Kiehisen kierros-rundan

Klabbar av stockar
Brasor på tillåtna platser
Färdkost utan brasa
Slå läger på tillåtna platser
Många olika slags stugor
Håll dig till markerade leder
Skräpfritt friluftsliv
Respektera naturen
Herajoki vadställe
Förutseende – den bästa första hjälpen
Vilken allemansrätt?

Kiehisen kierros är en rätt kort, men till terrängen krävande vandringsled som omfattar södra delen av Koli nationalpark. Under färden får du se nationalparkens mindre kända sida och mer sällsynta pärlor. Med hjälp av ledens skyltar kan du fördjupa din förståelse för nationalparkens värden och hur man ska agera i terrängen samt bekanta dig med särdragen i områdets natur. Leden är markerad med en vit cirkel på skyltarna i korsningarna.

Du kan välja en passlig längd på rundan enligt din kondition och vandringserfarenhet. Som kortast är leden 3 kilometer och som längst kan du gå till och med 19 kilometer, varvid leden också innehåller stigavsnitt som går fram och tillbaka. Leden är dock så varierande till sina landskap och naturtyper att vyerna känns nya även på de avsnitt som man går fram och tillbaka.

Kiehisen kierros-rundan kan inledas vid parkeringsområdena vid Pirunkirkko (Djävulskyrkan), Seppälä eller Rykiniemi. Om du vill undvika att gå det längsta avsnittet fram och tillbaka och att gå över Herajoki med en vadvajer, kan du gå runt vadstället längs bron vid Herajoentie eller helt hoppa över stigavsnittet längst i söder via Rykiniemi och Vesivaara.

Med på Kiehisen kierros-rundan behöver du grundläggande färdigheter om hur man rör sig i naturen som du lärt dig under dagsvandringar. I vandringsutställningen i Koli naturum Ukko kan du bekanta dig närmare med dagsutflyktslederna i Koli, vandringsfärdigheter och Etikett i friluftslivet, som hjälper dig då du förbereder dig inför längre och mer krävande utflykter. Dessutom är det viktigt att du redan hemma testat den vandringsutrustning du har med dig, så att det går smidigt att slå läger, laga mat och sköta underhållet i slutet av vandringsdagen.  Du behöver inte ha den nyaste och finaste utrustningen med dig, utan kunskap om hur du använder den utrustning som du har – eller som du lånat av kompisen!

Om du råkar ut för en nödsituation under din utflykt, t.ex. går vilse, skadar dig eller upptäcker en skogsbrand, ring numret 112. Ta i beaktande att det särskilt vid foten av branta fjäll finns områden med radioskugga, där telefonen inte nödvändigtvis hörs.

Du har väl kartan med dig? På med ryggsäcken och iväg!

Klabbar av stockar

På eldplatserna i Koli nationalpark används stockar som ved som vandrarna kan använda sig av. Genom att själv såga och hugga till din brasved använder du ved mer sparsamt och hjälper samtidigt oss att spara resurser för mer betydelsefulla uppgifter i nationalparken än klabbtillverkning. Att hugga ved är en väsentlig grundläggande vandrarfärdighet som du behöver kontinuerligt. 

1.    Innan du hugger ved och tänder en brasa ska du alltid kontrollera de gällande varningarna på ilmatieteenlaitos.fi/varningar, eftersom det är förbjudet att göra upp eld då det råder varning för terrängbrand. Då kan du använda campingkök, förutom vildmarkskök.

2.    Ta alltid fram din första hjälpen-förpackning så du har den till hands då du handskas med vassa redskap.

3.    Flytta sågbocken till ett jämnt underlag och lägg stocken stadigt ovanpå den. Sågen hittar du på vedlidrets vägg. Stöd stocken med handen och såga cirka 30–40 cm breda bitar från den andra änden. Du behöver inte pressa sågen mot stocken, utan sågens egen vikt räcker. Sågning kräver teknik, inte styrka.

4.    När du har sågat den mängd ved som du behöver, flytta huggkubben till ett jämnt ställe och lägg veden som ska klyvas stående i mitten på kubben. Om möjligt, välj en kvistfri och så rak träbit som möjligt.

5.    Ta en stadig ställning med benen brett isär, så dina fötter är säkra ifall yxan slintar. Hugg lätt i mitten av träet, yxans vikt hjälper. Om du behöver slå fler slag för att få träbiten att spricka, lossa yxan försiktigt och hugg på nytt mot samma ställe.

