Fåglarnas år vid Limingoviken

Bild: Erkki Toppinen.

Januari–februari 

Vid Limingoviken är det lugnt och tyst på vintern. Under goda sorkår kan man stöta på intressanta sorkätande rovfåglar på strandängarna, t.ex. hökuggla och lappuggla.

Under exceptionellt varma vintrar kan man se måsflockar vid fiskarnas vakar på Lumijokifjärden. Bland måsarna finns ibland även arktiska vittrutar.

Mars

Vid Limingoviken är den första delen av mars ganska vintrig och den förestående våren framkommer endast genom att de övervintrande fåglarnas sång har ökat. De första flyttfåglarnas ankomst kan man vanligtvis börja vänta på efter att halva månaden gått. Då dyker bl.a. råkorna upp till sina häckningssamhällen. Grågässen anländer redan till den frusna viken för att reservera häckningsplatser och sånglärkor (Alauda arvensis) och snösparvar dyker upp till snöfria platser.

Under tidig vår är tornet vid Sannanlahti det bästa utflyktsmålet. Under gynnsamt väder kan man bl.a. se flyttande kungs- och havsörnar. 

April 

Våren anländer på riktigt först i april, men vintriga förhållanden kan fortfarande stanna upp flytten för en lång tid. Våren kommer igång ordentligt först när stränderna blir isfria i slutet av månaden. De första smältplatserna dyker upp framför fågeltornet i Virkkula vid älven Lumijokis mynning samt vid älven Temmesjokis mynning. En av de mest imponerande händelserna i april är definitivt sädgåsens vårflytt. Antalet fåglar är oftast som störst kring den 20–25 april. Gässen äter främst på åkrar, men de övernattar gärna i vattnet. Då älvmynningarna blir isfria finns det goda möjligheter att få se gässen flyga till sina övernattningsplatser. Det fina skådespelet ser man bäst från tornet vid älven Temmesjokis mynning.

I månadsskiftet april–maj är även många större fåglars flytt som livligast. Då flyttar bland annat storspoven och områdets symbolfågel rödspoven. Man kan lättast bekanta sig med spovarna strax efter deras ankomst då deras spelläten, som påminner starkt om vulgära rop, ljuder högt till exempel över ängen kring tornet i Virkkula.

Maj

Maj är klart den månad då fågelbeståndet är som mest mångsidigt. I början av maj pågår gässens flytt fortfarande för fullt och nu kan man se en betydligt större del arktiska spetsbergsgäss bland flockarna. I början av maj är även möjligheterna att få se ytterst utrotningshotade fjällgäss som störst, även om artens huvudsakliga rastområden varit belägna utanför Limingonviken under de senaste åren.

I början av månaden är många mindre sjöfåglars flytt som livligast och viken kryllar av färgstarka andhannar. Av simänderna anländer gräsanden först. Därefter följer krickor, bläsänder, stjärtänder  och ett färre antal snatteränder. Sist anländer årtornar och skedänder, som har den längsta flyttresan. Utanför de huvudsakliga flyttperioderna kan många av änderna förekomma i överraskande få antal: i slutet av maj ser man till exempel väldigt få bläsänder innan ruggande andhannar börjar samlas vid viken.

Vadarnas flyttflockar är vanligtvis som störst vid regnigt väder och direkta köldknäppar på våren. Vid vackert väder är fåglarna livliga och har inte tid att vila. De första brushanarna anländer kring första maj, men flytten är som livligast först i mitten av månaden. Därefter kan man följa de stoltserande brushanarnas mäktiga spel vid vikens stränder.  De mindre vadarna ökar vanligtvis i antal först i slutet av månaden. De utrotningshotade sydliga kärrsnäpporna börjar dyka upp på sina häckningsplatser på strandängarna redan i slutet av april.

De sista genomflyttarna har ofta väldigt bråttom och de förekommer endast sporadiskt. Under de allra sista dagarna av maj kan man ibland se upp till hundratals myrsnäppor som reser till sina nordliga häckningsmyrar, men om vädret endast är soligt med sydliga vindar under den korta flyttperioden kan hela flytten gå nästan obemärkt förbi.

Maj är också den bästa tiden för att se den mystiska rördrommen, vars bölande läte låter som om man skulle blåsa i en tunna. Denna mystiska vassmygare stöter man på mycket sällan, men dess brölande läte sträcker sig långt under våren.

Maj är också en utmärkt tid att träffa på rariteter. Det här är också den bästa tiden för att träffa på arter som förekommer mera regelbundet, såsom ängs- och stäpphök och citronärla.

Juni

I juni anländer de sista vårflyttarna. De första av de sydliga sångarna, som endast förekommer i ett fåtal, såsom busksångare och gräshoppsångare, anländer vanligtvis först i slutet av maj. Under samma tid kan en del vadare redan ha inlett sin höstflytt. Till exempel svartsnäpporna börjar återvända från sina nordliga häckningsmyrar redan under de första dagarna av juni – efter kanske endast ett par veckors visit till häckningsområdet! Även storspovar och tofsvipor kan börja röra på sig på ett sätt som påminner om höstflytt redan i maj.

I början av juni vistas fortfarande hundratals icke häckande svanar vid Limingoviken, men de försvinner plötsligt ungefär en vecka före midsommar. Oftast beger sig dessa icke häckande unga fåglar mot Kolahalvöns ruggningsområden under nattens korta skymningstid. Efter detta följer en några månader lång tid utan svanar vid Limingoviken, eftersom sångsvanen åtminstone inte ännu häckar vid viken. Vid samma tid flyttar även bläsandshannarna på natten till sina egna ruggningsområden.

