Naturen i Utsjokiområdet är verkligen unik. Den branta Utsjokidalen är ett av Finlands nationallandskap och vyerna längs Tana älv är lika mäktiga och imponerande. I älvdalen och nedanför fjällsluttningarna växer träd, men fjällplatåerna är nästan helt trädlösa.

Fjällämmel. Bild: Reijo Nenonen, Vastavalo.fi.

Geologin i Utsjoki

Spåren från den senaste Weichsel-istiden syns tydligt i Utsjokis topografi. Som en följd av inlandsisens framfart avlagrades en jordmån bestående av lösa jordarter på den uråldriga berggrunden. Strömmande smältvatten i tunnlarna i inlandsisens botten slipade och sorterade stenmaterialet. Åssträckningarna vid Utsjoki och Tana älv skapades av grus och sand som transporterades med smältvattnet.

Berggrunden i Utsjoki består av två bergarter. Den västra sidan av Utsjokidalen består av ljusgrå eller rödaktiga och korniga granuliter, medan den östra sidan består av grårandig gnejs.

Skogsgränsens trädbestånd

Utsjoki ligger norr om barrskogszonen. Skogsgränsen utgörs här av fjällbjörkar. På de nästan helt trädlösa fjällplatåerna samsas torra rishedar med stora jänkämyrar och karga fjällsjöar.

Här och var växer dock mörkgröna, låga och buskiga uråldriga furor som minnen från varmare tider. I älvdalarna där det är ett mildare klimat växer det till och med gamla barrskogar. I mitten av förra seklet planterades på några ställen även tallar, som nu bildar tallbestånd.

På området växer även fjällbjörkbestånd som nästan totalt har förstörts av allmänna frostfjärilen och den allmänna höstmätaren som endast lämnat murkna stubbar efter sig.

Liv i extrema förhållanden

Många växter och djur i Utsjoki lever på den yttersta gränsen av sina utbredningsområden och vissa av dem har utvecklat särskilda underarter. Över 600 kärlväxtarter förekommer i området, av vilka många är sällsynta.

Kungsörn. Foto: Martti Rikkonen

Ett hundratal fågelarter häckar i Utsjokiområdet och många nordliga arter finns rikligt representerade. Besökare har möjlighet att få syn på till exempel kungsörn eller jaktfalk.