Sevärdheter i Pyhä-Luosto

En stenig fjälldalgång med en träbro i botten.

Isokuru

Isokuru är Finlands djupaste fjälldalgång, 220 m, och den ligger mellan fjällen Kultakero och Ukonhattu. Spångstigen på bottnen av Isokuru leder till sjön Pyhänkasteenlampi och vattenfallet Pyhänkasteenputous. Isokurus uppkomst och områdets geologi framgår av skyltarna längs leden.

Pyhänkasteenlampi, Pyhänkasteenputous och Uhriharju

Två vuxna med barnen i bärstolar har stannat på en träbro för att fotografera och beundra utsikten. I landskapet syns en liten damm med stenig strand.

I Isokuru finns det en grytformad bassäng omringad av branta bergväggar och på dess botten ligger den 12 meter djupa tjärnen Pyhänkasteenlampi. I den mynnar en fjällback ut som rinner längs Karhunkuru och bildar ett 17 meter högt vattenfall, Pyhänkasteenputous ("Heliga dopvattenfallet"). Namnen på de fina natursevärdheterna, såsom Pyhänkasteenlampi ("Heliga doptjärnen"), Uhriharju ("Offeråsen") och Noitatunturi ("Häxfjället"), vittnar om mötet mellan den kristna tron och skogssamernas tro. På Uhriharju offrade man skogsvildrenar och deras horn i hopp om bättre fångstlycka. Enligt sägen kristnades sejten, dvs. samernas gamla kultplats, då prästen Esaias Fellman omvände samer genom massdop vid Pyhänkasteenlampi år 1648.

Noitatunturi

Pyhä-Luosto fjällkedjas högsta ställe Noitatunturi höjer sig 540 meter över havet. Den som orkar vandra den krävande leden upp till fjällkrönet belönas med en fantastisk utsikt över den omgivande naturen. Utmed leden finns också tjärnen Annikinlampi, i den djupa fjälldalen Kuorinkikuru uppe i fjällets sluttning. Utsikten norrut är fantastisk! Noitatunturi ("Häxfjället") hette tidigare Seitatunturi ("Sejtfjället"). Fjället var tidigare en av samernas kultplatser dvs. sejtar.

En brant och stenig fjällets sluttning.

Timmerkojas rester och renskiljningsplats

En gammal timmerkojas rester vid Poropolku vittnar om skogshuggarkulturen. På Pyhätunturi avverkades skog kring sekelskiftet 1900. Spåren efter avverkningarna syns ännu i dag som höga stubbar och vintervägar i terrängen. Man idkade skogsbruk i området ända tills nationalparken inrättades (år 1938). Pyhä-Kallio renbeteslag samlas till renskiljning på renskiljningsplatsen i slutet av varje år. Vid renskiljningen bl.a. räknas och märks omärkta kalvar och slaktrenar.

Ruiner av en gammal timmerhytt med enbart en vägg ock ett fönsterhål kvar. Det finns skog i bakgrunden och ett par tallar framför ruinerna.

Lampivaaras ametist

Kvartsen är det vanligaste mineralet i jordskorpan näst efter olika fältspater. I Lampivaara i Luosto har man funnit en sällsynt lila och genomskinlig kvarts som kallas ametist. Den bästa delen av ametisten i Lampivaara klassas som ädelsten och är populär som prydnadssten. Det är förbjudet att samla prydnadssten i nationalparken, med undantag av ametistgruvan. Lampivaara ametistgruva är ett avgränsat område inom Pyhä-Luosto nationalpark och hör till de enda ädelstensgruvor i världen som tar emot besökare.

Leende vuxen och barn framför ingången till en ametistgruva i den snöiga fjälltoppen.

Ukko-Luosto

I den massiva fjällkedjan reser sig Ukko-Luostos topp till 514 meter över havsytan. Efter att ha klättrat upp 575 trappsteg till fjällets topp kan man känna blåsten uppe på krönet och se de fina vyerna över aapamyrar och de omgivande skogklädda höjderna samt över 400 år gamla urskogar.

Ukko-Luostos gammelskogar

Skogarna sydväst om Ukko-Luosto och Lampivaara har inte varit föremål för hyggen och de är över 400 år gamla. Luosto är känt för sina ståtliga gamla tallskogar.

En persons hand rör vid en gammal tallstam. Det finns skog i bakgrunden.

Rykimäkero njalla och timmerbod

Njallar (stolpbodar) byggdes förr i tiden för att man skulle kunna förvara fångstbyten och saker, såsom kläder och skinn, ifred från rovdjur. Njallar byggdes på fångstplaster långt borta från bebyggelsen. Speciellt på vintern kunde man förvara sin fångst och saker i dem tills man kunde hämta dem till byn. Det finns också en lappländsk timrad bod på området.

En liten snöklädd njalla i den snöiga skogen.

Rykimäkuru

Rykimäkuru är en imponerande sprickbildning i berggrunden, dvs. en ravindal. Denna ravin skiljer sig från alla andra på området. Rykimäkuru är en ravindal som uppkommit i en spricka i jordskorpan. De övriga fjälldalarna på området har uppkommit i smältvattenrännor under istiden.

En tallskog med utsikt över trädtopparna till ett fjäll.