegor

Klimatet i Koli skiljer sig från det omgivande klimatet. Pielinen intill de skogklädda bergen värmer området i synnerhet på hösten, och på sommaren kondenseras stigande fukt och bildar dimma och regn på bergens östsluttningar. Temperaturen sjunker ju högre upp på bergen man kommer. På grund av det kalla klimatet finns det på bergskrönen nordliga skogstyper och på vintern fina upplegor på träden. 

Bild: Tiina Hakkarainen

Blomsterprakt och sällsynta fjärilar

I Koli nationalpark finns det ett stort antal ängar som uppstod under svedje- och ängsbrukets tid. De är nationellt värdefulla skyddsobjekt, eftersom de är viktiga livsmiljöer för växt- och djurarter som håller på att bli allt sällsyntare. På somrarna kan man få syn på t.ex. olika låsbräknar och stagg på de här ängarna. 

 Nässelfjärilar och humlor. Bild: Miriam Pfähler

Varje svedjeäng har en avvikande, säregen artsammansättning. På solexponerade ängar, såsom Havukanaho torräng, kan man hitta t.ex. kattfot och gråfibbla. På den fuktigare ängen Mustanaho växer bl.a. kärrtistel och älggräs. Andra ängar som det lönar sig att besöka är Mäkränaho, Purolanaho, Ikolanaho och Vaaralanaho. För att kunna bevara de krävande arterna på dessa ängar, måste man slå ängarna varje år.

Växtligheten i Koli nationalpark är på det hela taget rik och varierande. När man vandrar upp och ner för de skogklädda bergsluttningarna påträffar man många olika skogstyper, allt från frodiga lundar till karga, torra moskogar. I lundarna växer bl.a. den sällsynta, vaniljdoftande orkidén norna. På området förekommer såväl nordliga som sydliga arter. Många växtarter förekommer i Koli vid den yttersta gränsen av sitt utbredningsområde.

Flygekorrar och skogsfåglars kvitter

Bofink. Bild: Joonas Hirvonen.

I Kolis fauna ingår arter som är karakteristiska för naturliga miljöer och kulturmiljöer. Nationalparkens gamla skogar, svedjemarker och ängar erbjuder dessa arter fina livsmiljöer. I de gamla blandskogarna kan man med god tur se skymten av en flygekorre. Man kan också få se lospår eller höra en bäver plaska med sin svans vid en tjärn. Det finns rikligt med älgar i nationalparken.

Skogsfågelfaunan är rik i synnerhet i parkens norra delar. Småfåglarnas konsert om somrarna är mångstämmig. Tjädrar, orrar och järpar trivs i skogarna av olika ålder. I Koli lever också många hotade ryggradslösa djur, t.ex. barklusarten Aradus laeviusculus, som trivs på brunnen ved, samt östspolsnäckan, som påträffas i Finland endast i Kolitrakten.

Svedjebjörkskogar i Koli

Svedjebjörkskog. Bild: Maarit Similä.

Tradition av svedjebränning bevaras i Koli nationalpark. Bild: Ismo Hyttinen.Naturen innehar huvudrollen också i Koli nationalparks varumärke, som symboliserar den gamla och värdefulla svedjekulturen på området. De vita björkstammarna blänker och svedjeelden glöder mot det svarta berget Mustarintainen (som är den gamla benämningen på Ukko-Koli).

I Koli slås tidigare svedjeängar och svedjas skog varje år. Lövträdsdominansen i de gamla skogar som är ett minne från svedjebrukets tid bevaras genom att man avlägsnar granar. Även djur deltar i bevarandet av kulturlandskapen i nationalparken; vid kulturgårdarna idkar såväl finska lantrasfår som allt sällsyntare öst-finska lantraskor landskapsvård på somrarna.

Naturen vårdas

Lövträdsdominerade lundar sköts så att man avlägsnar underväxt av gran och planterade granar. På det sättet kan man hindra granarnas skuggande verkan och försurande inverkan på jordmånen. Därtill har man restaurerat tidigare ekonomiskogar och dikade myrar (www.metsa.fi) i nationalparken. Längs naturstigen Ennallistajan polku (restaureringsstigen) i nationalparkens södra del kan man bekanta sig med restaureringens hemligheter.

Bild: Tiina Hakkarainen.

 

Sommarbetenas flitiga skötare

I Koli nationalpark går kor, får och hästar på bete

Landsbygdslandskapet hålls öppet och levande tack vare kreaturen. Betesytan i nationalparken uppgår till drygt tio hektar. Betessäsongen räcker från maj till september. Vid de gamla gårdstunen betar östfinsk, nordfinsk och västfinsk nötboskap, finska fåret  och finska hästar. Finsk häst. Bild: Kirsti Hassinen

På Ollilas betesmarker betar korna om somrarna. På gårdarna Ollila, Mattila, Lakkala och Seppälä betar fåren. På gårdarnas betesmarker betar får av olika storlek och färg. Speciellt de små knubbiga lammen tar allas hjärtan med storm, och då glömmer man helt, att även de arbetar där.

Nötboskapens dagliga utfodring och skötsel på Ollila gård sköts i samarbete med den lokala hembygdsföreningen Kolin kotiseutuyhdistys (www.kolinkotiseutuyhdistys.fi, på finska). Lakkalas och Seppäläs får sköts på bästa möjliga sätt, för där tillbringar fåraherdar ulliga veckor.

Östfinsk nöt. Bild: Kirsti Hassinen

Fårherdeveckan - en ullig upplevelse

Seppälä gård i Koli nationalpark jobbar på somrarna fårherdar som ser efter och sköter om fåren vid gården. Till fårherdarnas uppgifter hör att byta vattnet åt fåren, att följa med hur fåren mår och att flytta över fåren från en betesmark till en annan. Det är också viktigt att herdarna räknar fåren varje dag, så att eventuella rymlingar hittas snabbt. Herdarna har dock gott med tid att göra utflykter också. Man kommer direkt från Seppälä gård till exempelvis vandringsleden Herajärvis runda.

Bild: Kirsti Hassinen

Fårherdeveckorna är avgiftsbelagda. Med de insamlade pengarna täcks utgifterna för underhåll och naturvård. En fårherde och Forststyrelsen gör alltid upp ett avtal för en vecka. Herden får fritt använda huvudbygganden och rökbastun. Och så har herden obegränsad tillgång till "ullterapi", för fåren älskar att bli krafsade.

Fårherdarna instrueras av Forststyrelsens personal i början av herdeveckan, så de behöver inte ha tidigare erfarenhet av fårskötsel. Fårherdarna kan, om de så vill, också ta del i olika naturvårdsarbeten i själva nationalparken.

Intresserade kan reservera fårherdeveckor för nästa sommar från och med januari. Mer information om hur reserveringen går till finns på sidan www.luontoon.fi/koli => ajankohtaista (på finska).

Koli nationalpark

  • Inrättad  1991
  • Areal 30 km²

Koli nationalparks symbol - björkbestånd efter svedjebruk

Koli nationalparks symbol är björkbestånd efter svedjebruk

Forststyrelsens publikationer från Koli​(julkaisut.metsa.fi)

Övriga publikationer