Livet på ön var harmoniskt, för syskonen hade alla sina egna uppgifter som de trivdes med. Karlarna ansvarade för utomhusarbetena, såsom anläggandet av beteshagar. Matti och Janne byggde hundratals meter gärdsgård av sten och trä utmed åkrarna. Stenarna fick bröderna från de röjda åkrarna. De ställvis manshöga och omsorgsfullt staplade stengärsgårdarna är en fin sevärdhet på Paimensaari.

Stenrösena är lämningar från åkerröjningar. Bild: Auvo Sapattinen

Syskonen levde ingalunda som eremiter på ön, utan de hade ett livligt socialt umgänge. De besökte grannarna och grannarna kom på visit till ön. Matti till exempel gick på visit varje söndag. Han var en glad och livad person, som också grannens barn uppskattade mycket. Janne var mera allvarlig till sin läggning, och bröderna var annars också mycket olika. Matti var något av en uppfinnarjocke. Han har konstruerat de originella låsen till ladugården och stallet. Brödernas samarbete var värdefullt, det var nämligen Janne som i praktiken förverkligade Mattis uppfinningar.

Ida var den mest konstnärliga av syskonen. Då de dagliga sysslorna var undanstökade kunde hon måla och t.ex. snickra bord av trädrötter. I öns aldungar finns det fortfarande spår av hennes konstnärlighet: stenhögar som hon formade som blommor. Gårdsplanen pryddes däremot av trädgårdsväxter. På den vackra gården blommar än i dag studentnejlika och blågull.

Kvinnorna skötte hushållet, gårdsplanen och boskapen. Husdjursskötseln var Helmis gebit. Hon var dessutom så skicklig på handarbete att släktens flickor kom till Paimensaari för att gå i lära hos henne. Helmi hade lärt sig sy genom att delta i en korrespondenskurs. Helmi använde också stickmaskin till att sticka trikåer, som oftast var beställningsarbeten från bybor. Ida handarbetade också, och hon var en duktig hushållsmänniska. Något tag arbetade Ida som kokerska på Levälahti skola. Hon var en ofta anlitad husmor på bybornas kalas. Ida var också snabb i repliken och en populär talare vid olika evenemang. Hon arrangerade också hushållskurser för byborna.

Religionen spelade en viktig roll i syskonens vardagsliv. Man lyssnade på morgon- och kvällsandakterna i radion. Ida blev redan som ung söndagskollärare. Helmi deltog också i söndagsskoleverksamheten. Syskonen tog alla del i missionsarbete bl.a. genom att i missionsföreningen sälja dockor som de själva gjort.

Tre av syskonen levde hela sitt liv på Paimensaari. Helmi dog vid 63 års ålder år 1976, Ida vid 82 års ålder år 1977 och Matti vid 83 års ålder år 1983. Janne firade under sina sista levnadsår endast somrarna på den kära ön. Han dog vid 86 års ålder år 1991. Man kan i dag bekanta sig med Paimensaaris landskap, som fortfarande starkt präglas av Helmis, Jannes, Mattis och Idas livsverk.