Mer information om Suomujoki skoltfälts historia

Före andra världskriget bodde skoltsamerna i Petsamo. När Finland förlorade Petsamo till Sovjetunionen i kriget evakuerades skoltsamerna från sin boplats. Även familjen Semenoff förlorade sitt hem vid landavträdelsen, liksom sina renar och nästan all sin övriga egendom. Efter evakueringen kunde de inte återvända till sin hemtrakt utan slog sig ned på den finska sidan så nära sin tidigare boplats som möjligt och i en trakt med likartade naturförhållanden. Man skyndade sig att uppföra de nya byggnaderna vid sjön Kotajärvi i Suomujoki. Först byggdes en torvkåta. Det blev anspråkslösare bostäder än i Suonikylä, som aldrig blev riktigt färdiga eftersom de bara användes under tre somrar. Sin vinterbostad hade familjen 12 km bort på Luttojokis strand vid Oskarikoski, nära Suomujokis mynning. Dit åkte man båt i slutet av augusti och återvände till sommarboplatsen i maj.

På skoltfältet bodde Oudas (f. 1876) och Natalia (f. 1873) Semenoff samt deras dotter Maria och sönerna Pietari ("Päett", f. 1921), Iivana ("Uts-Evvan", f. 1908), och Ivana (Jõnn-Evvan). Till Pietaris familj hörde hans hustru Helena (f. 1924, född Fofanoff) och till Iivanas familj hustrun Eufrosimia (f. 1908) samt två döttrar och en son, och till Ivan (Jõnn-Evvan) familj hustru Fedosia, fyra dotter och två söner. Även Oudas och Natalias dottersöner Ontrei och Eljas hörde till familjegemenskapen.

Hela boplatsen har omgetts av ett 1,5 km långt renstängsel med tre grindar. Området söder om stängslet i sundet mellan Kotajärvi och Mukkaperäjärvi var en beteshage för fåren, som togs dit med båt. Nordväst om stängslet har det funnits en separat inhägnad runt en liten tjärn. Sedan familjen Semenoff flyttat har Lapplands renbeteslag använt renstängslet som en temporär renskiljningsplats.

Renstängel. Bild: Pertti Mäkelä

Skoltfältet har restaurerats bland annat år 1981 på Världsnaturfondens Finlandsfonds talkoläger. Skoltsamerna Pietari Semenoff och Matti Sverloff deltog i arbetet som guider och historieberättare. Museiverket och Lapplands naturtjänster vid Forststyrelsen sköter nu om underhållet av byggnaderna och fältets omgivningar.

Stugan och bastun uppfördes på nytt år 1983. Stugan används som bas för nationalparkens tillsynsmän.