Terrängformerna

Skogsanvändningens historia

Heretty och Lortikka stugor

Gamla bostäder och kulturlandskap

Terrängformerna

För miljoner år sedan rörde jordskorpan under nuvarande Finland på sig. De djupa sjöarna i Päijännetrakten bildades i sprickor i jordskorpan. Isojärvi är en del av samma spricklinje som Päijänne. Spricklinjerna går i sydöst-nordvästlig riktning. Istiden slipade bergytor och transporterade flyttblock, men terrängformerna bestämdes ändå av berggrundens veckning långt före istiden. Terrängen är ställvis svårframkomlig på grund av sprickdalarna och stenigheten.

Vissa ställen är det svårt att ta sig fram på grund av branta sluttningar och stenighet. Bild: Pertti Heinonen

Skogsanvändningens historia

På statens marker, i omgivningen av den nuvarande Isojärvi nationalpark, gjordes de första stora avverkningarna redan på 1880- talet. Träden fälldes selektivt, och det behövdes mycket arbetskraft. De män som kom från de närliggande socknarna till kronans skogsarbetsplats kunde inte alla inkvarteras i områdets hus och torp, utan även bastubyggnader och rior användes som logi. Yxan var det huvudsakliga verktyget i det tunga arbetet. Vid avverkningen lämnades stubbarna manshöga, eftersom det var lättare att hugga då. De långa stubbarna skonade också skogshuggarnas ryggar, då de inte var tvungna att gräva fram de frusna rothalsarna underifrån snön.

Sådd i Isojärvitrakten. Bild: Pekka Repos arkiv

Vid tiderna för det första världskriget började man hugga virke över det egna husbehovet. Bränslebristen var stor, och ved behövdes t.ex. som energikälla för järnvägstrafiken. På 1920- och 1930- talen höggs det mycket timmer i skogarna. Gran dög till papper, och av tall gjorde man gruvbalkar. Trävaran flottades eller transporterades med häst till Päijänne eller Länkipohja. Under den livligaste tiden på vintern rörde det sig över tvåhundra hästar med sina bördor på vägarna.

År 1936 grundades en plantskola i närheten av vägskälet till nuvarande Lortikka stuga. Den producerade plantor till omnejdens kalhyggen och även till längre bort belägna ställen. Efter det andra världskriget avverkades och återplanterades det mycket skogar för ekonomins behov, då den repade sig från kriget. I nationalparkens skogar ser man spåren efter betalningen av krigsskadeståndet. De mest orörda skogarna har bevarats på Lortikka- och Vahterinvuori samt i områdena norr om Kuorejärvi och Hevosjärvi. 

Efter skogsbranden. Bild: Sanna Jantunen

Skogsbranden är en naturlig förnyare av skogen, och skogsbränder tända av blixten var vanliga ännu för 100 år sedan. På 1850-talet drog en stor skogsbrand fram i Isojärvitrakten som fått sin början av svedjebruk för rovodling. Eftersom skogsbränder nuförtiden kan kontrolleras effektivt, och bl.a. flera insekter är beroende av brunnet trä, bränns en del av nationalparkens skogar avsiktligt. I Isojärvi nationalpark har man återställt ca 40-åriga planterade tallskogar till naturligt tillstånd (www.metsa.fi) genom anlagd brand. På våren 2001 brändes 2 ha och 9 ha stora områden i parkens östra del.

Heretty och Lortikka stugor

På 1940- och 1950- talen byggdes timmerstugor som baser för avverkningarna. Som minne av skogsarbetet finns det två skogsarbetsförläggningar i nationalparken. Heretty var hästkarlarnas stuga och i Lortikka inkvarterades för det mesta skogshuggare. Det fanns mycket lösdrivare som sökte arbete efter kriget, men arbetsplatsen var garanterad, ifall man märkte att lösdrivarens såg, yxa och avbarkningsjärn såg smutsiga och kådiga ut. Det var livligt vid stugorna fram till mitten av 1960- talet, men efter det tystnade det i och med maskinerna och strukturförändringen. Heretty stuga är restaurerad och skyddad som en nationellt viktig skogsstuga som till sitt utseende och omgivning är välbevarad.

Heretty skogsarbetsförläggning byggdes vintern 1946 - 47. Den var huvudsakligen hästkarlarnas stuga, och under de livligaste åren på 1950-talet logerade där nästan fyrtio män med hästar. Numera är Heretty renoverad till en museistuga. På sommaren finns det en sommarcafé vid Heretty skogsarbetsförläggning.

Heretty skogsarbetarförläggning. Bild: Maija Mikkola

Lortikka stuga uppfördes år 1956. Där bodde främst skogshuggare. Det fanns också ett stall vid Lortikka men det användes sparsamt. Till en början gick det ingen väg till Lortikka. Då kom man kom till stugan över sjön Kurkijärvi och till fots samt längs en cykelstig mellan Heretty och Lortikka, som skogshuggarna med spadar hade jämnat ut. Cykelstigen ingår i dag i nationalparkens vandringsleder. Lortikka stuga hyrs på sommaren ut till naturklubbar och lägerskolor.

Gamla bostäder och kulturlandskap

Huhtala torp

Huhtala torp i Isojärvi nationalpark utgör en del av traktens bosättningshistoria. Vid torpet kan man bekanta sig med de skickligt byggda timmerbyggnaderna från 1700-talets slut och 1800-talet. I trädgården växer fortfarande en del gamla kulturväxter.

Huhtala visthus. Bild: Eevi Nieminen

Luutsaari

Tavastlänningarnas gamla jaktstråk till Päijänne gick längs Isojärvis norra strand. Till nationalparken hör enstaka områden på sjöns norra strand. Luutsaari gård med sina åkrar på ön Luutsaari utgör ett landskapsmässigt avvikande område på de i övrigt skogbevuxna stränderna. En del av gårdens marker införlivades med nationalparken år 1994. Gården sköttes på traditionella sätt ända till slutet av 1980-talet och på ängarna och åkrarna har det bevarats arter som den moderna jordbrukskulturen inte lämnar rum för. Landskapet och arterna i Luutsaari vårdas genom bete, slåtter och röjning.

Luutsaari fiskepörte

Ryysälä notlag uppförde fiskepörtet på Luutsaaris sydspets år 1833 som bas för höstfisket. Notlaget bestod av åtta gårdar. Då siklöjan lekte, kom det en man från varje gård för att fånga och salta fisk för vintern. Männen bodde i pörtet i flera veckor och tog sig hem först då sjön började frysa till. Fiskepörtet är beläget på mark som ingår i nationalparken, men stödföreningen Luutsaaren Kalapirtin Kannatusyhdistys ry (www.kalapirtti.fi) ansvarar för pörtets skötsel och användning. Vid fiskepörtet finns det ännu bevarade en hel del gamla bruksföremål.

Isojärvi nationalpark

  • Inrättad  1982
  • Areal 22 km²

Isojärvi nationalparks symbol - bävern

Isojärvi nationalparks symbol är bävern