Sevärdheter i Syöte 

Bild: Ville Suorsa

Syöte naturum

Inled ditt besök i nationalparken från Syöte naturum som ligger vid foten till fjället Iso-Syöte. I naturumet kan man röra sig obehindrat. Många av nationalparkens leder startar från naturumets gårdsplan. Du kan alltid fråga mer av personalen!

På utställningen Lastuja selkosilta (Spån från ödemarken) kan du bekanta dig med naturen i Syöte genom människans verksamhet eftersom människan har levt i trakten ända sedan slutet av istiden. De varierande utställningarna är oftast av lokala konstnärer och naturfotografer.

Rytivaaras restaurerade huvudpörte. Bild: Jorma Luhta

Rytivaara kronoskogstorp

Tack vare sitt undanskymda läge lockade Syötes ödemarker inte just forntidens människor att bosätta sig på området. Undantag fanns, eftersom det år 1852 byggdes en anspråkslös stuga sydväst om Latva-Kouva sjö vid Rytivaara. Man vet inte säkert vem som byggde den, men år 1860 härskade en viss Johan Karlbom på Rytivaara. Stugan klassificerades som en s.k. backstuga, vid vilken det inte just idkades något jordbruk. Några år senare blev boningen öde, då familjens far, mor och tre yngsta barn dog till följd av hårda nödår.

Rytivaara blev ett kronoskogstorp år 1870, då Matti Ollinpoika Kynsijärvi knöt ett torpavtal med Forststyrelsen. Fram till 1900-talets början grundades det rikligt med nya torp på statens marker i Pudasjärvi och Taivalkoski, och området blev en nationell centrering för kronoskogstorp-bebyggelsen.Kronoskogstorparna var arrendeodlare, som inte hade någon möjlighet att lösa in gården. Först 1918 års torparlag och lagen om bosättning på statens skogsmarker (1922) möjliggjorde detta. Rytivaaras sista torpare och i slutskedet självständige gårdsinvånare på statens mark var Reete Eskelinen, som lämnade boningen öde i slutet av 1950-talet.

Rytivaaras kulturäng. Bild: Jorma LuhtaRytivaaras restaurerade huvudpörte och återbyggda gårdsbyggnader representerar ett typiskt gammalt ödemarkstorp med omgivning. Gårdsplanen, som ännu i mitten av 1900-talet var i åkerbruk har efter att man år 2001 börjat slå den åter blivit ängslik. Liten blåklocka, ormrot och den utrotningshotade höstlåsbräken har därefter återvänt. På de solstekta gränsdelarna av gårdsplanen växer det stagg, daggkåpa och prästkrage.

På Latolampi myräng som hört till Rytivaara torp har man byggt en lada och en damm för översvämning av ängen på samma platser, som de legat förut. Syöteområdets naturturismföretagare ordnar guidade turer till torpet och till Latolampi äng. Tilläggsinformation om utfärderna från Syöte naturum. Det är 4 km:s promenadväg från Ukonvaara parkeringsplats.

Ahmakallio

En utmanande stigning till Ahmakallio utsiktstorn belönar besökaren med en fantastisk utsikt 400 meter meter över havet. Runt omkring dig sprider sig sluttningsskogarnas land i all sin glans. Det lönar sig att bege sig till Ahmakallio från Syöte naturum. Vägen till Ahmakallio blir cirka 12 kilometer lång. Leden följer delvis Ahmankierros-leden (17 km). Ett annat alternativ är att närma sig Ahmankallio från Jaaskamohållet (4 km från parkeringsområdet till tornet). I Ahmavaara finns också en prydnadsstenförekomst och i Ahmatupa ödestuga finns en utställning med prydnadsstenar.

Vattukuru

Bild: Aimo ViikinenPå Maaselkäområdet ligger områdets mest betydande övergångsfåra eller fjälldala, som inlandsisens smältvatten bildade för ca 10 000 år sedan. Fjälldala bildades då smältvattnet som samlats mellan bergets sluttning och isen pressades ut med kraft vid en svacka mellan bergen.Vattukuru är lätt att nå. Från Syöte kör man längs landsväg nr 862 mot Taivalkoski några kilometer, varefter man svänger mot Vattukuru enligt vägskyltarna. I Vattukuru med omgivning finns en 2,1 kilometer lång naturstig, som delvis är spångbelagd. Invid stigen finns ett skärmskydd.

Sevärdeheter i närheten av Syöte

I närheten av nationalparken (Iso-Syöte strövområde, Syöte rekreationsskog och övriga närområden) finns även fantastiska sevärdheter som det lönar sig att bekanta sig med samtidigt som man besöker Syöte.

Pytkynharju

Pytkynharju är en cirka tre kilometer lång ås. Som mest höjer sig åsen till 30 meters höjd där en fantastisk utsikt öppnar sig. Åsen uppkom i en ränna i inlandsisen i slutet av istiden dit smältvattnet förde med sig grus och sand. Pytkynharju ligger på den södra sidan av Iso-Syöte, i närheten av Naamankajärvis aktivitetscentrum. Pytkynharju ligger några hundra meter från Kellarilampi parkeringsområde på den södra sidan av åsen eller från Lauttalampi parkeringsområde i den västra delen av åsen. Naamankajärvi parkeringsområde i den östra ändan finns på under en kilometers gångavstånd från åsens början. Pytkynharju hör till Syöte rekreationsskog.

Bild: Antje Neumann.

Iso-Syöte

Finlands sydligaste fjäll Iso-Syöte finns på den södra sidan av nationalparken. På fjällets topp (432,5 m) trivs fjällväxter såsom ripbär, som är glödande karminröda under ruskan. Från hotell Iso-Syötes parkeringsområde startar stigen Huippupolku (1 km), längs vilken det finns en utsiktsplattform. Nationalparkens landskap med sina skogklädda höjder öppnar sig framför dina fötter. Längs stigen kan du bekanta dig med landskapet, naturen och den geologiska historian i området. Området ingår i Iso-Syöte strövområde.
 
Bild: Antje Neumann.