Tjärskogar

Skogs- och myrmarkerna på Suomenselkä vattendelare var tidigare hävdeområde för kommunerna längs kusten, skogar som varit i gemensamt bruk. Invånarna i närområdena utnyttjade skogen till jakt, fiske, tjärbränning och skaffade sitt gagnvirke därifrån. Långt borta i utmarkerna på sjöstränderna och på myrarna fanns ängar varifrån man fick tilläggsfoder för boskapen. Skogarna i Etelä-Sydänmaa har på många ställen utvecklats efter bränder, vilket brandlyrorna nertill på tallstammarna vittnar om. Det är möjligt att de rätt så torra och steniga moarna i området ofta fattat eld på naturlig väg. Å andra sidan kan även människans närvaro ha orsakat bränder, eftersom man känner till att man transporterat mycket tjära från Reisjärvi utmark ännu i slutet av 1800-talet. Tjära brändes ur kådiga avbarkade träd som staplats upp i tjärdalarna. Sådana träd finns fortfarande på moarna i Etelä-Sydänmaa. Senare brände man tjära även i murade hyddor. I hyddorna använde man klenare virke och hyddbränning tärde inte på skogen på samma sätt som avbarkning.

Minnet av en röjare

Precis som i övriga Österbotten utförde man med hjälp av statligt stöd sjösänkningar även i Reisjärvi för att öka ängsmarken. I kulturbygden lyckades sänkningarna och de hade stor betydelse för jordbrukets utveckling. Försöken lyckades inte alltid och ett exempel på misslyckande kan ses på näset mellan Iso Kotajärvi och Kuivajärvi. Kirves-Heikki (Yx-Heikki) som var en hemmansägare från Mäntyperä i Reisjärvi påbörjade ett omöjligt projekt i slutet av 1800-talet. I åratal grävde Heikki en kanal för att sänka vattennivån i sjön Iso-Kotajärvi för att röja åker av sjöbotten. Försöket slutfördes aldrig, men det skulle aldrig ens ha blivit någon ängsmark av grusbottnen i Iso-Kotajärvi. Den för hand grävda 65 m långa kanalen är fortfarande synlig.

I skydd av skogen

Reisjärvi vildmarksområden och deras nyttjanderätt orsakade ofta tvister. Under krigen, precis som under stora ofreden (1713–1721), var skogarna i utmarkerna en skyddsplats för invånarna. Man byggde lönnpörten där man kunde vänta till och med i flera år på att situationen skulle lugna ner sig. På den momark som finns mellan Iso-Kotajärvi och Pikku-Kotajärvi kan man fortfarande se stenruiner av "Ryssä-Mattis" korsu där han gömde sig för att hamna gå ut i krig.