Naturen i Pallas-Yllästunturi

En fjällripa. Bild: Seija Olkkonen
På fjällen i Pallas-Yllästunturi nationalpark förekommer många sydliga arter på den nordligaste gränsen av sin utbredning. Den norra gränsen för granens utbredningsområde går vid Pahakuru.

Så här värnar vi om naturen

Fjällen förtrollar vandraren

De tidigaste skedena av berggrundens utveckling i fjällen infaller vid en tidpunkt, då det i Lappland låg ett alplikt veckberg, Svekokareliderna. Det har förflutit ca 3 miljarder år sedan dess, och av bergskedjan finns inget annat kvar än en nedsliten del av dess stomme, dvs. de nuvarande fjällen. Resterna av Svekokareliderna bildar nuförtiden en kedja av kvartsitberg och - fjäll, som sträcker sig från Västra Lappland till Norra Karelen.

Bild: Valtteri Hyöky

Kvartsiten har bildats av sand som lagrats på havsbottnen eller vid älvmynningarna för hundratals miljoner år sedan. Sanden som hamnade under jordskorpan omvandlades vid hög temperatur till slitagetålig skiffersten. De mest kända av de södra kvartsitfjällen är Rukatunturi (491 m) i Kuusamo och av de nordliga Yllästunturi (718 m) och Ounastunturi (723 m). Mellan havsskedena och bergskedjornas veckning har här också förekommit aktiv vulkanverksamhet, då områdets mörka vulkaniska stenar uppkom.

Taigaskogar och fjällhedar

På Västra Lapplands fjällen är trädgränsen för barrträd på 400 - 500 meters höjd över havet. Ovanför den ramar björkskogen in kalfjället, där endast fjällens sega risväxter längre trivs, såsom nordkråkbär, ripbär och krypljung samt på de vindpinade krönen fjällgröna. Som motvikt till de karga, fjällvidderna står fjälldalarnas frodiga bäcklundar med sin ormbunksvegetation.

Skogarna i fjällkedjan hör till de västra delarna av taigan, dvs. norra barrskogsbältet. På grund av de stora höjdskillnaderna och varierande bergarterna är naturens mångfald här större än i omgivande områden. Tack vare fjällen som skjuter upp ur skogarna påträffas på området alla nordliga skogstyper, från nordbottniska granskogar och Skogslapplands tallskogar till Fjäll-Lapplands björkskogar och trädlösa kalfjäll. Uppe på Ounastunturi, på kalfjället Pyhäkero där endast de segaste risväxterna klarar sig, kan man verkligen uppleva naturens mäktighet. Lundskogen i fjälldalen Varkaankuru på Yllästunturi utgör däremot raka motsatsen till kalfjället. Naturstigen i Varkaankuru kantas av högväxta kvannebestånd.

Snösparven är ett vårtecken

Om våren anländer parkens symbolfågel snösparven bland de första flyttfåglarna. Om sommaren kan man i parken påträffa upp till 150 fågelarter. Om vintern livas den tysta naturen upp av fjällripa på kalfjällen, av dalripa i fjällbjörkskogarna samt av lavskrika, korsnäbb och lappmes i skogsområdena.

 

Snösparven. Bild: Markus Varesvuo

Snösparven är typisk på kalfjället . Den är den nordligaste av våra sparvfåglar och lever på Norra Ishavets kustområden och på fjällens krön. Snösparven är tillsammans med stenskvättan en av blockmarkernas typarter. Snösparven är bland de första flyttfåglarna som anländer på våren, och dess sång ljuder på fjällkrönen i början av juni. Sitt bo bygger den i en håla mellan några klippblock. I augusti samlar sig de flygfärdiga ungarna i de frodiga bäckdalarna för att äta, och livar upp sensommarens allt tystare fjällnatur med sitt flaxande.

Den vindpinade fjällgrönan

Fjällkedjans växtarter indikerar Lapplands skogs- och myrnatur, då den är som som bäst. Det finns oersättligt värdefulla gamla skogar med murknande träd samt myrar i naturtillstånd på området. Forskningar har avslöjat att det finns 28 hotade kärlväxter och 108 olika arters tickor på Ylläs-Aakenus-området, vilket i lappländska förhållanden är en ytterst stor mängd.

Fjällen

Bland fjällfloran finns nästan alla arter som förekommer i Norra Lappland förutom sådana arter som kräver kalkhaltig jordmån. De mest bekanta är krypljung, ripbär, lappljung, fjällgröna, klynnetåg och fjällummer.