6.    Du kan också hugga ved med flatsidan upp, men var noga med att hugga mitt i träbiten, så att yxans blad går längs ådringen i träet. Annars kan träbiten pompa upp från kubben och träffa dig.

7.    Gör en handfull små, ungefär fingertjocka stickor att tända med. Resten av brasveden kan vara större. 

8.    Städa slutligen upp framför vedlidret och lägg tillbaka verktygen på sina platser.

Brasor på tillåtna platser

Vem skulle inte njuta av en rast och matsäck vid en lägereld? Att göra upp eld hör inte till allemansrätten, så du behöver alltid markägarens tillstånd för att tända en brasa. I Koli nationalpark är det tillåtet att göra upp eld endast på platser som anvisats för detta. Genom att följa anvisningarna för ansvarsfullt uppgörande av eld hjälper du oss att skydda den unika naturen i nationalparken och fungerar som ett gott exempel för andra.

1.    Säkerställ att du håller på att göra upp eld på en lovlig eldplats som underhålls.

2.    Innan du hugger ved och tänder en brasa ska du alltid kontrollera de gällande varningarna på ilmatieteenlaitos.fi/varningar, eftersom det är förbjudet att göra upp eld då det råder varning för terrängbrand. Då kan du använda campingkök, förutom vildmarkskök. Om elden sprider sig kan den orsaka en terrängbrand, för den kan bli kvar och pyra på marken i flera dagar.

3.    Hugg veden i tillräckligt små klabbar. För att tända brasan behöver du en handfull tunna, ungefär fingertjocka torra trän. För att tälja tändspån passar lite tjockare klabbar, så de inte går av när man täljer. 

4.    Det är lättast att tälja tändspån av mjuka träslag, såsom tall. Ta en kvistfri, tunn klabb som är så rak som möjligt och som har ett vasst hörn efter klyvningen. Luta träet mot ett stadigt underlag. 

5.    Börja tälja så långa och tunna flisor som möjligt, och tälj dem nästan hela vägen ner. En vass kniv är din bästa vän, för med en slö kniv sker det flest olyckor! Att tälja tände är en teknikgren, så övning ger färdighet. Ju lockigare tändspån, desto lättare antänds elden. Slutligen kan du vrida knivbladet bort från dig själv, varvid tändspånet lossnar. Det lönar sig att tälja en stor hög tändspån i gången, för tillräckligt med tände är alltings A och O.

6.    Lägg några vedträn på eldplatsen så att det finns plats för tändspån mellan deras klyvningsytor. Lägg tändspån, näver eller en liten mängd papper eller papp mellan vedträna. Använd inte näver från levande träd eller brandfarliga vätskor för att tända en eld! Tänd elden med hjälp av tändet och när det brinner, placera de tunnaste stickorna du huggit på tvären över elden. Lägg till flera lager med tjockare vedträn när de mindre stickorna har fattat eld.

7.    Kontrollera att elden säkert har slocknat när du ska gå iväg. Släckningsämbaret finns i närheten av eldplatsen.

Färdkost utan brasa

Att äta är definitivt ett av friluftslivets stora glädjeämnen, eftersom matsäcken alltid smakar bäst utomhus. Här i Pitkälampi matskjul kan du njuta av din matpaus i skydd för väder och vind. På en dagsvandring passar det till exempel bra med hemgjorda smörgåsar eller färdigt uppvärmd soppa i mattermosen. Visste du att en mattermos också kan användas för att hålla maten kall i sommarhettan?

Vilket campingkök ska jag välja?

Det blir aktuellt med campingkök så fort du ger dig iväg på vandringar som är längre än en dag, eftersom det inte alltid är tillåtet eller ens förnuftigt att göra upp eld under en picknickpaus. Det finns campingkök av alla sorter. En del gillar det klassiska, pålitliga stormköket som fungerar med sprit, andra uppskattar istället den lättare brännaren som skruvas fast i en gasflaska, trots att den är mer utsatt för väder och vind. För vintervandringar är ett tyngre multibränsle- eller bensinkök praktiskt, men den vanliga vandraren klarar sig med mindre.

Det viktigaste är att du använder en modell som lämpar sig för dina egna behov och förhållanden och att du kan använda och underhålla det. Det är viktigt att testa campingköket och recepten hemma före färden, så inte hungerilskan slår till och förstör utflykten.

