Rasvasuo - Kitkasuo myrskyddsområde. Bild: Maarit Similä.

Rasvasuo - Kitkasuo myrskyddsområde i norra delen av Lieksa stad ingår i aapamyrregionen i Norra Karelen. Området har bevarats vildmarkslikt och till största delen undgått avverkningar. Terrängen i Rasvasuo - Kitkasuotrakten är tämligen jämn utan märkbara höjdskillnader: området är beläget ungefär 135 meter över havet. Ån Jongunjoki som flyter genom västra delen av området har tidigare fungerat som flottningsled. Myrskyddsområdet ligger på ca 45 km avstånd från Lieksa tätort och på ca 10 km avstånd från Änäkäinen rekreationsskog.

Bild: Maarit Similä.

Det går en skogsbilväg genom nordöstra delen av myrskyddsområdet. I områdets västra del går vandringsleden Karhunpolku (www.vaellus.info, på finska), som Lieksa stad svarar för. På skyddsområdet finns det inga egentliga friluftsanordningar, såsom t.ex. underhållna eldplatser. Man får röra sig på området med stöd av allemansrätten.

Naturen på myrskyddsområdet

Myrskyddsområdet inrättades år 1988. Det är 11,64 km² stort och ingår i ett 18,74 km² stort Natura-2000 -område.

Skogarna består huvudsakligen av gamla tallskogar i naturtillstånd som uppkommit efter skogsbränder. Ställvis finns det också rikligt med gammeltallar som besparats från bränder. Kring Ylä-Pälvelammi förekommer det frodigare blandskog med gamla björkar och aspar i stort antal. Kanadabävrar har tagit asparna längs ån i besittning. På de jordvallar som uppstod då flottningsleden rensades växer det gråalar. Det finns rikligt med döda omkullfallna träd -lågor - och rotstående, döda träd i blandskogarna på området.

Bild: Maarit Similä.

På skyddsområdet finns det flera vackra tjärnar, av vilka Kakkinen, Rasvalampi och Ylä-Pälvelampi är de största. Myrarna är ganska små till ytan. Karga, vitmossrika och lågstarrika tallmossar är karakteristiska myrtyper för området. På Rasvasuo i norra delen av skyddsområdet påträffas de största mossarna. Myrarna uppvisar ställvis också inslag av högmossar.

Bild: Maarit Similä.

På grund av att terrängen är så småskuren och det finns så rikligt med skog, är fågeltätheten på skyddsområdet något större än på andra myrrika skyddsområden i Norra Karelen. Till de rikligast förekommande arterna på skyddsområdet hör de typiska skogsfåglarna bofink, grå flugsnappare, lövsångare och skogspiplärka. Myrarter som påträffas på området är bl.a. gulärla, småspov, storspov, brushane, enkelbeckasin, gluttsnäppa och skogssnäppa. Även tranor häckar på Rasvasuo. Alla våra skogshöns, med undantag av dalripan, häckar på skyddsområdet.