I juni är fåglarnas morgonkonsert på strandängarna, i strandbuskagen och skogarna som livligast. De ljudligaste fåglarna vid Limingoviken är sävsångare, sävsparv, lövsångare, buskskvätta och ängspiplärka.

Ett element saknas däremot i konserterna i juni: ännu under 1990-talet anlände en handfull gyllensparvar till Limingoviken och de första individerna anlände oftast först i början av juni. Arten har däremot inte påträffats här sedan år 2003 och inte heller i hela Finland sedan år 2006. Artens försvinnande från Finland har att göra med att gyllensparven minskat i antal i hela världen.

Juli

Juli är den bästa tiden att se många vadarfåglar som häckar i det arktiska området i sina praktfulla festskrudar. Limingovikens bästa vadarstränder är däremot något svåråtkomliga och utflykter till dessa områden är ett hot mot häckande vadares ungar. Därför lönar det sig att bege sig på vadarutflykt till t.ex. Karlös nordvästliga strand eller till Siikajoki. Då vattenståndet är lågt ser man också många arktiska vadare från Virkkula. I juli försvinner många häckande vadare redan mot sina övervintringsområden. Till exempel vuxna rödspovar ger sig av och även de unga försvinner senast i augusti.

Under högsommaren samlas många ruggande sjöfåglar till Limingoviken. Dessa består främst av hannar som redan skött sin uppgift under häckningen. Grågässens ungar samlas till exempel till Lamunkari och de fåglar som inte häckat eller som misslyckats med sin häckning flyttar för att rugga till exempel till Karlös sydliga stränder. Under sommaren påträffas hundratals unga tranor som inte häckar vid Limingoviken. En del tranpar häckar på våtmarkerna längs stränderna, men häckande fåglar uppför sig förvånansvärt diskret.

Augusti

I augusti fortsätter sjöfåglarna att samlas vid Limingoviken. Då andjakten börjar den 20 augusti packar sig största delen av sjöfåglarna till fridlysningsområdet i den innersta delen av Virkkula. Innan man grundade ett tillräckligt stort fridlysningsområde blev Limingoviken i praktiken helt tomt på sjöfåglar då andjakten började. Numera ser man hundra- eller tusentals sjöfåglar i Virkkula ända långt in i oktober. Även gäss samlas på fridlysningsområdet: i början grågäss men senare även sädgäss.

Vadarflytten är mångsidig även i augusti. Bland många arter flyttar yngre fåglar senare än de vuxna fåglarna. I vassruggarna och strandbuskagen kryllar det av fåglar då sparvfåglar tankar insekter inför sin långa flyttresa mot Afrika och Asien. I augusti är flyttrafiken i Finlands luftrum som livligast, men flytten sker till största delen obemärkt under natten.

September

I början av september flockas hundratals brushanar på stränderna vid Limingoviken. Till skillnad från de brokiga brushanar som man ser på våren består fåglarna under den här tiden av året av unga fåglar i bruna toner. Stora fågelmängder (vid sidan av gnagare) lockar alltid även rovfåglar och i slutet av sommaren och på hösten är fågeltornet i Virkkula en utmärkt plats att betrakta rovfåglar. Det lönar sig i synnerhet att ta en noggrann titt på olika staketstolpar och andra utsiktsplatser: där sitter ofta t.ex. blåa och bruna kärrhökar, stenfalkar och pilgrimsfalkar samt havsörnar.

I september–oktober kan man se många vandringsfåglar som alltid förekommer sporadiskt och som gör höstutflykten intressant. Vissa år kan man se hundratals flyttande nötskrikor och andra år stjärtmesar. Ibland kan man se flockar av bärätande tallbitar och sidensvansar eller hökugglor som vandrar efter sorkar.

I september har sparvfåglarna minskat betydligt i antal, men nu är det dags att söka i synnerhet östliga specialiteter bland flockarna. Taigasångaren är en art som börjat förekomma allt mera regelbundet under de senaste åren. Den känner man i allmänhet igen på dess vassa lockläte. I mitten av september är chansen att se denna östliga specialitet som bäst. De bästa platserna vid Limingoviken är till exempel Varjakka i Lumijoki och Oulunsalos udde.

Oktober

I början av oktober vilar fortfarande upp till tusentals sjöfåglar i strandvattnet vid Virkkula trots att antalet hela tiden sakta men säkert minskar. Det stora antalet sjöfåglar består ända tills den innersta delen av viken fryser. Eftersom vattenområdet i fråga är väldigt grunt kan redan ett par dagars frost dra ett istäcke över den innersta delen av viken. Sjöfåglarna återvänder vanligtvis inte till viken även om den skulle smälta senare. Då andra sjöfåglar redan delvis drar sig söderut börjar svanarnas höstflytt vara som livligast. Svanarnas höstflytt framskrider till stor del enligt vädret: de sista svanarna drar sig söderut först när även de stora vattendragen börjar frysa. På hösten kan man se hundratals svanar även vid Limingoviken, men de viktigaste samlingsplatserna i närheten finns på Karlö och i Siikajoki.

November–december

Vintern anländer till fåglarnas värld med isen, men de sista svanarna och sjöfåglarna envisas med att stanna ända tills även Lumijokifjärden täcks av is. Av de gråsiskeflockar som rör sig längs stränderna kan man under vintern oftast se ett färre antal snösiskor eller ännu mera sällsynta vinterhämplingar.