Rent dricksvatten och vattendragen

Om du behöver vatten kan du ta det från Pitkälampi, bara du kokar upp det före användning eller använder en vattenrenare. Om det är möjligt ska man då man använder naturligt vatten hellre använda rinnande vatten än stillastående ytvatten.

Diska dina kärl med biologiskt nedbrytbart diskmedel. Om du använder hett vatten när du diskar, behöver du inte ens nödvändigtvis diskmedel. Sedan gammalt har man också diskat kärl med vitmossa, men det är inte tillåtet att dra mossa från marken i nationalparken, och det hör inte till allemansrätten på annat håll heller.

Diska också dina kärl tillräckligt långt ifrån vattendragen, så inte diskmedel eller matrester hamnar direkt i sjön. De som har sitt läger i det intilliggande Ylä-Murhi hämtar sitt bruksvatten här, och på populära platser är det lätt hänt att bakterier smutsar ner vattnet. Det är allas vår hederssak att vi bevarar vattendragen rena.

Slå läger på tillåtna platser

Få saker känns så givande som att krypa in i ett tält och en varm sovsäck i slutet av en lång och givande vandringsdag.

I Koli nationalpark är det tillåtet att slå läger endast på platser som anvisats för ändamålet. Till exempel i närheten av eldplatser eller hyresstugor får man inte slå läger, så kontrollera alltid lämpliga lägerplatser redan före vandringen på utflyktsmålets webbsida Utinaturen.fi.

Hemfrid för alla

Gårdsplanen vid Ylä-Murhi hyresstuga är speciell såtillvida att det är tillåtet att slå läger på ena sidan av ängen men inte på andra sidan. Varför i hela friden?

Ylä-Murhi äng är en vårdbiotop där det växer växtarter som är viktiga för den biologiska mångfalden, men känsliga för slitage. Tack vare dem trivs också ett färggrant spektrum av insekter och fjärilar på ängen. Var vänlig och respektera ängens arter och samtidigt hyresstugans invånares hemfrid genom att slå upp ditt tält på det tillåtna området. Beakta också andra vandrare som slagit läger och som kanske är trötta efter dagens utflykter och vill njuta av friden i naturen. På så sätt kan vi alla leva i harmoni på samma gård.

Övernattning utan spår

Reglerna för tältning gäller också logi i träd, såsom hängmattor, även om själva logit inte skulle vara direkt mot marken. Även i övrigt bör onödigt slitage på terrängen undvikas på alla sätt. Då vandrarna är många, är slitaget en verklig utmaning. Du är väl en av dem som inte lämnar annat än goda minnen efter dig!

Många olika slags stugor

I nationalparkerna och utflyktsområdena kan du stöta på många olika slags stugtyper som upprätthålls av Forststyrelsen. Det finns både avgiftsfria och avgiftsbelagda alternativ. De vanligaste stugorna är ödestugor, dagsstugor, reserveringsstugor och hyresstugor.

Vilken stuga ska jag välja?

Ödestugorna och dagsstugorna är kostnadsfria viloplatser som är öppna för alla. En ödestuga är en anspråkslös byggnad som är avsedd för personer som rör sig med muskelkraft i vildmarken, och i den kan man övernatta en natt eller två utan förhandsbokning. Dagsstugorna å sin sida är avsedda som viloplatser för passerande vandrare på dagsvandringar. I nödfall kan man dock även övernatta i en dagsstuga. 

Till de avgiftsbelagda stugtyperna hör reserveringsstugorna och hyresstugorna, som går att låsa och reserveras på förhand. Dessa skiljer sig åt såtillvida att man i reserveringsstugorna kan reservera enskilda bäddplatser, medan hyresstugan är helt och hållet i bokarens eget bruk. Alla stugor i Koli nationalpark är hyresstugor.

Den längsta vandringsleden i Koli, Herajärvirundan, går delvis utanför nationalparken och därför finns det även andra inkvarteringsalternativ längs leden, såsom Ahvenlampi ödestuga och inkvarteringstjänster och stugor som tillhandahålls av privatpersoner.

Hur ska man agera i stugan?

Reglerna för Forststyrelsens stugor kan variera lite beroende på område. I alla stugor i Koli finns det en stugmapp där du hittar närmare anvisningar för hur man ska agera i stugan och hur apparaterna används. En bra tumregel för stugetiketten är att du ska lämna stugan i bättre skick än den var när du kom dit!

