Naturen i Polcirkelns strövområde

Två svanar lyfter över ån. Det finns en snöig strand i bakgrunden

Polcirkelns strövområde är en ödemark i miniatyr. Nordbottens stadsnära natur gör det möjligt att enkelt få uppleva frodig natur på holmarna i älven, vackra myrar och gamla skogar.

Så här värnar vi om naturen

En skylt om växter vid kanten av en träplankaled. Leden har räcken och det finns skog runt omkring.

Mobilapp ger mer information på naturstigen

På holmarna Könkäänsaari och Kielosaari får du utöver de informationstavlorna också tips om lederna och naturen via en app i din mobiltelefon. Läs mera >

Vaattunkivaara, Könkäänvaara, Sortovaara

Till strövområdet hör det många delområden som är ödemarkslika och naturtillstånd, där man kan bekanta sig med de nordbottniska skogarnas typiska organismarter. Sådana fina naturobjekt finns bl.a. i Vianaapa, Könkäänsaari, Vaattunkivaara, Könkäänvaara samt norr om E75-vägen på det mångfasetterade Sortovaaraområdet. Man kan bekanta sig med många naturobjekt längs naturstigarna.

Sommarlandskap från tallskogen med en fågeltorn i mitten av träden.

Värdefulla naturmål

Raudanjokis ståtligaste forsar Vaattunkiköngäs och Vikaköngäs är lättillgängliga, populära sevärdheter. De till sin växtlighet och fågelfauna rika Könkäänsaaret lämpar sig som utflyktsmål för hela familjen, och även rörelsehindrade har tagits i beaktande i planeringen av dem.

En mörk strömmande fors på vintern med snö på träden som växer på klipporna.

Från Könkäänsaaret kan man fortsätta längs Könkääts stig som går längs den natursköna Raudanjoki eller bekanta sig med bergen Sorto-, Vaattunki- och Könkäänvaara. Tallskogarna på deras krön är redan hundratals år gamla. Till de mest exotiska målen kan man räkna Kuluskairas nästan trädlösa aapamyrar, som lär vara den del av området som allra längst varit i naturligt tillstånd. Myrområdets ödsliga tjärnar samt Raudanjoki och Olkkajärvi är fascinerande rekreationsfiskemål. 

Solen skiner i ett gammalt skog. Leden går in i skogen, ett stockträd har fallit över det.

Djur

Renen, älgen, räven, haren och ekorren är de vanligaste däggdjuren, men man kan även se en skymt av mård, hermelin, mink och utter. För största delen av däggdjuren är bergens mångfasetterade krön- och sluttningsskogar viktiga habitat, men minken och uttern håller sig nära vattendragen.

Svanarnas rastplats

Invid Raudanjoki och Vianaapa finns det många områden som är värdefulla till sitt fågelbestånd, och där såväl art- som individmängden är stor. Könkäänsaari t.ex. är ett utmärkt fågelobjekt, vars mångsidiga natur erbjuder lämpliga habitat åt flera fågelarter.

Vianaapas trädlösa delar är populära bland bl.a. tranor, sädgäss, brushanar och flera arters vadare. På Vaattunkilampi rastar sångsvanarna ofta på sina flyttfärder.

En grönbena står med ett ben på tallens topp.

De gamla skogarnas arter

En stor del av barrskogens fåglar hör till den gamla skogens s.k. indikatorarter. Till dessa hör bl.a. spillkråkan, tretåig - och större hackspett, lavskrika och lappuggla. Talltitan, som påträffas i hela Finland är mycket talrik i Vaattunkivaaras och Könkäänvaaras krönskogar och även den sällsynta lappmesen kan komma och hälsa på vandraren. Rödstjärten (Phoenicurus phoenicurus) häckar gärna i de gamla tallskogarna på bergen. Fågeln är lätt att känna igen på sin vackert tegelröda stjärt. På försommaren ljuder gökarnas (Cuculus canorus) konsert i tallskogarna på bergskrönen. Göken är en boparasit, som oftast lägger sitt ägg just i rödstjärtens bo.  

Större hackspett på filialen. Ljusblå himmel på bakgrunden.

Könkäänsaari och Kielosaari översvämmas på vårarna 

Raudanjoki älvs kraftiga årliga vårflöden har skapat små lundar med regionens frodigaste vegetation. Du kan bekanta dig med lundvegetationen bland annat på Könkäänsaari naturstig. Den stora och ståtliga ormbunken strutbräken (Matteuccia struthiopteris, syn. Struthiopteris filicastrum), bildar tätä bestånd utmed skuggiga bäckar. På våren pryds sänkorna i lundskogen av den giftiga tibastens (Daphne mezereum) ljuvt rosa blommor och lysande vita liljekonvaljer (Convallaria majalis), som vid polcirkeln växer på den nordligaste gränsen av sitt utbredningsområde. På Kielosaari frodas täta bestånd av röd trolldruva (Actaea erythrocarpa), som är vacker att titta på men giftig för människan. Röd trolldruva påträffas sällan längre söderut än Lappland och nordöstra Österbotten. Har du tur kanske du också får syn på ett exemplar av den hotade orkidén skogsfru (Epipogium aphyllum), som lever ett dolt underjordiskt liv och mer sällan skickar upp en späd blomstängel ovan jord. 

Röd trolldruva och gröna bladen på backgrunden.

I den grönskande lövskogen finns en träbro som leder över en bäck.

Varierande svampflora

I slutet av sommaren kan en vandrare också bekanta sig med svamparterna i området. Många matsvampar, såsom soppar, riskor och kremlor, lever i symbios med träden i skogen. De fuktiga grandominerade blandskogarna med många olika trädslag på ön Könkäänsaari är speciellt fin svampterräng. 

Tickor är svampar som växer på trädstammar. På undersidan har de inga lameller, utan i stället rör som liknar sopparnas. På kullfallna träd i de mest vildmarksliknande delarna av skogarna kan man hitta flera tickarter som trivs i gamla skogar, såsom lappticka (Amylocystis lapponica), granticka (Phellinus abietis) och rosentikka (Fomitopsis rosea).

Ta en tur till en aapamyr

Naturstigen Suoluontopolku leder ut på en aapamyr, en naturtyp som är kännetecknande för Nordbotten. Aapamyrarna är vidsträckta, sanka myrar med trädlösa mittpartier. Myrarna har uppkommit till följd av det fuktiga och svala klimatet samt den flacka topografin i norr. Aapamyrarna är skålformade, så deras lågt liggande mittpartier tillförs näringsämnen från de omgivande områdena till exempel med vårflödena. Därför är krävande och varierande myrvegetation typisk för aapamyrarna. På aapamyren Vianaapa växer många sällsynta arter, såsom den lilla myrbräckan (Saxifraga hirculus) med sina gula blommar. Myrbräckan behöver kalk för att trivas och arten har blivit allt mer sällsynt i takt med att myrar dikats ut.  

Myrlandskap sett från ett fågeltorn. Spångstigenn leder förbi skogsön.

Våra skogs- och myrbär är vanliga på området. Hjortron finns det på tallmyrarna som kantar aapamyrarna och tranbären gläder den som rör sig på området på senhösten.

Polcirkelns strövområde

  • Inrättad  2001
  • Areal 36 km²