Naturen i Ule träsk strövområde

Två gamla tallar står i förgrunden, tallskog kan ses i bakgrunden.

I Ule träsk strövområde får du uppleva regionens karga skönhet. Måsarnas och fisktärnornas rop skapar en känsla av havsmiljö. På de öppna vattnen kan du paddla in i solnedgången.

Så här värnar vi om naturen

Ule träsks långa sandstränder

Ule träsk är i sig självt en flott sevärdhet. Sjön, sanddynerna och tallskogarna är unika. Strövområdets stigar går genom öppna tallskogar och på strandbrinkar. På de långa sandstränderna finner man sin egen favoritplats för bad- och strandturer.

Två barn vadar i strandvattnet vid sandstranden.Till Ule träsk strövområde hör land- och vattenområdena på Manamansalo ö i Ule träsk och Niskanselkä. Niskanselkä öar Ykspisto, Ylä-Mulkku och Kaarresalo samt delar av Honkinen, Kuostonsaari och Jylhänniemi hör till strövområdet. Av områdets areal är ca 64,3 km² vattenområden och öar och fastland 14 km².

Till särdragen i Manamansalos natur hör renlavsmoar, Ule träsks strandbrinkar samt skogstjärnarna, som är populära fiskemål. De klara skogstjärnarnas naturliga fiskbestånd består av gädda och abborre. Dessutom har det planterats regnbågsforeller stora nog att fiskas i Särkinen.

Ule träsk

Ule träsk är Finlands fjärde största sjö. Den befriades från istäcket efter istiden ca 9100 - 9400 år sedan. Sjöns areal varierar beroende på regleringen mellan 778 - 944 km². Medeldjupet är ca 7 m, men de djupaste ställena är ca 38 m.

Ule träsk rinner via Ule älv till Bottniska viken och står via Kajana älv i förbindelse med Nuasjärvi. Ule träsk får 87 % av sitt vatten via Kiehimäjoki och Kajana älv. Sjön hör till Ule älvs vattensystem och Hyrynsalmi och Kuhmos vattenleder. Niskanselkä och Ärjänselkä i Ule träsk bildar Finlands största enhetliga insjöfjärdar.

Flera av grunden på Ule träsks öppna vatten är bara stenrösen som isen hopat, men största delen av öarna har sandstränder. Fjärdarna kantas av sandbottnade grund, dit insjö-öringarna stiger upp för att äta.

Kajanalands hav

Ule träsk strövområde sträcker sig över stränderna och öarna i Niskanselkä i det tredelade Ule träsk. Niskanselkä är en av Finlands största insjöfjärdar, och även om holmarna är många är de glest placerade och de flesta är små. Landskapet och levnadsförhållandena liknar de vid havet och havsstränderna. "Kajanalands hav" doftar faktiskt lite som havet. Vågorna går ibland höga, isarna är tjocka och vinden viner. På sommaren är den stekande solen en prövning för allt levande på sandstränderna och i bergskrevorna.

Sjön Ule träsk har ständigt förändrats sedan den snördes av från Ancylussjön för 9 000 år sedan. I takt med att marken stigit efter istiden har sjön rört sig österut in i skogarna och myrmarkerna, och på så vis har fjärdarna Ärjänselkä och Paltaselkä bildats. Niskanselkä är den äldsta delen av Ule träsk. Ule träsk strövområde är en del av UNESCO-området Rokua Geopark. Ule träsk strövområde hör till Finlands och Estlands gemensamma nätverk av strövområden.
Sjöns area varierar än i dag eftersom vattennivån regleras för att möta kraftverkens behov. I genomsnitt är den 925 km2 stor, men ytan kan variera med mer än hundra kvadratkilometer under årets lopp eftersom stränderna är grunda.

Formad av istiden

Istiden har skiktat, samlat ihop och flyttat omkring sten och sand, blottat och slipat klipporna och byggt upp landskapet. De flesta stränderna i strövområdet är sandiga eller steniga. Från Manamansalo ö till Säräisniemi sträcker sig ett sandigt åsparti som byggts upp av en glaciärälv, och den stenigaste kärnåsen finns på Manamansalo. Vinden har också i tiderna flyttat på Manamansalos sand och bildat sanddyner som nu är tallbevuxna kullar.

Kärva förhållanden på stränderna

Det är en utmaning för växter att växa på den stora sjöns sandiga och grusiga stränder. Vågorna och vinden flyttar på växtunderlaget. Vattnet stiger och sjunker. På våren rör isarna på sig och skrapar över växtligheten. För att överleva måste växterna hålla sig fast på många sätt och hitta nya platser att växa på.

Strandrågen satsar på rötterna, som är många och långa och fungerar som ankare. Även en liten rotbit räcker till för en nystart när isen flyttar sanden med de avbrutna rötterna till en ny plats.

Fackelblomster trivs i utkanten av måssamhället där det drar nytta av kvävet från fåglarnas avföring. Fackelblomstret överlever under svåra förhållanden tack vare sitt kraftiga rotsystem, men också eftersom det har förmågan att modifiera formen på blommorna så att de passar en mängd olika pollinatörer, allt för att trygga pollineringen. Fröna är små och flyter iväg långt, och på vintern tar vinden med sig dem längs isen.