Du kan göra en reservering av våra stugor i Eräluvat.fi-webbutiken.

Håll dig till markerade leder

Det är fint att så många har hittat till naturen för att njuta av friluftsliv! I takt med att antalet ivriga friluftsmänniskor ökar, ökar också vårt ansvar för att vi handlar på ett hållbart sätt i naturen.

Hur undviker man fallgropar?

Ibland kan en välmenande, naturälskande vandrare orsaka skada av ren okunskap. Därför är det bra att bekanta sig med utflyktsmålets webbsida på Utinaturen.fi redan före utfärden, för anvisningarna varierar beroende på utflyktsmålet.

Till exempel i Koli nationalpark får du plocka ätliga bär och svampar, men du får inte plocka eller skada växter. Av växterna kan du till exempel knäppa en bild, bara du ser upp så du inte trampar ner dess växtmiljö. Att stanna på stigen är det smarta sättet att vandra i ett skyddsområde, eftersom det är det bästa sättet att bevara utflyktsmålets naturvärden utan att äventyra dem.

Var får man röra sig och hur?

I Koli nationalpark är det egentligen endast begränsat att röra sig på öarna sommartid under fåglarnas häckningsperiod från mitten av maj till mitten av juli, men det är ansvarsfullt att inte bara ta hänsyn till begränsningarna utan också rekommendationerna.

Olika färdsätt har anvisats egna leder, vilket bidrar både till besökarnas säkerhet och terrängens bevarande. Till exempel cykling är i Koli nationalpark endast tillåtet på körvägar, men inte på vandringslederna, eftersom cykling skulle orsaka betydande slitage på lederna i den unika fjällnaturen och fara för medvandrarna.

Genom att agera på rätt sätt hjälper du oss att bevara Koli nationalpark som den nordkarelska fjällnaturens pärla även i framtiden.

Skräpfritt friluftsliv

En snygg och skräpfri vandringsled med rastplatser är alltid en glädjande upplevelse för den som rör sig i naturen, och gör att man känner samhörighet med och uppskattar sin medvandrare. I Koli nationalpark har det varit glädjande lite nedskräpning i förhållande till besökarmängderna och det är vi mycket stolta över!

Minimera avfallet redan hemma

Grundtanken är att en vandrare inte ska lämna ett enda spår efter sig i naturen. Du kan minimera mängden avfall som uppstår redan hemma genom att packa din matsäck färdigt i återanvändbara lådor, påsar eller pappersomslag. I den grundläggande utrustningen som du har med dig ingår alltid en soppåse där du samlar avfallet som uppstår under färden. Små mängder papper eller papp kan du använda som tände på eldplatserna, men bränn inget annat avfall.

Två sorters toaletter

I Koli nationalpark finns det två sorters toaletter: torrtoaletter och torrtoaletter som töms med sugtömning. I torrtoaletten kan du återvinna bioavfall som uppstår under vandringen, men i toaletten som töms med sugtömning får inget annat avfall lämnas än människans egna bioprodukter. Allt överlopps avfall i sugtömningstanken orsakar problem och kostnader i avfallshanteringen. I toaletten hittar du information om vilket slags toalett det rör sig om eller så kan du kontrollera saken på förhand på Kolis webbsida på Utinaturen.fi.

Alla gynnas

Allt annat som vi tar med ut i naturen, hämtar vi också med oss då vi avlägsnar oss och för det till lämpliga avfallssorteringspunkter. Om du hittar ett skräp som någon i misstag tappat i naturen, är du väl snäll och plockar upp det.

Ett skräpfritt friluftsliv gynnar både naturen och dem som rör sig där. Tack vare det har utflyktsmålens deponiavfall minskat, även om besökarantalet har ökat. Principen om ett skräpfritt friluftsliv minskar avfallstransporterna på utflyktsmålen, vilket i sin tur minskar bullret, utsläppen och slitaget på marken. Det sparar in både på naturen och på pengar och arbete, som istället kan användas till att förbättra utflyktsmålen till nytta för vandrarna.

Respektera naturen

Du har just nått toppen av Jauholanvaara efter en tuff klättring. Det är dags att ta av ryggsäcken och stanna upp och njuta av det levande landskapet som öppnas upp omkring dig.

