Olikåldriga skogar, vackra stränder och värdefulla myrmarker

Liesjärvi nationalpark, som är belägen på Tammela högplatå, har sedan gammalt varit en glesbebodd vildmarkstrakt. Då den sista inlandsisen smälte blev högplatån ovan smältvattnet. Vattnet sköljde det finkornigare materialet från jordmånen till den dåvarande havsbottnen, som nuförtiden utgör den bördiga lerjorden kring högplatån. På grund av sin karga moränjord förblev Tammela högplatå en avsides belägen vildmark i närheten av tätt bebodda jordbruksbygder. 

Gammal skog. Bild: Olli Siltanen

Liesjärvi nationalpark består nästan helt av täta skogar och små trädbevuxna myrar. Av skogarna utgörs nästan hälften av frisk granskog. Moskogar av lingon- och blåbärstyp är karakteristiska för området. I nationalparken finns också grankärr, åsar, stränder och ett vackert insjölandskap. På parkens område finns det strandlinje på nästan 50 kilometer. Nationalparkens mest kända natursevärdhet är Kyynärharju som är en låg ås med sandstränder, som skiljer åt de två sjöarna Kyynäräjärvi och Liesjärvi.

Trots att Tammela högplatå är mera vildmarksartad än vad de omgivande jordbruksmarkerna är, ser man ändå spår efter människan i nationalparkens landskap. Åldern på skogarna varierar kraftigt. En stor del av området var ekonomiskog ända tills nationalparken inrättades, så unga och medelgamla skogar finns det rikligt av. En betydande del av skogarna är ändå över hundra år gamla. De mest orörda urskogarna - Ahonnokka och Isosaari - har varit skyddade urskogar sedan 1920-talet.

År 2005 växte Liesjärvi nationalparks areal till över det dubbla. Av värdefulla nya naturobjekt finns det anledning att nämna de tidigare myrskyddsområdena Tartlamminsuo och Tervalamminsuo. De är små högmossar, som hyser många utrotningshotade insekter samt häckande fiskgjuse. Bland de nya områdena finns även värdefulla urskogsobjekt.

Människans inverkan på naturen

Även om Tammela högplatå är mer vildmarkslik än de omgivande jordbruksbygderna finns det i Liesjärvi nationalpark tydliga spår av mänsklig verksamhet. Området har varit föremål för långvarigt skogsbruk, liksom också för traditionellt jordbruk. Korteniemi kulturgård, en före detta skogvaktarstuga, sköts i dag på samma traditionella sätt som på 1910-talet. De små, utspridda åkerlapparna och ängsgläntorna som hör till gården är ett trevligt inslag i nationalparkens landskap.

Människans inverkan syns i Liesjärvi nationalpark också i form av restaureringsarbeten. Åtgärder som görs för att påskynda att ett ekosystem börjar återgå i naturtillstånd kallas för restaurering (www.metsa.fi). I Liesjärvi har man sedan år 1993 restaurerat skogar som tidigare utnyttjats för ekonomiskogsbruk. En restaureringsmetod är att bränna en skog på samma sätt som den skulle brinna på naturlig väg. Längs vandringsleden mellan Korteniemi och Kopinlahti får man en inblick i hur en ny skog uppstår efter en skogsbrand. Man har också fördämt och fyllt igen gamla skogsdiken i Liesjärvi. För att öka mängden död ved har man fällt och ringbarkat levande träd. Restaurering gynnar många insekt- och svamparter som är beroende av död ved.

Rågen symboliserar odling med rötter i den gamla svedjebrukskulturen. Blåklinten är ett vackert ogräs som växer på rågåkrar och som behöver gammaldags tröskning i ria för att klara sig och sprida sina frön med rågen.

Bild: Aija Mäkinen

Rik fågelfauna

Fågelfaunan i Liesjärvi nationalpark är typisk för barrskogar. Även den rikliga mängden gamla och murknande träd märks i att fågelfaunan består av många hålhäckande fåglar. Gamla skogar och strandskogar är bl.a. omtyckta bland hackspettarna. I parkens skogar häckar förutom spillkråka och större hackspett även tretåig hackspett, gråspett och mindre hackspett. 

Bild: Timo Laine

Kanadagäss i Liesjärvis vattendrag. Bild: Tero Laakso

Bofink, lövsångare, grå flugsnappare, rödhake och rödvingetrast är de allmännaste fåglarna i nationalparken. Även nattskärra, härmsångare, svarthätta, blåmes och svartmes häckar på området. Av hökfåglarna häckar rentav sex arter på området. På fjärdarna ropar storlommen och i skyddade vikar häckar gråhakedoppingen och sångsvanen.

Livet i skogens håligheter

Skogarna i Liesjärvi är fulla av liv. Vid sidan av många fåglar är älgen och vitsvanshjorten de arter som man lättast kan få syn på. Då det börjar skymma beger sig grävlingen ut och söka föda.

Även den sällsynta flygekorren hör till invånarna i Liesjärvi nationalpark. Strändernas stora aspar med håligheter erbjuder lämpliga boplatser för dem. Endast få lyckas se detta skygga djur som lever i gamla skogar, men spåren av den kan ändå alla som är observanta på naturen hitta: gul spillning under den asp där den har sitt bohål samt spår efter tänder i asplöven.

Liesjärvi nationalpark

  • Inrättad  1956
  • Areal 21 km²

Liesjärvi nationalparks symbol - blåklint och rågax

Liesjärvi nationalparks symbol är blåklint och rågax