Från tallskogens norra gräns till fjällplatån

Söder om Tarvantovaara ödemarksområde går gränsen för den enhetliga tallskogens, varefter det endast förekommer enskilda tallar. Tallskogarna är allmänt sett huvudsakligen karga och lavdominerade. Trädbeståndet växer som regel inte högre än tio meter. Området norr om tallskogens gräns består av fjällbjörkskog och vida myrområden. I ödemarksområdets norra del finns det en fjällplatå.

Vegetationen i Tarvantovaara ödemarksområde varierar från tallskogens lav- och risdominerade undervegetation till kalfjällens seglivade risväxter. På området påträffas även mera sällsynta arter, såsom purpurskapania, myrbräcka och venhavre.

Talrikt fågelbestånd och mångsidig fauna

Tack vare områdets varierande natur är faunan mångsidig. Då man förflyttar sig norrut övergår habitaten från tallskogar och myrar till fjällplatåer. Området är betydande för fåglarna, eftersom där förekommer flera utrotningshotade fågelarter, såsom kungsörn, jaktfalk och myrsnäppa.

En närbild av en ljungpipare som landar på myren.

Alla våra stora rovdjur förekommer åtminstone sporadiskt på området. Mera sällan påträffas vargen och björnen på området. Lodjuret och järven kan tidvis vara flertaligare. Uttern påträffas fåtalig på området. Områdets mest utrotningshotade däggdjur är fjällräven.