Jauholanvaara är en av de mindre kända juvelerna i Koli nationalpark, och från dess topp har man vid klart väder en fantastisk utsikt över Herajärvi. Förutom vandrarna på Kiehisen kierros-rundan vandrar även vandrarna på Herajärvirundan, den längsta leden i Koli, över Jauholanvaara. Även om platsen inte är en av de mest kända landskapsplatserna i Koli, passerar tusentals par vandringsskor förbi här varje år.

Hållbart friluftsliv

Koli nationalpark erbjuder fantastiska möjligheter till friluftsliv, men den är i första hand inrättad för naturskydd. Det innebär att friluftslivet inte får orsaka skador i naturen, utan genom att respektera naturen bevarar vi naturvärdena i skyddsområdet och kan samtidigt njuta av ett unikt utflyktsmål.

Hurdant exempel föregår du med?

Det är bra att observera naturen och dess djur och växter på tillräckligt avstånd, så att de inte skadas av vandrarens verksamhet. En ansvarsfull vandrare trampar inte ner terrängen eller stör naturen – ens i hopp om ett bättre foto. Varje bild som delas på sociala medier påverkar hur andra vandrare ser på utflyktsmålet och hur man agerar där.

Det är också bra att komma ihåg att man alltid ska hålla sina husdjur kopplade i nationalparken. Även den snällaste hund kan, om den springer lös, skrämma bort en fågelhona från boet, vilket kan leda till att hon överger sina ungar. Då de är kopplade är de fyrfota vännerna varmt välkomna till nationalparken.

Små gärningar gör skillnad

Det är viktigt att var och en av oss tar ansvar för vårt eget agerande på skyddsområdet. Om ett skräp för varje besök i nationalparken under ett års tid hamnade i terrängen, skulle det i enlighet med besöksmängden bli över 250 000 skräp i året. En riktig multiplikatoreffekt!

Herajoki vadställe

Du har anlänt till Herajoki vadställe, som du inte klarar dig torrskodd igenom! Att ta sig över vattendrag är en viktig färdighet, om du drömmer om mer krävande vandringar. Det bästa vadstället finns vid åns bredaste och lägsta ställe, där det strömmar minst.

Här har man byggt en vadvajer för att göra det lättare att ta sig över ån. Vattenståndet i Herajoki varierar betydligt beroende på årstiden, vilket gör att svårigheten att korsa ån också varierar. I allmänhet är vattnet som högst på våren då snön smält, och som lägst på sommaren under den torraste tiden.

Om du vill kan du gå runt Herajoki vadställe genom att gå en tilläggssträcka på 1,7 km via bron på Herajoentie. Särskilt under vårflödenas tid kan det vara klokast att gå runt vadstället.

Anvisningar för att ta sig över vattendrag

1.    Packa alltid reservkläder och elektronik vattentätt i ryggsäcken, om du skulle råka falla.

2.    När du vadar ska du alltid använda skor. Om vattnet är kallt kan fötterna domna, och då känner du inte de vassa stenarna som finns på bottnen. Lämpliga vadarskor är till exempel skor för vinterbad eller lägersandaler. Också yllesockor går bra, om du inte har rastskor med dig. Skor hjälper dig också att bättre hålla balansen, för stenarna på bottnen är ofta mycket hala.

3.    Öppna ryggsäckens bröstrem och höftbälte, så att du lätt får ryggsäcken av ryggen om du faller i vattnet.

4.    Vänta på din tur i lugn och ro, för vadvajern får användas av endast en person i gången.

5.    Håll i två rep då du går över, så håller du bättre balansen. Hoppa inte från sten till sten, så du inte halkar.

6.    Om det inte finns några rep kvar på andra sidan ån efter att du gått över, transportera en del av repen tillbaka. På så sätt kan också nästa vandrare ta sig över vadstället.

Förutseende – den bästa första hjälpen

När man vandrar går saker och ting sällan som man planerat. Ibland får man glada överraskningar och ibland råkar man i situationer, där man behöver kunskaper i första hjälpen i terrängen.

Tänk över riskerna på förhand

Det är viktigt att bekanta sig med utflyktsmålet redan före färden och att kartlägga riskerna på förhand. När du har förutsett risksituationerna och tänkt ut hur du ska agera om något händer, har du redan kommit långt. Det lönar sig också att på förhand på kartan kontrollera de närmaste platserna, därifrån man vid behov kan avhämta en skadad person.

