Människan har utnyttjat det här näset på många sätt under århundradenas lopp. De lokala naturförhållandena förändrades markant år 1830, då man började bygga en kanal på det lägsta och smalaste stället av näset för att få en farled mellan de två stora sjöarna. De halvfärdiga konstruktionerna och fördämningarna brast under vattnets tyngd och kanalen förvandlades till ett 30 meter brett sund. Så här uppstod Kaivanto kanal, som nuförtiden skiljer åt Verhoniemenharju och Kejsaråsen. Längelmävesis yta sjönk i samma veva ca två meter, till samma nivå som Roines yta.

Bild: Katri GourlayVehoniemenharju har varit ett populärt turistmål redan länge. Vyerna i området har beundrats av både Gustav III och kejsar Alexander I. Kejsaråsen lär ha fått sitt namn efter kejsarens besök 1819. År 1927 byggdes ett utsiktstorn på åsen och snart också en sommarrestaurang och ett hotell. Hotellverksamheten pågick fram till år 1980. På stället finns i dag Vehoniemi bilmuseum, som blev klart år 1983.

Vehoniemenharju övergick i statens ägo år 1934. Före det hade man avverkat skog på åsen och låtit boskap gå på bete på området. Det växer rikligt med björkar och enar på åsen, vilket avslöjar att området en gång i tiden använts för bete. Nuförtiden är Vehoniemenharju-Kejsaråsen ett Natura 2000-område, som sköts av Forststyrelsen.