Bild: Heikki Sulander

Myrarna

Myrarnas vegetation varierar från tallmyrarnas och grankärrens anspråkslösa arter till de krävande kalkgynnarna. Av dessa förekommer orkidéer tämligen allmänt öster om fjällkedjan, särskilt på Ylläs-Aakenus-området. Starrväxterna är artrika på området. De vanligaste starrväxterna på området är trådstarr och flaskstarr. På de blötare flarkkärren växer det vattenklöver, kallgräs och dystarr.

Skogarna

Fjällkedjans skogar representerar det norra barrskogsbältets (taiga) västligaste delar, och områdets gamla skogar i naturtillstånd är skyddsmässigt speciellt värdefulla. P.g.a. höjdskillnaderna och jordmånens varierande bergarter är naturens mångfald större än på de omgivande områdena. Fjällen som höjer sig ur skogarna för med sig alla de nordliga skogarnas vegetationstyper från nordbottniska granskogar och Skogslapplands tallskogar till Fjällapplands björkskogar och kalfjäll. På fjällen trivs nordliga växt- och djurarter längre söder om sina vanliga habitat.

Momarkernas arter består till stor del av de bekanta skogsbären blåbär och lingon. Ställvis på fuktigare eller mera näringsrika fläckar förekommer det rikligt med frodigare arter, som t.ex. midsommarblomster och ekbräken. I lundarna växer det skogsvinbär, hägg, tibast och ögonpyrola. Särskilt imponerande är växterna i bäckdalarnas lundar såsom strutbräken, kvanne och torta.

På gränsen mellan syd och norr

Nationalparkens fauna är synnerligen artrik. Habitaten varierar från skogar och myrar till fjällhedar och arterna varierar enligt miljön. Vid skogsgränsen förändras arterna fort, något som vandraren kan märka speciellt på försommaren, då fåglarna inleder sin häckning.

Fjällripan på fjällen. Bild: Seija Olkkonen

Björnen och smådäggdjur

Av de stora rovdjuren hör björnen och lodjuret till de stadigvarande arterna. Däremot är järven och vargen endast sporadiska gäster. Det finns synnerligen rikligt av smådäggdjur i nationalparken.

Hermelinen på fjällen. Bild: Maarit Kyöstilä

Forskningen har långa anor

Tack vare den biologiska mångfalden har Pallas-Yllästunturi nationalpark utöver naturskyddet och rekreationsverksamheten en stor betydelse för forskningsverksamheten. På området pågår drygt hundra olika forskningsprojekt. En del av dem hänför sig till internationella mätnings- och uppföljningsforskningar av luftkvaliteten. Luften vid fjällområdet är enligt forskningarna den renaste i Europa. Övriga centrala forskningsobjekt är skogsrandskogarna, turismverksamhetens miljöaspekter samt sorkpopulationens ekologi och variationer i sorkstammen.

På väg till Pahakuru ödestuga. Bild: Seija Olkkonen

Världens renaste luft

Andas in Lapplands friska luft, tillika som du njuter av det bedårande landskapet i Pallas-Yllästunturi. Den här delen av Finland har den renaste luften i hela världen, enligt forskare som studerat luftprov från den lokala mätstationen.

I våra dagar är det en rar njutning att få andas in ren och oförorenad luft. De flesta, speciellt i storstäder, utsätts hela tiden för stora mängder av olika luftföroreningar. Föroreningarna bidrar till olika hälsoåkommor, såsom astma och andra sjukdomar i luftorganen.

Bild: Valtteri Hyöky

Finska Lappland är en utmärkt plats för avgiftning av dina lungor. Här finns det inte heller ljud- eller ljusföroreningar. Du kan njuta av oförglömliga upplevelser, såsom total tystnad eller av en natthimmel som är översållad av miljontals glimmande stjärnor.

Andra dragplåster i Pallas-Yllästunturi är det vackra orörda landskapet. Du kan klättra upp till de höga trädlösa fjällen och beundra utsikten över Lapplands vidsträckta skogar och glimmande sjöar. Genom att luften är så ren, kan man se kilometervis åt olika håll och uppleva känslan av att vara i hjärtat av de sista ödemarksområdena i Europa.

Pallas-Yllästunturi nationalpark

  • Inrättad  2005
  • Areal 1020 km²

Pallas-Yllästunturi nationalparks symbol är snösparv.

Pallas-Yllästunturi nationalparks symbol är snösparv

Forststyrelsens publikationer från Pallas-Yllästunturi
​(julkaisut.metsa.fi)
 
Övriga publikationer
  • Ahola, J. 2015: Pallas Hetta, Retkeilyopas ja kartta. Karttakeskus, Helsinki, 80 s.