När du vandrar i Koli under den snöfria tiden är de största riskerna till exempel: en skada som uppstår på grund av halka eller utmanande vandringsterräng; skador som orsakats av verktyg, såsom yxa eller kniv; brännskador; utmattning och uttorkning; jordgetingbon och huggormar samt förändringar i väderleken. Du löper inte särskilt stor risk att gå vilse i Koli, eftersom du hela tiden befinner dig relativt nära vägar och bosättning. Det är dock bra att ha en grundläggande förståelse för väderstreck och kartläsning.

Dessutom ska vandraren ha grundläggande kunskaper i första hjälpen. I fall det sker något oförutsett är det viktigt att hålla sig lugn och göra en bedömning av situationen. Hur gör du om du får ett sår, stukar vristen, om dricksvattnet tar slut, om du råkar ut för en storm eller om din utflyktskompis får en sjukdomsattack? Till de grundläggande kunskaperna i första hjälpen hör säkerställandet av andningen, blodcirkulationen och medvetandet.

Kom ihåg det allmänna nödnumret 112

En vandrare ska alltid ha med sig en första hjälpen-förpackning – även på en dagsutflykt – och kunskap om vad den innehåller och hur innehållet används. En färdig första hjälpen-förpackning kan anpassas efter dina egna behov. På en längre vandring ska man ta med mer omfattande första hjälpen-utrustning än på en dagsutflykt. 

Om en nödsituation uppstår är det allra viktigast att komma ihåg det allmänna nödnumret 112. Det är också bra att ladda ner mobilappen 112 Finland i telefonen. Då du ringer via appen får dejouren vid nödcentralen automatiskt information om var du befinner dig.

Observera att i synnerhet här i de södra delarna av Koli nationalpark finns det områden med radioskugga, där telefonen inte nödvändigtvis hörs. Till exempel i sänkorna bakom fjällen kan täckningen försvinna. Hörbarheten förbättras när du klättrar uppåt. På grund av områdena med dålig täckning är det alltid bra att innan avfärden informera någon om den planerade rutten och tidtabellen.

När du förutser farosituationer, kan de flesta av dem undvikas!

Vilken allemansrätt?

I Finland skapar allemansrätten, som baserar sig på gammal praxis, en fin ram som gör det möjligt för alla att röra sig och koppla av i naturen. I skyddsområden, såsom i nationalparker, är allemansrätten dock inte giltig som sådan, utan kan begränsas genom en separat lag för att uppnå skyddsmålen för området.

Riktlinjer för regelverket

Nationalparkerna är främst skyddsområden, vars syfte är att bevara och trygga områdets naturvärden. Samtidigt tillhandahåller nationalparkerna fantastiska möjligheter till rekreationsanvändning, så länge som utfärderna på skyddsområdet sker på ett hållbart sätt och med respekt för naturen. Nationalparkernas regler kan skilja sig märkbart från varandra, så bekanta dig alltid med utflyktsmålets anvisningar och regler samt med Etikett i friluftslivet på Utinaturen.fi före utflykten.

Allemansrätten i nationalparken?

1.    Slå läger: Den viktigaste avvikelsen från allemansrätten i Koli nationalpark gäller rätten att slå läger. Här är det endast tillåtet på särskilt anvisade platser. Inte ens i närheten av alla eldplatser är det tillåtet att slå läger, så kontrollera de tillåtna lägerplatserna på förhand då du planerar din rutt.

2.    Cykling: En annan viktig skillnad gäller cykling, som i Koli nationalpark endast är tillåtet på körvägar. Utflyktslederna är reserverade för att röra sig till fots.

3.    Göra upp eld: Spelreglerna för att göra upp eld kan ibland vara oklara för oerfarna vandrare, och därför kan man stöta på olovliga eldplatser i terrängen.

Om du vill vara en del av lösningen, kan du förstöra den olagliga eldplatsen genom att sprida ut den svalnade kolen i skogen, så att inte platsen lockar andra att göra upp eld på fel ställe.

I nationalparken är det tillåtet att göra upp eld endast på anvisade eldplatser som underhålls, om det inte råder varning för terrängbrand. Att göra upp eld ingår inte i allemansrätten någonstans, utan du behöver alltid markägarens tillstånd för detta. 

4.    Bär- och svampplockning: Det är tillåtet att plocka ätbara bär och matsvamp också i Koli nationalpark, men alla andra växter, svampar och lavar får vara kvar på sina platser. Samla inte heller annat som du hittar i terrängen, såsom stenar eller döda växtdelar. De döda växterna och träden möjliggör en livsmiljö för flera mer sällsynta arter.