Sevärdheter och historia i Hiidenportti

26.1.2022
Kolla de regionala koronainstruktionerna före din utflykt eller besök till ett naturum.

Limingovikens naturum är stängt 1.1.-4.2.2022. Finlands naturcentrum Haltia är stängt 10.1.–1.2.2022 och Kolis naturum Ukko är stängt 1.1.–20.2.2022. Kuusamos kundtjänst Karhuntassu är stängt 13.1.-31.1.2022.

I andra naturum i Finland, skall man bära mask och hålla 2 meters avstånd till andra besökare. Koronapass kan även frågas, och/eller antalet besökare begränsas. Mera information finns på naturums webbplats. Längden av restriktionerna varierar regionalt. Mera regional information kan läsas på på Regionalförvaltningsverkets webbplats.

Två vandrare med ryggsäckar på ryggen står på trappan på kanten av en stenig klippa och tittar mot dammen ner i ravinen.

Sevärdheter

Hiidenporttis ravin är med sina lodräta bergväggar den mest kända sevärdheten i nationalparken. Från Palolampi informationsställe är det bara 1,3 km till ravinen.

Mellan träden ses en enorm vertikal klippvägg. På toppen av berget växer barrskog.

Kovasinvaara ödehus erbjuder uppfattningar om livet mitt i ödemarken och presenterar ett kulturlandskap i Kajanaland.

Mitt i blommängar växer björkar och en stor buskig gran. Det finns en skylt i skuggan av träden.

Både Hiidenporttis ravin och Kovasinvaara kan ses längs en knappa 3 kilometer lång led Hiidenkierros.

I Hiidenportti finns också många kulturhistoriska objekter. Till exempel bottnar av tjärdalar och höstackar hittas ännu i terrängen. Dammkonstruktioner på stränderna av tjärnar berättar av gamla flottningar.

Mitt I barrskogen vid leden finns en repräcke och bakom det en skylt med text ”Tervahauta”, en tjärdala.

Historia

Före människan

Hiidenportti - hem till Hiisi

Tecken på människan

Livet i Kovasinvaara

Skyddandet av skogsmarkerna

Före människan

Hiidenportti har uppkommit då jordskorpan veckades. Senare formade och slipade istider dess utformar. För ca 10 000 år sedan bildade inlandsglaciärens smältvatten i denna trakt Sotkamo vidsträckta issjö, som till början rann ut genom Hiidenportti ravin mot sydost.

Genom jordmaterial sorterat av glaciärälvar uppkom en åskedja i båda ändarna av Porttijokidalen, varav den nordvästliga åsen vetter mot Sotkamo tätortområde och den sydostliga mot Norra Karelen.

Som högst höjer sig den lodräta bergsväggen t.o.m. till 20 meters höjd. Ravinsänkan är ca en kilometer lång.

Hiidenportti - hem till Hiisi

Innan kristendomen sprids i Finland, dyrkade finländarna naturens gudar. Platsen för tillbedjan kallades ”Hiisi” - en helig plats. Enligt kristendomen Hiisi och alla andra religioner var hedniska och från djävulen. Så blev också Hiisi ont och skrämmande - djävulen och jäkel. 

Enligt legenden bodde den Hiisi-onde i forna tider på Sotkamos Vuokatinvaara och han lyssnade till spelet av kyrkklockor med skräck, vilket den kristna läran hade fört med sig. Den onde kastade två gånger en stor sten på kyrkan, men orkade inte kasta tillräckligt långt. Besviken samlade han sin boskap - vargar, björnar, järvar och lodjur - och bosatte sig på skogsmarkerna i Hiidenportti. Enligt förfädren är de mörka, runda tjärnarna i botten av sprickdalen de på ett oroväckande sätt blängande ögonen av den onde.

En bild ovanifrån ravinen. I botten av ravinen finns det två små tjärnar i mitten av stenbockar och barrskog.

Tecken på människan

Skogarna i Hiidenportti såsom andra ödemarksaktiga områden var länge avskilda villebrådsmarker. De avlägsna skogsmarkerna erbjöd även människor flykt- och gömställen. 

Tjärbränning var från och med 1700-talet ända till 1900-talet en viktig näring i Kajanaland. I Hiidenporttitrakten har man bränt tjära åtminstone i Palolampi, där det tills vidare kan ses några bottnar av tjärdalar.

I början av 1900-talet fanns det stora skogsmarker i området. Porttijoki rensades för flottning, och därför är älven inte helt i naturligt tillstånd, även om tiden till största del har täckt tecken på flottning. Dammkonstruktioner kan ses på stränderna av tjärnar, bl.a. nedanför Kitulanlampi och Pitkä-Portti.

Vid leden finns det ett gammalt träd med ett hål genom det.

Människor från närbelägna hemman slog hö på parkens myrmark ännu på 1900-talet. Höet samlades i stackar och transporterades till husen först på vintern. Bottnar av stackarna hittas ännu åtminstone i Mustalampi myrmark och Urposuo äng.

Livet i Kovasinvaara

De första invånarna kom till Hiidenportti område på 1700-talet och bosatte sig på Kovasinvaara. Kovasin ödemarkstorps invånare fick sin näring av jakt och ringa svedjebruk samt av tjärbränning.

På Kovasinvaara levde långt en särskild sommarfesttradition, Hiidentanssit, som betydde att ungefär på det första veckoslutet i juli samlades ungt folk till det skogbevuxna berget berget från olika delar av Kajanaland och Norra Karelen. Det fanns lämplig tid för att umgås och dansa mellan beredandet av lövfoder och slåendet av hö. Denna sommarfest, där festfolk roade sig och tog en titt på Hiidenportti, tog ett par dagar, ibland även en vecka. Gästerna hade egen proviant med sig, men det tog inte lång tid innan torpets värdinna begrep att det lönar sig att hålla en kaféteria. Även hembränt smuttades där. Veterligt uppstod det inga stora gräl i Kovasin sommarfester - däremot uppstod det många sammanträffande som ledde till giftermål.

Danstillställningarna slutades när husets sista invånare sålde hemmanet till staten år 1949. Kovasin ödemarkstorps byggnader existerar inte mera, därav vittnar enbart de av växtligheten täckta stenfoten, ängar som växer igen och de av lövträd dominerade, frodiga och artrika svedjeskogarna i omgivningen.

På trädroten växer mossa och lav. Helheten kan ses som en karaktär av Hiisi-onden.

Skyddandet av skogsmarkerna

Forststyrelsen fridlyste nationalparkens kärnområde, Portinsalo, som parkskog redan i början av 1940-talet. Parkskogen förvandlades under nästa decennium till urskogsområde, som utvidgades år 1970. En central del av nationalparken har hört också till Peurajärvi - Hiidenportti rekreationsfiskeområde.

Hiidenportti nationalpark grundades år 1982. Till den har sedermera infogats Palolampi och Kovasinvaara områden. Området håller återigen på att utvidgas: infogandet av Kuusilammenkangas, Lapamäki, Lakilehto och Porkkasalo till nationalparken väntar på miljöministeriets beslut.