Esbovikens naturskyddsområde är beläget på det smala ekbältet på Finlands sydkust. På området skyddas och sköts havsstrandens natur med tillhörande lundar, ädelträdskogsdungar och ängar samt de organismarter som hör till dessa. Området är en del av det 223 hektar stora Natura-området Esboviken-Bastvik (www.ymparisto.fi, på finska).

Lindarna höjer sig mot skyarna. Bild: Aura Piha

Skyddsområdets jordmån består huvudsakligen av lerhaltig och flack gammal havsbotten. De två sluttningarna på området, alltså den lövdungsrika Fiskarskullen och den nordligare Hakamäki, utgör ett undantag. Esboviken var ännu 2000 år f.Kr. en bred havsvik, och endast Fiskarskullens krön höjde sig upp ur havet som ett skär. På grund av landhöjningen ligger havsytan nu ungefär 15 meter lägre. Landhöjningen fortskrider fortfarande och erbjuder möjligheten att följa med den naturliga utvecklingen av vegetationen på jorden som så småningom blottas.

En lind på Fiskarskullen. Bild: Jyri MikkolaStörsta delen av naturskyddsområdet består av ängar och vassruggar, och ungefär en tredjedel av gammal igenvuxen hyggesmark. Ur naturskyddssynpunkt är det viktigaste området ändå lundområdet på Fiskarskullen, där det huvudsakligen växer skogslind och som sekundär art bl.a. skogsalm och hassel. Lundområdets jättelika lindar bildar en för Finlands förhållanden sällsynt omfattande lindskog (3 ha). Fiskarskullen är speciellt ståtlig om våren då stor nunneört, gul-, vit- och blåsippa, svalört, skogsbingel, lungört och vårlök täcker kullen med sin blomsterprakt. Esboviken är också ett viktigt rastställe för flyttfåglar. Dessutom häckar bl.a. kattuggla, skogsduva, mindre hackspett och kaja på området. I viken fiskar fiskgjusen.

En del av naturskyddsområdet sköts aktivt: De öppna ängsområdena och en del av vassruggen sköts med hjälp av betande boskap. Från det öppna betesområdet avlägsnades i oktober 2006 tuvtåteltuvor som ratas av boskap. Förutom att fräsa bort tuvtåteln så gallrades också betesområdets björkbestånd i februari-mars 2007. Tillika avlägsnades unga granplantor från björkdungen och dessutom röjde man kring de unga lindarna i hagen så att de får bättre möjligheter att växa. Genom skyddsåtgärder försöker man upprätthålla och förbättra levnadsvillkoren för de växt- och insektarter som är typiska för hagmarken. Från lundområdet avlägsnades granar för att garantera lundväxtlighetens livskraft. Frivilliga närboende och växtentusiaster har också deltagit i skötselarbetena.