Förhistoriska boplatser och rengropar

På Pöyrisjärvi ödemarksområde har det hittats rikligt med förhistoriska fornlämningar. En del av fornlämningarna är gamla boplatser, fångstgropar och heliga platser från stenåldern och den tidiga metallåldern. Största delen av de hittills funna fornlämningarna befinner sig runt Pöyrisjärvi.

Pöyrisjärviområdets förhistoriska boplatser anses att ha varit tillfälliga, och de har synbarligen använts som fångstställen. Som bevis på detta kan man hålla de från området funna spetsiga verktyg och skrapverktyp, som troligen har använts som fångstredskap och till att bearbeta hudar med.

På Pöyrisjärvi ödemarksområde har det hittills kartlagts 21 fångstgropplatser. Med fångstgroparna har man fångat fjällrenar, och längre söderut även skogsvildrenar och älgar. Groparna, som var urgröpta i marken och hade lodräta väggar, täcktes med ett lätt takmaterial och på deras botten hade man möjligen rest vässade spjut eller stenar. Groparnas storlek utgör nuförtiden endast en liten del av deras ursprungliga storlek.

Fiskarnas, jägarnas och renskötarnas ödemark

På det nuvarande Pöyrisjärvi ödemarksområde har de viktigaste näringsgrenarna redan i århundraden varit jakt och fiske. Pöyrisjärvi har på sin tid varit en viktig stödpunkt för fiskare, eftersom den stora sjön var en betydande sjö för fiske. Förutom vildrenar har det jagats bl.a. bävrar, rävar och björnar på området. Ren- och bäverjakten upphörde på 1800-talet, då arterna dog ut.

Bild: Seija Olkkonen.

Renskötsel har utvecklats till en betydande näring efter det att fjällrenarna domesticerades. Till Finland kom renskötseln troligen på 1600-talet. Före gränsavspärrningskontraktet mellan Finland och Norge vallades renarna på det nuvarande Pöyrisjärvi ödemarkområde av Kautokeinos samer. Gränsavspärrningskonventionen ingicks år 1852, varefter två sommarmärkningsområden bildades på området, ett vid Pöyrisjärvi och ett vid Kalkujärvi-Naltijärvi-området. Ännu idag lever det folk en del av året i Pöyrisjärvis och Kalkujärvis lappbyar.