Sand i olika former

Vågorna och isarna i Ule träsk har under tidens gång ätit upp Manamansalos norra strand så att den på sina ställen reser sig i form av sandbrinkar, som gradvis faller sönder och samtidigt också tar med sig träd. De numera sällsynta backsvalorna gör tunnelbon i brinkarna.

På Manamansalo ö finns små åstjärnar, som enligt sägnen har gett jord till öarna i närliggande sjön Kivesjärvi. Tjärnarna är till största delen gropar, närmare bestämt dödisgropar, som de smältande glaciärerna lämnat efter sig inne i åsarna. De är så djupa att de når ända ner till grundvattnet.

Lummighet mitt i det karga

På Manamansalo ö finns det myrar i grunda sänkor och vid tjärnarnas stränder. På de större öarna i Ule träsk kan man, mitt i allt det karga, stöta på en och annan liten ängsbevuxen strandmyr som får vatten och näring från sjön vid högvatten. Myren Säippäsuo på Kuosto ö som ligger i strövområdet är den frodigaste av dem.

Skogarna i strövområdet består mestadels av karga tallbestånd på sandiga marker. Bland de unga skogarna på Manamansalo ö finns också äldre områden där berikningen som skett under tidernas gång nu börjar synas.

Skogarna på de större öarna är lite frodigare. På Kuosto och Kaarresalo öar finns äldre skogar som är ett värdefullt inslag i landskapsbilden. De är viktiga bland annat för fågelfaunans mångfald i området. Friluftslivet, landskapet och naturen tas alltmer i beaktande i skogshanteringen.

Orörd skärgårdsnatur

Strövområdets skogar är mestadels torra tallmoskogar. Det finns även granblandskogar och grövre skogar. Ur turismens och friluftslivets synpunkt är de centrala områdena de ståtliga furuskogarna och äldre skötselbestånd. Det finns endast lite skogar i naturligt tillstånd. De mest representativa gamla skogarna finner man på Rapsukangas och Jylhänniemi urskogsområden. För övrigt är strövområdets skogar Forststyrelsens naturvårdskogar.

Ett smalt och stenigt näs mellan två vattenområden.  Till vänster finns en motorbåt ankrad vid stranden och barrskog.

Fåglar

Ule träsks strövområde är både till sin flora och till sin fauna ett intressant övergångsområde. Här finns silvertärnans och rödbenans sydligaste häckningsområden vid insjöar. Roskarlen åter är en havsfågel, som man inte finner på andra insjöar än Kajanalands hav. Ishavets storskarv kan stanna på området hela sommaren. Även skräntärnan har flera gånger häckat vid Ule träsk.

Övriga fåglar typiska för området är måsfåglar och fisktärna samt storlommen, smålommen och småskrake. De vanligaste vadarna är drillsnäppa, grönbena och mindre strandpipare. I tallmoarna å sin sida förekommer bl.a. trädpiplärka, rödstjärt, gök och dubbeltrast.

Havsfåglar trivs också i insjövattnen

Strövområdet överlappas också av skyddsområdet för Ule träsks fågelskär. Beståndet av vattenfåglar är stort och arterna är många. Måsar och tärnor bildar välmående häckningssamhällen och strandvåtmarkerna är gynnsamma för vadare. Fåglarna som påträffas vid Ule träsk såsom roskarlar och skräntärnor brukar vanligtvis trivas i havsområden, så Kajanalands hav gör skäl för sitt namn. Under häckningstiden är det bra att hålla sig borta från sten- och grusstränderna.

Silltruten är den mest finländska av alla fåglar. Omkring 50 % av hela världens bestånd av underarten ssp. fuscus häckar i Finland. Arten har minskat kraftigt, så häckningen i Ule träsk är viktig för den.

Skräntärnan är en mycket stor tärna som verkligen inte skränar vackert.  Till skillnad från andra tärnor häckar den också i enskilda par.

Fiskevatten

Inom Ule träsk strövområde kan man fiska i Ule träsk och i tjärnarna på Manamansalo ö. Alla fiskarter som är typiska för området förekommer och förökar sig i Ule träsk och i älvarna som mynnar ut i sjön. Norsen, Kajanalands landskapsfisk, är en liten stimfisk som har stor betydelse för fiskfaunan i sjön, bland annat som föda åt gösen. Bestånden av abborre, gädda, gös och siklöja är starka i Ule träsk. Stimmen av siklöja jagas också av öring i fjärdvattnen. Utöver fritidsfisket bedrivs det också yrkesfiske i sjön. Läs mera om att fiske i Ule Träsk.

Manamansalo campingområde med kringservice utgör en bekväm bas för din semesterresa. På området finns husvagnspark, stugboende, beställningsbastur och café-restaurang.  

Ule strövområde

  • Inrättad  1993
  • Areal 80 km²

Ule träsk (Oulujärvi) strövområdes symbol