Petkeljärvi skogvaktarstuga
Vinterskrigets skyttegrav och fältskydd
Madar som kulturlandskap
Petkeljärvi nationalpark fyllde 60 år
Petkeljärvis 60-åriga historia som nationalpark
Höstack

Petkeljärvi skogvaktarstuga

Petkeljärvi skogvaktarstuga var bebodd till medlet av 1970-talet, varefter den har varit ibruk ganska litet. Stugan restaurerades åren 2004. Man kan bekanta sig med stugan under Petkeljärvi friluftscentrets öppettider. Läs mer om Petkeljärvi skogvaktarstuga.

Vinterskrigets skyttegrav och fältskydd

I Petraniemi finns det delvis restaurerade krigskonstruktioner från andra världskriget. Dessutom finns det på Joutenjärvis strand rester av krigstida hästskydd. Egentliga strider utkämpades inte på parkens område, utan på det närliggande Oinassalmi. 

Madar som kulturlandskap

Traditionellt samlade man vinterföda för boskapen på de sanka myrängarna. I nationalparken finns det sammanlagt ca 20 ha madar. Nuförtiden sköts madängen (1,9 ha) som ligger mellan Kuikkalampi och Petkeljärvi enligt traditionella arbetsmetoder alltid då det finns tillräckligt hö att slå. Då samlas starrhöet på traditionellt vis i en höstack på ängen.

Petkeljärvi nationalpark fyllde 60 år

Petkeljärvi nationalpark inrättades år 1956 tillsammans med sex andra nationalparker. Tanken på att skydda Petkeljärvi fanns redan före krigen, för år 1933 beslöt man göra området till urskog. Efter krigen motiverades inrättandet av nya nationalparker och naturreserverat med landförlusterna, för efter dem fanns det bara två av de fyra nationalparker som inrättades år 1938 kvar på den finska sidan av gränsen. Ersättande nya parker föreslogs av bl.a. de naturvetenskapliga samfunden, men i Petkeljärvi var också lokalbefolkningen aktivt involverad i saken.

Petkeljärvis 60-åriga historia som nationalpark

Från överloppsmark till nationalpark

Området där Petkeljärvi nationalpark är belägen var på 1800-talet överloppsmark som tillföll staten. I storskiftet 1832 blev området samfälld mark, som invånarna i de närbelägna byarna kunde utnyttja. En del av området användes som äng och på sina ställen steg också svedjeröken mot himlen. Också industrin var intresserad av träden på överloppsmarken. Ägaren till Möhkö järnbruk eftertraktade veden till sina masugnar. Länets guvernör ville ändå inte att värdet på överloppsmarkens skogar skulle sjunka och beviljade sålunda inte bruket tillstånd att ta träd.

Tanken på att skydda Petkeljärvi uppstod redan före krigen, när området skyddades som urskog år 1933. Efter krigen motiverade man inrättandet av nya nationalparker och naturreservat med landavträdelserna, för efter dem fanns bara två av de fyra nationalparker som inrättades år 1938 kvar på den finska sidan av gränsen. Ersättande nya parker föreslogs bl.a. av de naturvetenskapliga samfunden, men i Petkeljärvi var också lokalbefolkningen aktivt involverad i saken.

Man börjar utveckla parken

Man började utveckla nationalparken för friluftsändamål år 1957, när man markerade leder med färg och satte upp skyltar i området och på vissa ställen längs vandringsleden byggde man trappor. För att förbättra möjligheterna för friluftsliv i området började man år 1959 bygga en väg från Oinassalmi till Petraniemi, men först måste man hugga upp väglinjen. Pekka Tolvanen, som vid den tiden var arbetsledare i Ilomants revir, kom ihåg hur det gick till när väglinjen öppnades. Först fälldes de träd som stod på linjen, och då måste man också vara noga med i vilken riktning träden fälldes så att det skulle gå så enkelt som möjligt att samla ihop dem. Träden samlades ihop och transporterades med hästar, som det vid den tiden fortfarande fanns gott om i Ilomants. En del av de fällda träden sågades på platsen till bräder och timmer och de användes senare när man byggde parkvaktens stuga.

