Skogssamernas tid

I Salla har det funnits bosättning redan på stenåldern. Fram till 1700-talet hörde området till Kemi lappmark och Kuolajärvi sameby, som beboddes av skogssamer som livnärde sig på jakt och fiske. Spår från skogssamernas tid syns bl.a. på Topsakkaharju, där skogssamerna fångade skogsvildrenar. Längsmed åsen har man grävt fångstgropar, som numera syns som flacka kvadratiska gropar på åsryggen. Skogsvildren och bäver fångades så att arterna dog ut på 1700-talet. Därefter ersatte tamrenen skogsvildrenen och renskötseln blev en viktig näring i Kuolajärvi socken. De första permanenta finska nybyggarna slog sig ner i området på 1600-talet. Skogssamerna smälte samman med de finska nybyggarna och lade sig till med deras språk och kultur.

Gamla Salla

Topsakkaharju. Bild: Pauliina Kulmala

Sallas bosättning ökade snabbt i slutet av 1800-talet när jordbruket växte. På de granbevuxna höjderna i kommunens södra del bedrevssvedjebruk och på myrar och i älvdalarna bärgades ängshö åt kreaturen. Skogsförsäljnin gen kom igång på 1890-talet och skogsarbetsplatserna lockade mycket folk från övriga Finland till Salla.

När Finland blev självständigt 1917 stängdes östgränsen och samtidigt den viktiga flera hundra år gamla handelsvägen till Kem vid Vita havet. Vinter- och fortsättningskriget drabbade Sallaområdet hårt. Vid landavträdelserna förlorade Salla över 6 000 km² av sin areal till Sovjetunionen, i områdena ingick bl.a. Kuolajärvi. Den tidigare Märkäjärvi by blev ny kyrkby i Salla. Kommunens namn ändrades till Salla redan år 1936.

Sallatunturis omgivning med sina skogklädda höjder har varit ett nästan obebott område, så det finns inte många tecken på mänsklig aktivitet. På öppna starrmossar kan man fortfarande få se spretande höstörar eller gamla ladubottnar. I spåren av gamla avverkningar kan man upptäcka förmultnade stubbar och toppar, kanske till och med resterna av en timmerkoja invid bäcken. Gammeltallarna i Salmijoki dalgång bär gamla spår av stämpelyxan. Av någon orsak har träden inte fällts. Kanske fick det storslagna landskapet skogsherrarna att vekna?