Naturen i Torronsuo

Bild: Vesa Nikkanen
I Torronsuo nationalpark har du Finlands djupaste myr under fötterna. På högmossen, som är karg och nästan i naturtillstånd, trivs tranor, vitmossa och tranbär. Doften av skvattram förtrollar vandraren.

Så här värnar vi om naturen

Torronsuo, Finlands djupaste myr

Torronsuo nationalpark består nuförtiden nästan enbart av kärrmarker. I mitten på myrområdet finns det många små tallbevuxna skogsholmar. Torronsuo är inramat av skogar, åsar, bergsstup och utsiktsberg med vid utsikt över myrens olika delar. Torronsuo nationalparks myrområden har bevarats i så gott som naturligt tillstånd trots sitt läge mitt i Södra Finland.

Bild: Titta Jylhänkangas

Bild: Elina NystedtTorvtäcket som bildats och växt i Torronsuo under årtusendenas lopp är över 10 meter på de tjockaste ställena. Det över 10 km långa myrområdet består av flera högmossar som är i kontakt med varandra. Högmossarnas karga mittpartier höjer sig flera meter över laggen, som har tunnare torvtäcke, är frodigare, blötare och består av grankärr. De glest tallbevuxna mittpartierna med tjockt torvtäcke bildar en labyrint av torrare tuvsträngar och blötare höljor samt av stora höljor med öppen vattenyta.

 

 

Tillflyktsort för insekter och fåglar

För fåglar är Torronsuo med sina kantskogar ett viktigt häckningsområde och en rastplats under flyttningstiderna. Om våren och hösten vistas stora flockar av flyttande tranor på myren. De stora höljorna är omtyckta bland vattenfåglarna och vadarna. Beståndet av dalripor som lever i videdungarna runt myrens kanter är bland de sydligaste i Finland.

Bild: Vastavalo/Jaakko Vähämäki

Till det stora myrområdets fågel- och insektfauna hör även nordliga arter. På högmossen fladdrar vackra dagsfjärilar såsom klintvisslaren, Frejas pärlemorfjäril och Friggas pärlemorfjäril. Dessa har fått ett tillflyktsställe på Torronsuo. I övriga delar av Södra Finland har de som följd av uppdikningen av myrar försvunnit eller blivit sällsynta. Åtminstone sporadiskt häckar nordliga arter som stjärtand, varfågel och brushane på Torronsuo. Även fjällens melankoliska visslare, ljungpiparen, har ett rätt så tätt bestånd på Torronsuo.

Talpianjärvi fågelparadis är känt för sitt täta bestånd av småfläckig sumphöna. Den före detta sjön som torrlagts till en blöt mad har köpts och utgör en del av parken.

Kran. Bild: Tapio Tuomela

Myrnaturens syrliga tranbär

Myrvegetationen på Torronsuo är synnerligen mångsidig. Högmossens grundarter ljung, getpors, odon, kråkbär, tranbären, svartstarr och myrsälting förekommer i rikliga mängder. Den ställvis lundartade floran på myrens holmar utgör en kontrast mot högmossens karghet. På Kiljamo skogsholme blommar t.ex. blåsippa och vårärt om våren. Lindar och skogstry hör till holmarnas vedartade lundväxter. Tranbäret är Torronsuo nationalparks symbolart.

Tranbäret är Torronsuo nationalparks symbolart. Bild: S-M Hiukkamäki

Sällsynta mineraler

Torronsuo har varit känt för sin kvarts ända från 1700 -talet, samt för sina sällsynta mineraler, så som olika pegmatiter, sedan början av 1800 -talet. Av de 60 pegmatitmineraler som hittats på området har 15 upptäckts för första gången i Finland. Sukulatiten, som fått sitt namn efter Sukula by, hittades på området för första gången i världen. År 1862 besökte A. E. Nordenskiöld Torronsuo för att närmare undersöka områdets tantalmineralförekomst. Från detta besök härstammar nästan alla Europas muséers första tantalmineralprover.

Bild: Titta Jylhänkangas

Torronsuo nationalpark

  • Inrättad  1990
  • Areal 30 km²

Torronsuo nationalparks symbol - tranbär

Torronsuo nationalparks symbol är tranbär

Forststyrelsens publikationer från Torronsuo
(julkaisut.metsa.fi)

Övriga publikationer

  • Torkkomäki, M. 2001: Lounais-Hämeen kansallisaarteet -Torronsuo ja Liesjärvi. 120 s. (på finska)
  • Torro Sällskapet r.f. 2002: Torro - kylä muutakin kuin suota. Forssan kirjapaino Oy. 264 s. (på finska)