Naturen i Kvarken

De Geer-moränerna. Bild: Seppo Lammi
I Kvarkens världsarvsområde får naturen anpassa sig till den ständiga förändringen. Landhöjningen formar den maritima skärgården i världsrekordfart.

Så här värnar vi om naturen

De Geer-moränerna – färska spår av istiden

Naturen i Kvarken förändras hela tiden på grund av landhöjningen. På det land som höjer sig ur havet växer så småningom skog. Sådana här skogar som växer på landhöjningsområden är sällsynta och därför har Finland ett speciellt ansvar för deras skydd. Bete och slåtter har format landskapet på öarna och tack vare bete hålls en del av strandängarna, hedarna och hagmarkerna öppna än idag. Läs mer om naturen i Kvarken (www.kvarken.fi)
 
Under den senaste istiden pressade den väldiga ismassan jordskorpan ca 800 meter ner från sin ursprungliga nivå i Kvarkens skärgård. När inlandsis smälte omkring 10 000 år sedan började jordskorpan långsamt stiga upp. I Kvarken höjer sig landet i världsrekordfart, cirka 8 mm per år. Läs mera om landhöjningen. (www.kvarken.fi)

Bild: Seppo Lammi

Naturen i Kvarken förändras hela tiden på grund av landhöjningen. På det land som höjer sig ur havet växer så småningom skog. Sådana här skogar som växer på landhöjningsområden är sällsynta och därför har Finland ett speciellt ansvar för deras skydd. Bete och slåtter har format landskapet på öarna och tack vare bete hålls en del av strandängarna, hedarna och hagmarkerna öppna än idag. 
Läs mer om naturen i Kvarken (www.kvarken.fi)

Land stiger. Foto: Seppo Lammi

Landskapet i Kvarken skärgård präglas av olika moränryggar som bildades under och i slutet av den senaste istiden som tex de Geer moräner, ribbed moräner och drumliner (www.kavrken.fi). Också i havsbotten finns moränryggar och dessa stiger långsamt upp på havsytan och bildar små grynnor.
I Kvarkens skärgård finns också mäktiga stenblock. Speciellt i områdets södra del i Bergös yttre skärgård finns det vida sten- och stenblocksområden.
 
Utanför Svedjehamns gamla fiskehamn finns de Geer-moräner som består av 5 meter höga, 10-50 meter breda och 100 meter långa moränryggar. Moränryggarna bildades under istiden under isen i samma riktning som isens kant. Läs mer om moränerna (www.kvarken.fi)
Kvarkens skärgård är även en del av Finlands nationallandskap.  Skärgårdsbyarnas landskap präglas av välbevarade byggnader, åkrar som kantas av stenrösen samt skogar som formats av bete och slåtter.
 

Bodback. Foto: Jouni Kannonlahti/Vaasan yliopisto

Fladorna är fiskens barnkammare

Till följd av landhöjningen avsnörs de grunda havsvikarna från havet och bildar flador. Fladorna är nästan avsnörda havsvikar som fortfarande har en regelbunden förbindelse till havet. Så småningom omvandlas fladorna till glosjöar dit havsvatten tränger in endast slumpmässigt under högt havsvattenstånd. Både växter och djur trivs i de grunda fladorna: vattnet blir snabbt varmt, är rikt på näring och miljön och är skyddad. På våren stiger tusentals gäddor, abborrar och mörtar till dem för att leka. De små fiskynglen växer snabbt och redan i slutet av sommaren flyttar de till vattenområdena utanför fladorna. Läs mer om flador och glosjöar (www.kvarken.fi) 
 
Bild: Jens Hannus
 
En gädda stiger upp i en bäck för att leka.Foto: Pekka Tuuri.

Sik är gråsälens favorit

I Kvarkens skärgård förekommer både gråsäl och mindre östersjövikare . Enligt klassificeringen av hotstatus är gråsälen en livskraftig art medan östersjövikaren är en sårbar art.
 
Gråsäl. Foto: Pekka Mäkynen.
 
Båda arterna kan påträffas nästan var som helst i Kvarkens skärgård. I synnerhet gråsälen som är betydligt vanligare än östersjövikaren, är ganska orädd och vilar ofta på låga stenar och klippor i den yttre skärgården. De följer också ofta efter båtar och höjer nyfiket sitt huvud ovanför vattenytan. 
 

Gråsälen och östersjövikaren äter huvudsakligen strömming, men till fiskarnas förtret äter framför allt gråsälen även sik och lax. Storspigg är en liten men fet fisk som också är en viktig del av östersjövikarens föda.
Kvarken är en unik plats även på grund av sitt bräckta vatten. Bräckt vatten är inte lika salt som världshavens vatten, men ändå saltare än sjövatten. I bräckt vatten lever båda salt- och sötvattenväxter och -djur.

I världsarvet Kvarkens skärgård finns också ett särskilt sälskyddsområde. (www.metsa.fi) 

Fågelparadis året om

På våren passeras Kvarkens skärgård av tusentals fåglar som fortsätter sin färd endera norrut till Ishavet eller till fjällområdena i Norge och Sverige. Flyttande havsörnar,  fjällvråkar,  grågäss, svärtor, sjöorrar och lommar  hör starkt ihop med våren i Kvarken.

Den steniga skärgården och de grunda havsvikarna som uppkommit till följd av landhöjningen erbjuder goda häckningsmöjligheter för skärgårdsfåglarna. Tordmular  och tobisgrisslor  häckar i hålor mellan stenarna, viggar och svärtor  i gräset och silvertärnor och fiskmåsar på öppna stenområden och strandängar. Finlands största rovfågel havsörnen häckar i gran-, tall- och björktopparna i Kvarkens skärgård.

Tobisgrisslor. Foto: Seppo Lammi

I skogarna längs landhöjningskusten häckar även många småfåglar. Kvarken är i synnerhet känt för sina hackspettar: i området häckar såväl Finlands största som minsta hackspett och även den mest sällsynta. Spillkråkans  trummande som sträcker sig långt, den mindre hackspettens  gälla skrik och den vitryggiga hackspettens tysta knackande är en del av den våriga strandskogens ljud.

På hösten vilar sjöfåglar som är på väg att flytta på skyddade platser i Kvarkens skärgård. Sång- och knölsvanar stannar ända tills havet fryser.

På vintern är Kvarken tyst, men om du rör dig i strandskogarna kan du höra mesarnas och kungsfågelns  lockläten och den större hackspettens  knackande. Gamla havsörnar lämnar inte sina häckningsområden och under milda vintrar stannar även unga havsörnar i Kvarkenområdet. 

Havsörn. Foto: Ari Valkola.

 

Forststyrelsens publikationer om Kvarken (julkaisut.metsa.fi).

Övriga nättjänster

Sång och filmer

Fågelutflyktsmål

Fågelutflyktsmål i Kvarkens skärgård PDF (www.vei.fi, på finska)