Naturen i Lauhanvuori

 

I Lauhanvuori nationalpark höjer sig det tallskogsklädda Lauhanvuori ur de omgivande myrarna. Bergets sluttningar livas upp av djävulsåkrar, fornstränder och klara källor.

Så här värnar vi om naturen

Lauhanvuori är en forntida ö

Lauhanvuoris krön höjer sig till 231 meters höjd, vilket är ca hundra meter högre än de omgivande låglänta markerna. Området kallas målande för Västra Finlands Lappland. Bergets kvadratkilometerstora krönområde blottades för cirka 10 000 år sedan, när inlandsisen dragit sig tillbaka från trakten. Krönet var till en början en ensam ö mitt i en fjärd utan stränder i den forntida Östersjön.

Vågorna, isen och vinden sköljde över och danade Lauhanvuoris sluttningar som steg ur vattnet. Strandavsatser, erosionsbrinkar och smältvattensdalar uppkom. De mest kända formationerna torde vara de forna strandvallarna, det vill säga djävulsåkrarna. Dessa fornstrandstenfält, som kan vara drygt hundra meter långa och tiotals meter breda, väckte förr i tiden stor förundran. Man trodde att endast jättar kunde ha byggt en sådan väldig stenmur. 

Områdets värdefulla geologiska formationer och mångskiftande myrområden är viktiga med tanke på att området ansöker om status som en internationell UNESCO Global Geopark. UNESCO Global Geopark (unesco.org, på engelska).

Karga myrar och torrakor

I mineraljordens svackor på bergets nedre sluttningar uppkom det karga myrar. Dessa svackor med sitt tunna torvtäcke ger Lauhanvuori dess säregna utseende. På våren hör man tjädrar och tranor på myrarna. Man kan även höra dalripans snattrande ljud på parkens myrar. 

De nedre sluttningarnas karga tallmoar är täckta med lav. Trädbeståndet består av tvinvuxen tallskog. De nordliga arter, som trivs i karga miljöer, såsom bergfinken samt sidensvansen, som ofta tillbringar sommaren i norr men som trivs i Lauhaområdet även om sommaren. På tallmoarna kan man även höra dubbeltrastens refräng samt om sommarnätter nattskärrans surr. Om hösten pryds sluttningarna av den klorofyllösa tallörten, som får sin näring ur tallarnas rötter.

Lövträden frodas på Lauhanvuoris krön

Krönet sköljdes aldrig av vattenmassor, utan fick behålla sina näringsrika lösa jordmassor efter istiden. Därför är krönet frodigare än de karga och näringsfattiga sluttningarna, som sköljts av vattnet. På krönet är vegetationen frodigare och domineras av lövträd och gran. Älgarna betar av krönets frodiga växtlighet och äter topparna av aspens och rönnens plantor. På frodiga ställen påträffas bl.a. skogsnäva, skogsstjärna, örnbräken och slokgräs.

Vegetationen vittnar om parkens läge på Suomenselkä vattendelarområde, i Lauha påträffas nämligen såväl sydliga som nordliga arter.

Granformationen behöver utrymme för att växa

Speciellt på Lauhanvuoris sydsluttningar kan man se så kallade granformationer. I granformationen finns det ett moderträd i mitten, vars nedersta grenar har rotat sig och bildar liksom en familj runt moderträdet. De sällsynta granformationerna bildas speciellt på ljusa sluttningar, där granarna har utrymme att bilda en familj runt sig.

Hermelin i Lauhanvuori

Den kvickfotade hermelinen lever på moarna i Lauhanvuori och med lite tur kan en vandrare få se den längs stigen eller i vedförrådet på lägerplatsen. Tack vare sin snabbhet jagar hermelinen främst smågnagare, men den äter även småfåglar, insekter, blötdjur och grodor.

Porlande bäckar och källnatur

Lauhanvuoris sluttningar, som ligger över 100 meter högre än det omgivande området, stannar upp regnfronter, och på Lauhanvuori regnar det därför mer än i omgivningen. Regnvatten tas snabbt upp av de forna sandsträndernas avlagringar. Vattnet tränger sig ned till grundvattnet. Lauhanvuori producerar mycket grundvatten. Områdets vattentillgångar kan karakteriseras som utomordentliga.

På de nedre sluttningarna kommer grundvattnet nära markytan och visar sig som ståtliga källor och källbäckar. Peräkorpi källbäck rinner utmed stigen från Kivijata fornstrandstenfält till Spitaalijärvi. Bäckarnas och källornas omgivning skiljer sig från omgivningen som frodiga oaser i den karga terrängen. Till källornas växtlighet hör flera sällsynta käll- och myrväxter. I de rena källbäckarna plaskar bäcköringen, som gömmer sig i strandbrinkens skugga då det dunsar på spångarna.

Lauhanvuoris sandsten har kommit fjärran ifrån

Lauhanvuoris kärna består av sandsten. Sandstenen härstammar från sediment från tidsperioden Kambrium för 500 miljoner år sedan. Den här sköra bergarten har bevarats i Lauhanvuori, kanske för att den innehåller mycket kvarts och för att inlandsisen for jämförelsevis varsamt fram med området kring Lauhanvuori. Sandstenen är väl synlig vid fornstranden i Lauhanvuori, som består av stenblock som brutits loss från sandstensmassivet.

Gåtfulla torer

Torer är stenformationer som uppstått då berggrunden vittrat sönder och de förekommer världen över. Lauhanvuoris torer har vittrats fram ur berggrunden av granit för cirka 70–20 miljoner år sedan. Den mest kända av dem är Aumakivi i närheten av nationalparkens sydvästra hörn. Stenmaterial vittrar kraftigt i varmt och fuktigt klimat. Ett sådant rådde även i Finland för några tiotals miljoner år sedan. Aumakivis granit är 1 900 miljoner år gammal.

Lauhanvuori nationalpark

  • Inrättad  1982
  • Areal 57 km²

Lauhanvuori nationalparks symbol är hermelin

Intressant geologi på andra ställen i Finland