Tiilikkajärvi nationalpark - Metsäkartano, 19 km

17.5.2019
Virvatulten polku- leden från Tiilikkajärvi nationalpark till Pumpulikirkko tas ur bruk under sommaren 2019. Ledens friluftsanordningar är i dåligt skick och de nedmonteras under det här året.

Informationsstället vid Sammakkotammi - Vindskyddet vid Pankalampi, 9 km

Etappen är lättframkomlig.

Från Tiilikkajärvi nationalpark går leden mot Metsäkartano från Sammakkotammi informationsställe där det finns en parkeringsplats, eldplats, torrtoalett och ekopunkt dvs. ett ställe där man kan lämna och sortera sitt skräp. Efter den lilla sjön Sammakkojärvi går leden 1,3 km till en början längs vägen mellan Rautavaara och Valtimo (nr 5850). Man tar av från vägen vid informationstavlan i Honkakangas till Pirttisuovägen. Redan efter 200 meter svänger man till vänster bort från vägen till leden som fortsätter rakt österut mot Pumpulikirkko.

Lehmisuo och bomullsmolnen. Bild: Katri Suhonen

Leden för snabbt genom en ung plantskog och kommer till utkanten av det vidsträckta och mångsidiga myrområdet Löytynsuo-Maamonsuo. De öppna myrlandskapen avlöser varandra under vandringen från det ena storslagna myrområdet till det andra. Mellan myrarna finns korta avsnitt med momark. Den första myren är Sopasensuo och sedan kommer Pärnäsensuo. När man vandrar längs Virvatulten polku kan man även se miljörestaureingsarbeten (www.metsa.fi). Alldeles intill leden har diken fyllts igen, vilket hjälper myren att återta sitt naturliga tillstånd.

När man har passerat det igenfyllda diket går man 100 meter längs en skogsbilväg norrut och sedan fortsätter leden åt höger österut till en myr. Efter myren går leden genom en bärrik momark där det finns en plantskog till den fina myren Lehmisuo som är det sista tillfället där man kan beundra utsikten över myrarna. Från utkanten av Lehmisuo är det en kort bit genom en skogsdunge tills leden igen korsar skogsbilvägen. Leden går nu i huvudsak genom momark. Den lilla tjärnen Repolampi syns till höger just innan man kommer fram till skogsbilvägen som man följer cirka 500 meter åt höger österut. Sedan kommer en 300 meter lång avstickare till Pankalampi skärmskydd där det finns eldplats och torrtoalett. Man kan också tälta vid skärmskyddet. Ett litet tält kan få plats inne i skärmskyddet, men kom alltid ihåg att också ta hänsyn till andra friluftsmänniskor. Skärmskyddet förvaltas av Rautavaara kommun.

Bänkarna i Pankalampi skärmskydd kan lyftas upp så att ett tält vid behov får plats i skärmskyddet. Bild: Katri Suhonen

Skärmskyddet vid Pankalampi - Eldplatsen vid Yrttilampi, 6 km

Denna etapp är svårframkomlig på grund av höjdskillnaderna samt blockfälten och trädrötterna.Contortatall. Bild: Katri Suhonen

Från Pankalampi skärmskydd går det en 300 meter lång avstickare till Virvatulten polku. Nästan genast intill leden syns ringbarkade träd. Avsikten är att göra murken ved av planterade contortatallar som inte hör hemma i det traditionella nordsavolaxiska landskapet. Från denna restaureringsplats är det kort väg till gränsmärket vid Pumpulikirkko naturskyddsområde där informationstavlan vid tjärnen Pumpulilampi finns. Från Pumpulilampi är det 700 meter till Pumpulikirkko. Leden går genom fascinerande landskap med gammal skog.

Den mest kända sevärdheten inom naturskyddsområdet är Pumpulikirkko som är en stor jättegryta. Den ligger halvvägs längs leden, eftersom det är 10 km från Tiilikkajärvi till Pumpulikirkko och 9 km från Metsäkartano. I sprickdalen vid foten av jättegrytan porlar bäcken Konttipuro ystert. Sprickdalen bildades miljoner år före den senaste istiden när jordskorpan rörde sig. Jättegrytan uppstod i slutet av istiden för omkring 10 000 år sedan när smältvattnen från inlandsisen flödade. Smältvattenflödena satte även stora stenblock i rullning så att de gröpte ur jättegrytan under århundradenas lopp. Pumpulikirkkos väggar nöttes sönder och nu kan man se ett unikt tvärsnitt av jättegrytan.

Gamla vackra granbestånd täcker kanjonens sluttningar. Kanjonens botten är svårframkomlig på grund branta partier och stenfält. Efter kanjondalen vid Pumpulikirkko går leden vidare genom ett tät granbestånd bredvid den restaurerade (www.metsa.fi) myren Silvonsuo. Detta är en bra plats att närmare bekanta sig med restaureringsarbetet eftersom det från myren går en 200 meters avstickare till ett bränt skogsområde.

Konttipuro porlar. Bild: Katri Suhonen

Från Silvonsuo fortsätter leden i skydd av skogen där man sedan kommer till en liten bro. Landskapet blir en frodig djungel av ormbunkar och leden följer nu bäcken Konttipuro. Den idylliska bäcken leder till en liten kanjon som kantas av klippväggar med tjocka mattor av mossa. I kanjonen finns flera små broar över den slingrande bäcken. Leden är mycket svårframkomlig men det är också roligt att gå långsamt fram och beundra bäcken som strömmar i kanjonens hägn. Det är värt mödan att få se dessa landskap! Alldeles i slutet av kanjonen finns en hög klippa och vid foten av den har det samlats stenbumlingar som lösgjort sig från klippan.

Efter kanjonen går leden vidare genom ett gammalt granbestånd till en liten glänta där Pelkakangas informationstavla finns i utkanten. Härifrån är det 1 kilometer till Yrttilampi eldplats. Genast efter informationstavlan går man över en skogsbilväg. Efter en plantskog fortsätter leden över en glänta och in i ett skogsbestånd där man går uppför en sluttning och kommer till en skogsbilväg. När man har korsat vägen är det cirka 250 meter kvar till Yrttilampi eldplats där det finns en informationstavla och en torrtoalett. Man kan även tälta vid eldplatsen.

Eldplatsen vid Yrttilampi - Metsäkartano, 4 km

Etappen är lättframkomlig.

Från Yrttilampi eldplats fortsätter leden genom 30 - 40-åriga ekonomiskogar mot Metsäkartano. Ungefär halvvägs mellan Yrttilampi och Metsäkartano finns ett skärmskydd vid myren Yrttisuo. Skärmskyddet underhålls av Metsäkartano. Vid skärmskyddet finns det även ett fågeltorn samt litet längre bort en parkeringsplats. Från skärmskyddet är det 1,5 km till Metsäkartano som ligger vid norra stranden av sjön Ylä-Keyrittyjärvi. I Metsäkartano finns det en Natura-utställning som på ett mångsidigt sätt presenterar Rautavaaras och Varpaisjärvis naturskogar, myrnatur och älvar samt lokala historia. I anslutning till utställningen finns det fantasiväckande "Sudenpesä" (vargboet) för barnen.