Naturen och sevärdheter i Helvetinjärvi

Helvetinkolu – nationalparkens symbol

Helvetinjärvi nationalparks specialiteter är två sprickdalar, som uppkommit för 150 - 200 miljoner år sedan som följd av sprickor och förflyttningar i jordskorpan. Helvetinkolu, som ligger i Iso Helvetinjärvis sydöstra del, är områdets mest kända skreva. Den är ett smal, endast ett par meter brett pass, som sluttar brant mot sjöns strand.

I den djupare klyftlinjen har det bildats en kedja av smala sprickdalssjöar med branta stränder: Iso Helvetinjärvi, Pitkä Helvetinjärvi, Luomajärvi och Kovero. Bergsstupen höjer sig ställvis upp till 180 - 210 meter över havsytan. På flera platser höjer sig stupen som lodräta väggar tiotals meter över sjöarnas vattenyta.

Helvetinjärvi omges av en rik och mångfacetterad bergsnatur. Smultronställena hittas i naturen runt ravinsjöarna.  Bergskrönen, stupen och bergsfötterna har var och en sin typiska flora. 

Högst uppe på bergen och nere i stupen växer helt olika arter. På de ljusdränkta bergskrönen trivs lavar och mossor, så som renlavar. Stupen präglas av arter som trivs i skugga, så som skärbladsmossa. 

Huvudsakligen på skuggiga branter kan vissa mossor bilda stora, hängande mattor som delvis lossnat från underlaget. Detta växtsätt förekommer hos hus-, kvast- och vitmossor. Äppelmossan är den allmännaste arten i klippskrevor i bergsbranterna.

Ödeskogar i naturtillstånd

I Helvetinjärvi nationalpark finns det ännu kvar delar av de gamla ödeskogarna i naturligt tillstånd. De äldsta skogarna kantar sprickdalarna och ödesjöarna. Trädstammarna pryds av lunglav, som gynnas av gammelskogarnas fuktiga mikroklimat. Förekomsterna av lunglav indikerar att skogen befinner sig i naturtillstånd. Tagel- och skägglavarna, som hänger ner från trädens kvistar, svajar i vinden, och på stammarna växer knubbiga tickor.

Man kan bekanta sig med de gamla skogarna t.ex. på stigavsnittet mellan Helvetinkolu och Luomajärvi.

Helvetinjärviområdet ligger vid gränsen mellan två vegetationszoner och uppvisar därför både sydliga och nordliga arter. Hällebräken, svartbräken, gaffelbräken, tjärblomster, vårspärgel och lundgröe är sydliga arter i floran medan fjällnejlika och blågröe är nordliga. Eftersom jordmånen i området är karg, domineras växtligheten av mindre krävande skogs- och myrarter.

I förkastningslinjens omgivning är jordmånen något näringsrikare och där påträffas de mångsidigaste lundväxtförekomsterna. Trolldruva, ängsfräken, myskmåra, grönkulla, glesgröe, blåsippa, strutbräken, hägg, måbär, skogslind och olvon är exempel på det frodigaste inslaget i Helvetinjärvi.

Helvetinjärvi nationalpark skyddar också sällsynta växter. På området finns många regionalt hotade och nationellt missgynnade moss-, lav- och tickarter. Man har påträffat flera för gammelskogar karakteristiska tickarter i Helvetinjärvi, t.ex. granticka, ullticka, björkeldticka, vedticka och rosenticka. 

Den tretåiga hackspetten – vårens trumslagare

Till arterna i Helvetinjärvis gamla skogar hör bl.a. flygekorre, tretåig hackspett och mindre flugsnappare.