Landskapet vid Bottenviken formas ständigt av landhöjningen och havet. Även människan har lämnat sina spår i landskapet. Det är sannolikt att människor har rört sig på öarna i Bottenvikens nationalpark ända sedan öarna steg ur havet. Det är möjligt att det funnits bosättning på de högsta öarna redan i slutet av 1500-talet eller i början av 1600-talet. På många öar i nationalparken kan man se fornlämningar, det vill säga spår av människans verksamhet. Den som besöker öarna kan bland annat se olika gamla byggnadsgrunder, stensättningar för gistvallar (ställningar där man torkat nät) samt stensättningar som fungerat som stöd för båkar, det vill säga sjömärken. 

De kanske mest betydelsefulla och populäraste kulturhistoriska objekten i nationalparken – de gamla fiskelägena och råmärket Piispankivi – ligger på öarna Selkä-Sarvi, Pensaskari och Iso-Huituri. 

Fiskelägen  

I de restaurerade fiskelägena på öarna Selkä-Sarvi och Pensaskari i Bottenvikens nationalpark kan man beundra kulturlandskapet som formats av den gamla fiskekulturen och bekanta sig med nejdens kulturhistoria. Byggnaderna, som numera är i museibruk, och föremålen i dem berättar å ena sidan om en livskraftig fiskekultur och å andra sidan om den förändring som den traditionella fiskekulturen stod inför då nya redskap och material blev vanligare.  

Selkä-Sarvi fiskeläge  

Fiskeläget på Selkä-Sarvi är det mest omfattande och enhetliga fornlämningsområdet i Bottenvikens nationalpark. Området ligger i den södra delen av ön Selkä-Sarvi.
I Bottenvikens fiskeskärgård och fiskehistorien på ön Selkä-Sarvi kan man under de senaste århundradena urskilja två uppsving. Det ena ansluter till Karlöbornas ankomst till området i slutet av 1800-talet, och den andra till kristiden under 1930-talet. Byggnadsbeståndet i fiskarbyn på ön Selkä-Sarvi har antagligen varit som störst på 1800-talet, men byn har varit tätt bebyggd även under 1930–1940-talen. Många av byns byggnader har emellertid inte varit särskilt långlivade eftersom det varit en tradition i regionen att flytta oanvända byggnadsdelar till andra platser.  

Ailinpieti stuga på Selkä-Sarvi har byggts på 1860-talet. Stugan anses vara välbevarad med tanke på förhållandena och den är ett unikt exempel på fiskarbastutraditionen från 1800-talet. Även andra byggnader i närheten av Ailinpieti har en intressant historia. Kalla ödestuga ägs av Forststyrelsen och byggdes ursprungligen av stockar från en annan större stuga. Stockarna har kapats av bakom timringarna. Detta förklarar åtminstone delvis varför byggnaden är så liten. Forststyrelsens hyrestuga Kokko är å sin sida byggd som nätmagasin på 1930-talet. I början av 1960-talet byggdes Kokko om till en bostad. Alldeles intill Ailinpieti stuga finns Jauhola saltbod som byggdes 1930. På 1960-talet började man bygga om saltboden till en fiskarbastu, men arbetet blev aldrig färdigt. Senare har byggnadernas väggar och tak reparerats och delar av dem har bytts ut.  

På ön Selkä-Sarvi kan man förutom byggnaderna och byggnadsgrunderna även se gamla båtplatser och huggmärken i stenar. På ön Selkä-Sarvi finns även två solur som huggits i stenar. Det ena soluret ligger i ett gammalt fiskeläge, det andra finns på öns högsta punkt i den mellersta delen av ön.  

Pensaskari fiskeläge  

På ön Pensaskari har det funnit ett fiskeläge åtminstone sedan början av 1700-talet. I fiskeläget finns en bostad, en bastu, två nätmagasin som använts för förvaring av nät och fiskeredskap, en iskällare och torkställningar för nät. På Pensaskari utövades fiske ända fram till 1980-talet.  

I ett av nätmagasinen på Pensaskari har man byggt upp en utställning om den gamla fiskekulturen. Utställningens föremål, gamla fotografier och fiskarnas berättelser beskriver fiskarnas vardag. Föremålen består till en stor del av donationer från lokala fiskare.  

  • En del av byggnaderna i Pensaskari fiskeläge är öppna på sommaren och besökarna kan fritt gå in och bekanta sig med dem. Fiskeredskapsutställningen är öppen enligt överenskommelse. En del av Forststyrelsens samarbetsföretagare kan öppna dörren till utställningen till exempel i samband med en kryssning. Mer information fås av företagarna och från Kalajoki naturum för havsmiljö, 0206 39 7007, kalajoki@metsa.fi.  

Råmärket Piispankivi  

Den historiskt sett mest betydelsefulla fornlämningen i Bottenvikens nationalpark är råmärket Piispankivi (Biskopsstenen) i den norra delen av ön Iso-Huituri. Piispankivi är ett cirka sex meter långt och över två meter högt råmärke som byggts av stora stenar. Piispankivi anses vara ett råmärke mellan Åbos och Uppsalas stift och ett minne från hur man drog upp gränser mellan biskopsstiften i slutet av 1500-talet.   

Mer information om historien i Bottenvikens nationalpark och dess natur finns bland annat i Forststyrelsens publikationer om Bottenvikens nationalpark