Man började år 1960 utveckla Petraniemi campingområde, och man byggde där bl.a. ett kokskjul. Campingområdet var från första början i flitig användning sommartid, och många föreningar och organisationer hade nationalparken som ett av sina utflyktsmål.

Nationalparken lockade alltså turister ända från första början och i verksamhetsberättelsen för år 1965 kommenterade revirforstmästare Vilho Kärki saken såhär:

Skogar och landskap i naturtillstånd tycks intressera människorna i allt högre grad som motvikt till den hektiska livsrytmen. Sålunda har antalet besökare i nationalparken ökat från år till år. Under den gångna regniga sommaren var antalet besökare större än föregående år och uppgick till ungefär 9000 besökare. Av dem övernattade ungefär 4000 på campingområdet medan 5000 gjorde ett dagsbesök i parken. Under sommaren åkte ungefär 3000 bilar, ungefär 900 motorcyklar samt ungefär1200 mopeder och cyklar längs vägen i nationalparken.

Antalet besökare ökade i jämn takt under hela 1960-talet, för ett par år senare beräknades antalet besökare och övernattande till ungefär 13 400 personer per sommar." År 2013 uppskattades antalet besök i Petkeljärvi till 20 000.

Källa: Kumpulainen, Jouni: Petkeljärven kansallispuiston historiaselvitys, Forststyrelsen, 2005.

Numera är parken Karelens vackra pärla

I nationalparken är en hel mängd av den finländska naturens bästa drag representerade: ståtliga åsar, klara tjärnar och mäktiga urgamla tallskogar. Allt detta kan man uppleva under en dagstur längs korta vandringsleder. Man ser vattnet skymta fram mellan träden när man bestiger den ena åsen efter den andra. Från Petkeljärvi kan man också bege sig ut på en längre vandring för i parken börjar Norra Karelens äldsta vandringsled Taitajan taival.


Petkeljärvis åslandskap. Bild: Forststyrelsen / Lentokuva vallas

Petkeljärvi friluftscenter är beläget i ändan av landtungan Petraniemi, där vägen till nationalparken slutar. Det är ytterst få nationalparker där man kan få restaurangservice eller logi alldeles i parkens kärna. Sommartid kan vandrarna få njuta av storlommens rop och de kan t.ex. i gryningen bege sig ut på Valkiajärvis vatten med roddbåt eller kanot. Invid friluftscentret finns Petkeljärvi naturstuga med en utställning som berättar om vikten av att skydda den värdefulla åsnaturen. I terrängen i Petraniemi kan man dessutom se delvis restaurerade krigskonstruktioner från andra världskriget, såsom en korsu och en löpgrav.

Invid vägen till nationalparken finns också parkvaktens gamla stuga, som man har iståndsatt och inrett i 1960-talsstil. I stugan presenteras parkens historia. Turismen har långa traditioner i Petkeljärvi för på 1960-talet fanns det en kiosk bredvid vägen där parkvakten sålde bl.a. näverlurar som souvenirer åt besökarna.

Höstack

Förr i tiden kunde man resa långa vägar för att slå hö på naturängarna. Om sommaren tillbringade man ofta flera dagar i sträck i höarbete på ängen. Arbetet inleddes tidigt på morgonen, eftersom höet lättast gick av då det var fuktigt av dagg. Höet samlades i stackar för att torka och som högst kunde stackarna vara fyra meter höga. Höstackarna påminde till sitt utseende om takåsar. Höet sattes upp mellan höstackens höga störar. De upprättstående störarnas mellanrum var ca två meter. På myrarna var man tvungen att göra stackens botten på ca 60 cm:s höjd på stubbar och stolpar. Efter att man lagt det nedersta höet mellan störarna gjorde man sneda sidostöd, som höll stacken luftig. Samtidigt fick stacken sin takåsaktiga form. På sidostöden lade man hö turvis från båda sidorna. Höet snurrades trassligt för att det skulle hållas på plats. Endast det översta höet på stacken slätades till. Höet som förvarades i stackar transporterades på vintern med släde som boskapsfoder.

Petkeljärvi nationalpark

  • Inrättad  1956
  • Areal 6 km²

Petkeljärvi nationalparks symbol - storlom

Petkeljärvi nationalparks symbol är storlom