Naturen i Östra Finska viken

Bild: Markus Keskitalo

Den yttre skärgården i Östra Finska vikens nationalpark är karg men vacker. Hundratusentals flyttfåglar fyller horisonten på sin vårliga resa mot de arktiska regionerna.

Så här värnar vi om naturen

Hundra öar och skär Vintrig skönhet. Bild: Harri Korkeamäki

Östra Finska vikens nationalpark är belägen utanför den inre skärgården. Parkens landskap domineras av ögrupper, med även rätt stora skogsbevuxna öar. Även bakom fjärden hägrar det stora skogiga öar, men de är utanför Finlands gränser.

De flesta öarna är för sydkusten typiska trädlösa kobbar med branta stränder piskade av bränningar. Öarnas branthet beror på att klipporna, som formats av istiden och av bränningarna, består av rödbrun, förvittrad granit (den så kallade rapakivigraniten), som ställvis har spjälkats till stora kubformationer. I sprickorna växer en frodig buskvegetation. På vissa ställen har Östersjön och isarna format kuller- och klapperstenar till strandvallar, vilkas avsatser blommar gult i början av sommaren. På ett sådant här klapperstenfält häckar ofta en stor silvertärnekoloni. Gråsälarna och östersjövikarna är beroende av Östra Finska vikens isar för att kunna fortplanta sig.

Bild: Essi Keskinen

Den vanligaste vegetationen på de skogbevuxna öarna består i allmänhet av en låg och gles hällmarkstallskog, av renlav samt enbuskar som växer i bergsskrevorna. I de inre delarna av ön Ulko-Tammio och andra större holmarna finns det även överraskande sydligt frodiga lundar. Den frodigaste holmen är Ristisaari, fageröbornas forntida betesmark med sina asklundar, blomster- och strandängar.

Flyttstråk till Sibirien

Östra Finska vikens nationalpark är framför allt känd för sina sjöfåglar. På området finns det även rikligt med fina fågelskär. De allmännaste vattenfåglarna är storskrake och vigg. Även de mest krävande havsfåglar, såsom tordmule och tobisgrissla får häckningsro på de skär där landstigningsförbud råder. Även svärtan, som i övrigt gått starkt tillbaka i Finland, häckar fortfarande i parken. Andra sällsynta sjöfågelarter är bl.a. sillgrissla, grågås och skärpiplärka. En fåtalig och intressant ny häckningsart på parkområdet är vitkindad gås.

Bild: Aleksi Malinen

Den låga salthalten i brackvattnet begränsar förekomsten av många arter i Östra Finska viken. Östersjöns dominanta fågel ejdern är fåtalig i Östra Finska viken jämfört med Östersjöns västra delar eftersom dess huvudföda blåmusslan är liten i växten och fåtalig i de östra delarna. Även en annan maktart i Östersjön, blåstången, lever i parken vid gränsen av sitt utbredningsområde.

I slutet av maj kan man se hundratusentals arktiska flytt- och vadarfåglar fylla himlen på sin färd till nordliga häckningstrakter. De oftast förekommande flyttfåglarna är alfågel, sjöorre, svärta, vitkindad gås, prutgås och kärrsnäppa.

Tobisgrissla i Östra Finska vikenTobisgrissla. Bild: Jari Kostet

Tobisgrisslan är en typisk art på steniga stränder i yttre skärgården. Den är lätt att känna igen på sin svarta fjäderdräkt med en avlång, vit fläck på vingen. Arten har spridit sig längs hela Finlands kust och häckar i kolonier med som mest hundra fåglar. I Finland har stammen minskat kraftigt det senaste decenniet och tobisgrisslan har klassificerats som starkt hotad på grund av den snabba minskningen.

Tobisgrisslan häckar i fördjupningar i klippor och under stenar. Till skillnad från andra alkor lägger tobisgrisslan två ägg. Ungen lämnar boet när den är cirka sex veckor gammal. Tobisgrisslorna flyttar oftast redan i augusti till södra delen av Östersjön för att övervintra. Endast en del stannar i norr, om havet förblir öppet. Fåglarna återvänder på våren direkt efter att isarna smält.
Östra Finska vikens tobisgrisslestam minskade till mindre än hälften på 2000-talet. Den huvudsakliga orsaken har konstaterats vara att minken har spridit sig i skärgården. Man har aktivt börjat avlägsna minken från skärgården för att skydda fåglarna.

Långviran – ett utflyktsmål för soliga sommardagar

En motvikt till klippskären utgör den två kilometer långa ön Långviran, en låg längsås. Dess vidsträckta och låggrunda sandstränder har länge varit ett populärt utflyktsmål på en solig sommardag.

Bild: Timo Vesterinen

Förtrollande natur under ytan i Östra Finska viken 

Östra Finska vikens nationalpark

  • Inrättad  1982
  • Areal 7 km²

Östra Finska vikens nationalparks symbol - tobisgrissla

Östra Finska vikens nationalparks symbol är tobisgrissla